Bara goda vänner som går

Om du är någon som har svårt att fastslå skillnaden mellan vänner och goda vänner kommer här några saker du bör känna till. 1. En god vän vet när du behöver tid & utrymme för att växa. Goda vänner gläds inte bara för dina prestationer, utan motiverar dig även att uppnå dina drömmar. De vet att det är möjligt att det kan ... Vänskap är någonting som vi alla behöver. Ta hand om dina vänner och behandla dem som du själv vill bli behandlad. Man behöver inte vara ensam, då de bästa vännerna alltid kommer att finnas där för en precis som man själv alltid kommer att finnas där för dem. Hitta texter av Bara goda vänner-3 av Marc Almond på Songaah.com - som är inklusive översättningar song, konstnären biografi och mycket mer. Hur allvarliga problem har man om man bara känner sig som vänner? – Ett förhållande går i vågor, och det är normalt. Riktigt långa förhållanden har ofta just det gemensamt – att man förutom att känna kärlek till varandra har en djup vänskap i botten att luta sig mot i tider av torka. “Goda vänner är som stjärnor. Du ser dem inte alltid, men du vet att de alltid finns där.” – Christy Evans “Min bästa vän är den man som när han önskar mig väl, önskar det för min skull.” – Aristotle “Hat dämpas aldrig av mer hat, det kan bara avväpnas genom vänskap och förståelse.” – Buddha Om de bjudit in dig till sin högskoleavläggande av examen, dyker upp. Goda vänner är vänner som dyker upp och stöder varandra. En god vän är någon som är pålitlig. # 5 Visa en liten axel. Det här är ett stort sätt att bra vänner är som stjärnor. Om din vän går igenom en hård tid måste du vara där. Du måste vara där. Kompisrekrytering. Rickard Bonnevier hälsas välkommen till Växjö stift. Antje tog med sina polare till Uppsala och Modéus II gör på motsvarande sätt. Lunds stift åderlåts. Men jag säger inget om det. Goda vänner är viktiga, för somliga av oss som motkrafter mot samtiden, för andra som medarbetare i samma samtid.

Edward Blom Livet på en pinne

2020.05.23 23:49 Knugen1973 Edward Blom Livet på en pinne

Dagar som kommer, dagar som går Dom kommer aldrig igen Så det är bäst att idag passa på Att leva för fullt min vän Ja varför försaka det goda som bjuds I tillvarons gästabud?
Livet på en pinne Göra var dag till en fest Ta varje liten chans du får och njut (Minut för minut) Livet på en pinne Nått för varje sinne Ja låt ditt välbehag få blomma ut Jag bjuder in till kalas (Ingen smal sak) Här ska tas tabberas (Nåt för var smak) För en rätt på mitt sätt Med kryddor och fett Och en gnutta salt ger livet På en pinne Nått för varje sinne Ja låt ditt välbehag få blomma ut
Låt alla sinnen få sitt Ljudet av en kork som skjuts ut ur en flaska Champagne Synen av en glaserad spädgris över öppen eld Smaken av en bit Stilton som sakta smälter i munnen Doften från nygräddat rågbröd Och känslan av att knåda en biff tartare
Bjud sedan hem var kamrat (är konceptet) Dock ej bara på mat (är receptet) Så låt vänner och släkt Med livshungern väckt Tillsammans leva livet På en pinne Nått för varje sinne Var glad och nöjd med allt som livet ger
Ibland får man hummer Ibland får man palt Kovan den kommer och går Ibland bara vatten, men nästa dag malt Var tacksam för det som du får Blomma ut! Livet på en pinne Göra var dag till en fest Ta varje liten chans du får och njut (Minut för minut) Livet på en pinne Nått för varje sinne Ja låt ditt välbehag få blomma ut I full blom Ta varje liten chans du får och njut Njut, njut Ja låt ditt välbehag få blomma ut
submitted by Knugen1973 to SimDemocracy [link] [comments]


2020.04.12 17:31 Call-me-Phrog Sverige turnén Skellefteå

Moderaternas partiledare Call-me-phrog håller tal på möjligheternas torg i Skellefteå. Detta sändes även på Moderaternas sociala medier och lades senare upp där.
"Hejsan vänner!
Vad oerhört roligt att så många är här och vill lyssna på mig. Jag kom hit med kort varsel efter att vår vice-partiordförande meddela mig om tragiska nyheter som nu också publicerats i media. Jag tänkte att eftersom att vi först kände att under påsken borde vi ta det lite lugnt så skippade vi ju er. Men jag tänkte att det går ju inte vi kan strunta i Skellefteå en av de vackrare städerna här i Sverige. Jag kommer både glädje och oro då jag märker hur debattklimatet blir barnsliga och ännu mer tragiskt. Speciellt nu under påsk så har folk valt att diskutera Jesus ideologi. Jag tycker det är helt absurt när denna högtid skall till minnas som den hjälte och goda människa han var. Jag tycker inte är på något sätt att det är betydelsefullt vilken ideologi han passar bäst in i. Jag kunde mindre om Jesus var mer socialist än kapitalist för det är inte det kristendomen eller påsken för den delen handlar om. Det handlar om förlåtelse, förståelse och frid. Det handlar om glädje och sorg. Jag tycker därför det inte ett moget beteende av representerar från flera partier att diskutera om Jesus var socialist eller inte. Jag tycker faktiskt att det är oerhört omoget beteende och det visar saknad på respekt för såväl oss kristna men även folket i allmänhet då man försöker göra denna fina tradition till politik.*Stående ovationer*
Men det är dags fokusera på det viktiga. Vad påsken vill signalera. Det handlar om försoning och gemenskap. Gemenskap i glädje och sorg. Vi hade även nyligen årsdagen för terrorattentatet på Drottninggatan. Där en islamistisk extremist vid namn Rakhmat Akilov körde in en lastbil i Åhléns i centrala Stockholm. Detta är ju sorgligt och man blir ju uppriktigt förbannad men det är viktigt att vi kommer ihåg sådant här så att vi aldrig glömmer och alltid minns och förbättrar. Sådana här saker får inte ske. Det är enklare sagt än gjort jag vet. Jag beskyller inte på något sätt någon regering eller liknande för det men vi måste få stopp på det. Denne man kunde leva illegalt i Sverige i cirka tre år. Det är inte på något sätt okej och jag blir uppriktigt förbannad över det. Det visar att vi har ett system som inte funkar och behöver förändras. Det visar att vi måste våga vara hårda och tuffa. Vi måste våga ta i med hårdhandskarna mot människor som befinner sig här illegalt.
Vi behöver stärka polisen. Vi behöver reformera polisutbildningen samt att staten skall subventionera allt. Det är inte billigt men det är nödvändigt! Problematiken inom polisen breder även ut sig när man kommer till insikt att många av de som går polisutbildningen sedan istället endast får administrativa uppgifter. Tolka mig inte fel det behövs för all del men när vi har en bristande polis så behöv så många som möjligt ut i fält. Våra gator och torg måste bli säkrare och tryggare. För det är genom säkra och trygga torg vi kan uppnå maximal frihet. De andra partierna är inte alls på samma nivå som oss gällande säkerhetsaspekter. Antingen vill de ha för lite säkerhetsåtgärder eller för mycket vilket bara tar ifrån människor deras frihet i slutändan. Vi har Socialdemokraterna som står viftar med parollen att vi måste prioritera lärare och fritidspersonal men sedan inte gör mycket konkret förutom att gå tillbaka till gamla höger frågor såsom förstatligandet av skolan. Jag vill påminna alla om att det var Socialdemokraterna som drev igenom kommunaliseringen av skolan. Jag som börjar bli till åren minns detta och jag satt med i riksdagen när det förhandlades om detta. Låt mig vara glasklar jag är jätteglad att Socialdemokraterna insett sitt misstag tyvärr är det ett par år försent. Jag tycker inte heller lag och ordning står i motpol gentemot lärare och fritidspersonal utan anser båda är mycket viktiga områden. Det vi med har fått se är ju hur under Socialdemokratiskt styre fått en tredubbling av köerna till BUP. Så istället för att prata kanske man borde gå mer på handling. Vi behöver ett bättre, tryggare och friare Sverige! Tack Skellefteå! "
submitted by Call-me-Phrog to ModellMedia [link] [comments]


2020.03.03 16:39 robshoreman Några frågor angående högskolestudier från en jävligt förvirrad individ.

Hej. Jag är 18 år och går just nu sista året på samhällsvetenskapsprogrammet på gymnasiet. Jag har några frågor angående universitetsstudier då jag känner mig ganska vilsen. Jag vet helt ärligt egentligen inte alls vad jag vill arbeta med i framtiden, men har ändå länge varit inriktad på att ansöka till högskolan. Min nuvarande plan slutar typ där, så jag vet tyvärr inte mycket mer än så. De slutgiltiga betygen är ju inte fastställda ännu, så jag vet inte exakt vad min merit landar på, men jag har en ungefärlig bild. Jag har även gjort högskoleprovet en gång, och planerar att göra det igen vid nästa tillfälle. Inga av mina föräldrar eller mor och farföräldrar har eftergymnasial utbildning. Jag har dessutom endast yngre syskon och saknar äldre vänner. Jag känner helt enkelt att jag inte har någon bra person att fråga i verkligheten. Sweddit kanske är fel plats, men det är värt ett försök.
Några frågor:
-Ni som studerar eller har studerat på universitet eller högskola, hur har upplevelsen varit för er (studiemässigt)? Ångrar ni er?
-Hur har upplevelsen varit socialt? Jag skulle gärna träffa nya människor och hitta fler vänner (men just den punkten är tyvärr inte min mest imponerande förmåga).
-Är det ens värt att ge sig in i detta om man är som jag, och saknar en konkret plan? Jag kommer antagligen i första hand helt enkelt följa mina intressen och se vart det leder mig, men det känns sådär. Vi har en familjevän som är universitetsprofessor, och hans tips var i princip “Släng bara ihop någon skit som du tycker ser spännande ut. Det löser sig på ett eller annat sätt.” Words to live by..?
-Det finns flera program som jag tycker verkar vara intressanta, men hur fungerar det? Hur skiljer sig själva upplägget från gymnasiet? Vad är den tydligaste skillnaden? Examineras man på liknande sätt? Är det mycket grupparbeten och muntliga presentationer, eller större fokus på traditionella “prov” och vetenskapliga rapporter o.s.v.? Jag förstår att det till stor del kan bero på vad man studerar.
-Fungerar det bra att pendla varje dag eller missar man mycket då? Då jag bor ungefär mitt emellan två av våra största universitet så har jag goda möjligheter att bo kvar hemma under studietiden (vilket känns som det uppenbara ekonomiska valet, även om det kan bli tråkigt på andra sätt), men det skulle innebära 40-60 min med tåg och buss enkel väg (utan förseningar). Jag har planerat att ansöka till båda platserna. Är det rimligt?
-Jag har också funderat över möjligheten att flytta till någon mindre stad där möjligheterna att komma in är lättare samt där atmosfären kanske är lite lugnare, men det skulle vara ett jävligt stort steg för mig. Jag inte så många nära vänner, så det känns tveksamt att ge sig in i blindo utan någon bekant vid sin sida. Någon som har gjort detta? Hur gick det?
Förväntar mig inte svar på allt, men alla generella tips och personliga upplevelser är välkomna. Ursäkta den långa texten.
Tack.
submitted by robshoreman to sweden [link] [comments]


2020.02.29 11:44 Fintrent Vad man ska göra med mat när man flyttar: 7 steg för att minska matavfall

Vad man ska göra med mat när man flyttar: 7 steg för att minska matavfall
https://preview.redd.it/91inq4mjcuj41.jpg?width=1000&format=pjpg&auto=webp&s=30c0440b992b06d9b16064ec219962e0a932ed9a
Det finns så många saker att tänka på när du förbereder dig inför att flytta ut att det inte är konstigt att man glömmer av någonting man borde gjort. I sådana upptagna och ganska stressiga situationer som en flytt, bör en bra flyttchecklista hjälpa dig att hålla reda på alla viktiga moment så att du kan optimera din tid före flytten. Och på så sätt hålla hela flytten så organiserad som möjligt.
Men även riktigt bra flyttchecklistor kommer kannske inte alltid att påminna dig att göra något åt ​​dina livsmedel. Det stämmer - du bör göra något åt ​​maten i ditt hem så att inte dina köksskåp, skafferi, kylskåp och frys är fulla av matvaror på dagen du ska flytta.
Så vad ska du göra med din mat innan du flyttar? Det är inte bra att slänga mat som fortfarande är ätbar. Men det är också meningslöst, åtminstone i de flesta flyttar att packa ner och flytta alla matvaror du har i ditt hem: frysta och kylda livsmedel, konserver och torra varor.
Din utflyttningsdag är nära och du inser att du har massor av matvaror i ditt hem och du egentligen inte har några bra idéer om vad du ska göra med dem. Du ska inte packa ner och flytta all mat i ditt hem, eller hur? Ska du ge d bort några av dessa livsmedel till dina grannar och vänner? Eller ska du donera dem till välgörenhetsorganisationer som tar dem?

https://preview.redd.it/6q71aflfduj41.jpg?width=569&format=pjpg&auto=webp&s=a74a2efbc8a5e5f6eb7cf8f6adcd9dec4f945850
Den goda nyheten är att du har många bra alternativ. Läs vidare för att lära dig vad du ska göra med din mat när du flyttar ut - dessa 7 steg bör du vidta för att se till att du minskar matsvinnet när du flyttar.
Steg ett. Inventera de matvaror du har
När du undrar vad du ska göra med din mat innan du flyttar ut, är det första steget du måste ta att ta reda på vilka och hur mycket livsmedel du har. Och för att kunna göra just det, måste du göra en fullständig inventering av alla dina livsmedel.
Gör en fullständig inventering av maten i ditt hemstädning pris innan du flyttar ut. Gå igenom din kyl, frys, skafferi och så klart - alla dina köksskåp för att bedöma vad du har. Sammanlagt måste du sortera dina matvaror i flera olika kategorier beroende på sort:
· Frysta livsmedel: kött, grönsaker, bröd, pizza, glass, etc.
· Kyld mat: kött, skaldjur, ägg, mjölk, ost, grädde, smör, såser, kryddor, fruktjuicer, etc.
· Konserver: kött, frukt, grönsaker, soppor etc.
· Torra matvaror: flingor, snacks, chips, havregryn etc.
· Livsmedelsprodukter i glasflaskor: matolja, olivolja, dressing, såser etc.
· Matlagning och bakning: mjöl, socker, torr pasta etc.
Det enklaste sättet att göra en inventering av din mat innan du flyttar är att ta en penna och ett anteckningsblock och skriva ner alla förgängliga och icke-förgängliga livsmedel du har i ditt hem. Naturligtvis kan du också välja att skapa en digital inventering på din smartphone, surfplatta eller laptop - vilken av dessa två inventeringsmetoder du väljer spelar ingen roll så länge du är bekväm med att göra den.
Steg två. Gör dig av med utgångna livsmedel
När du har gått igenom all din mat och har sorterat den i olika grupper, bör du sätta dig ner och förbereda en ganska enkel men ändå effektiv plan om vad du ska göra med din mat när du flyttar.
I grund och botten har du ett begränsat antal alternativ när det gäller din mat innan du flyttar ut
- SLÄNG, ÄT UPP, GE BORT, DONERA, PACKA NER OCH TA MED. Var och en av dessa alternativ förklaras nedan i detalj.
Det andra steget är att leta efter alla livsmedelsprodukter som har gått ut innan du hade chansen att använda dem. Kom ihåg att du inte kommer att kunna donera eller ge bort några livsmedel som har passerat utgångsdatum så det enda du kan göra är att slänga dem eller återvinna dem innan flyttdagen.
Så gå igenom utgångsdatum för alla matvaror och avsätt dem som du borde ha konsumerat dagar, veckor eller till och med månader innan. Återvinn dem sen på ett miljövänligt sätt: släng alla glasbehållare som flaskor, burkar etc. och alla kartongbehållare (mjölkkartonger, kartonger och förpackningar etc.) i de angivna återvinningsbehållarna.

https://preview.redd.it/hfqn2x66cuj41.jpg?width=1000&format=pjpg&auto=webp&s=af35b2cd030162eeee27047ac78602a31d7427be
Steg TRE. Använd upp de mest förgängliga livsmedlen innan du flyttar ut
För att minska matsvinn är det bäst att försöka använda den mesta maten innan det planerade flyttdatumet. I bästa fall kommer du att kunna hitta på en plan över hur du ska ta slut på maten innan flytten.
Här är några tips på hur du tar slut på maten innan du flyttar:
· Sluta köpa ny mat så mycket som möjligt och fokusera på att använda upp de matvaror du för närvarande har i kylen, frysen, skafferi och skåp.
· Ta ut din receptbok (packa inte ner den ännu) och börja laga mat av det du har kvar så fort som möjligt. Som en bonus får du njuta av läckra hemlagade måltider du sparar lite pengar också genom att inte äta ute eller beställa hem mat.
· Gör hela idén med att använda upp din mat mer intressant genom att uppmuntra varje familjemedlem att hitta bra recept på nätet som innehåller de matvaror du redan har hemma.
Kom ihåg att matvarorna i din kyl och frys är din prioritet när det gäller att använda din förgängliga mat när du ska flytta. På så sätt kommer så lite mat som möjligt att slösas bort och du kommer att känna dig stolt att du inte behövde slänga bort användbar mat.
Och ja, det är mycket lättare att transportera eller ge bort livsmedelsprodukter som inte har korta utgångsdatum och som ännu inte har öppnats som tex konserver med bönor och liknande.

https://preview.redd.it/ct9a2fdmcuj41.jpg?width=2048&format=pjpg&auto=webp&s=abd95f182a54c0a1f8805119af105d4095ec80eb
Steg Fyra. Dela med dig av din mat med vänner och grannar
Oftast kommer du inte hinna äta upp alla dina matvaror innan det är dags att flytta. I sådana fall är det helt okej att erbjuda icke-förgängliga matvaror till vänner och grannar. Nu har du en bra anledning att ge bort maten - du lämnar ditt hem och du kan inte ta med dig all maten på grund av de högre transportkostnaderna eller bristen på plats i ditt nya hem.
En dag eller två före du ska flytta, bjud in några grannar eller vänner som bor i närheten och visa dem matvarorna i ditt skafferi och köksskåp - de som du har beslutat att inte ta med dig. Låt dem ta vad de vill och ha inte dåligt samvete - i de flesta fall är det lättare och billigare att byta ut dessa matvaror än att packa och flytta dem till ditt nya hem.
En annan sak du kan göra är att bjuda in dina vänner och närmaste grannar till en farvälfest, eller ännu bättre - be dem att komma över för att hjälpa dig packa (även en packningsfest). Sedan kan du visa dina matlagningsförmågor genom att använda maten du har kvar hemma, utan att behöva gå till affären för att lägga till ingredienser.
Och som en bonus för att de hjälpte dig kan du erbjuda dem de icke-förgängliga matvarorna du inte ska ta med dig, som nämnts ovan.

https://preview.redd.it/veybachbduj41.jpg?width=1024&format=pjpg&auto=webp&s=9c2a50e14e596bfbab29012d05ee43a80d16a2c5
Steg FEM. Donera icke-förgänglig mat till välgörenhet
Om du har många oöppnade matvaror som inte är förgängliga och som du inte tänker ta med dig, är det bästa du kan göra att donera all den mat en till lokala familjer i behov. Och innan du lär dig hur du kan donera till familjer snabbt och enkelt, vill du veta VARFÖR du bör donera din resterande mat i första hand?
Enligt Food for Hunger - en ideell organisation som samlarin icke-förgängliga livsmedel och levererar dem till olika livsmedelsbanker i Nordamerika, kastas mer än 23 kilo mat per person ut varje månad. Det innebär att den genomsnittliga amerikanska familjen kastar mat värt 1 500 dollar varje år.
Istället för att bara kasta bort användbar mat som inte är förgänglig, kan du överväga att donera de maten till människor i ditt samhälle som verkligen behöver dem. Det är det bästa du kan göra.
Så hur donerar du maten när du ska flytta? 1) Du kan själv ta dina icke-förgängliga saker till en lokal mat bank (se bara till att dessa matvaror är oöppnade och att utgångsdatumet inte har passerats), eller 2) du kan be ditt flyttföretag att göra det åt dig utan en extra kostnad så länge eftersom ditt flyttbolag är med i programmet Move for Hunger. För din information så arbetar Move for Hunger-organisationen tillsammans med mer än 1 000 professionella flyttföretag i USA och Kanada.
Att donera din mat när du flytta är ett av de bästa sätten att minimera matsvinn och samtidigt göra något bra för samhället på samma gång.

https://preview.redd.it/0wd1e3jcduj41.png?width=640&format=png&auto=webp&s=d314414a0bf107eef545ffeb468fe6229efc2c06
Steg Sex. Packa bara matvarorna du ska ta med dig i flytten.
När du gjort en inventering av all mat i ditt hem (steg 1), blivit av med livsmedel som passerat utgångsdatum (steg 2), använt resten av maten så mycket som du kunde (steg 3), delat överskottsmat med vänner och grannar (Steg 4), donerade oöppnad mat som inte är förgängligt till välgörenhet (Steg 5) nu är du redo att packa ner maten du ska ta med dig till ditt nya hem.
Hur packar jag mat inför en flytt? Här är några steg att följa för att packa mat inför en flytt:
· Fryst mat. Bry dig INTE om att packa och flytta fryst eller kyld mat. Många frysta varor har av transportbegränsningar och du rekommenderas inte att flytta dem, även om du flyttar korta avstånd. Om du måste flytta frusen mat, packa och flytta sådana föremål i kylväskor.
· Konserver. Använd flera små lådor för att packa konserver i stället för att använda en storstädning stockholm flyttlåda. Varför? Konserverade föremål är ganska tunga och kan bli knepiga och till och med farliga att lyfta och bära när de packas ner i en enda låda. Återigen, gå igenom alla din konserverade mat och utvärdera behovet av att ta med dem till det nya hemmet - kom ihåg att de extra transportkostnaderna kan visa sig vara mycket högre än ersättningskostnaderna.
· Torra varor. Använd tejp för att försegla alla öppna lådor med torkade eller pulveriserade livsmedel som ris, pasta, mjöl, socker, spannmål och så vidare. Placera sedan de öppna lådorna och paketen i Ziploc-påsar och överför dem sedan till kartongerna. Om du inte har några Ziploc-påsar kan du använda vanliga plastvaruhuspåsar för att eliminera eventuella läckage och spill under transporten.
· Glasbehållare. Packa in alla glasbehållare - små flaskor, stora flaskor, burkar, etc. - med några ark papper först, och tejpa sedan ihop i buntar för att förhindra att de går upp och lägg dem i små kartonger. Se till att det inte sker någon förskjutning inuti lådan - om det gör det, lägg i trasor och skrynklig tidning för att fylla tomma utrymmen i kartongen.
· Märkning. Märk ordentligt varje låda du fyller med matvaror så att du kan identifiera dessa kartonger snabbt efter flytten.

https://preview.redd.it/nki3uysdduj41.jpg?width=500&format=pjpg&auto=webp&s=47c341b2691abf659455d775146d81382001c3eb
Steg 7. Förbered mat inför flyttdagen.
Nu när du vet vad du ska göra med din mat när du flyttar, glöm inte själva flyttdagen. Flyttdagen är känd som en extremt stressig och tidskrävande dag så du behöver ordentlig mat för att hålla din energinivå uppe, och dina familjemedlemmars (inklusive husdjur), vänner och till och med din professionella flyttfirma.
· Professionella flyttfirmor. Om du har anlitat ett team av professionella packare och flyttare som hjälper dig att packa och transportera dina ägodelar, kan det vara en trevlig gest att erbjuda dina anställda några smörgåsar, snacks av något slag och någon dryck. Speciellt när flyttarna är inställda på att arbeta med din flytt i många timmar. Om du känner för det, kan du till och med gå så långt som att laga någon mat till din flyttfirma.
· Vänner. Om du ber dina goda vänner att komma och hjälpa dig att packa och flytta dina saker, är det din plikt att se till att de inte blir hungriga i processen. kontorsstädning stockholm Så, avsätt nödvändiga matvaror i förväg och laga lite god mat till dina kamrater eller förbered tillräckligt många smörgåsar för att hålla deras energi uppe. Att erbjuda dina hjälpare hälsosamma snacks som nötter och (torkad) frukt är aldrig en dålig idé.
Lådan du ska öppna först. Flyttdagar är långa och utmattande, så det är alltid en bra idé att packa några hälsosamma snacks i din väska. Jordnötssmör och jordgubbssyltsmörgåsar fungerar vanligtvis bra, men du kan packa allt du och dina familjemedlemmar gillar. Nötter, torkad frukt, fullkornskex och proteinbars är också ett utmärkt val för att hålla din energi uppe under hela flytten.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2020.02.26 13:55 Fintrent Hur man flyttar ett Porslinsskåp steg-för-stegguide

Hur man flyttar ett Porslinsskåp steg-för-stegguide
Vad händer om du av misstag släpper en bok på golvet? Kommer det att gå sönder i hundratals små bitar? Nej. Kommer den boken att förstöras för evigt? Självklart inte!
Förmodligen är de värsta sakerna som kan hända 1) du måste böja dig för att plocka upp den, och 2) du måste leta upp den sidan du va på.
Vad händer om du tappar en fin porslinstallrik på ett kakel eller trägolv? Vad är chansen för att det porslinet ska förbli oskadat? 01:10? 1: 100? Eller kanske 1: 1000? Hur som helst, oddsen är inte bra.
Om du äger ett porslinsskåp så vet du hur ömtåligt, elegant och vackert den möbeln är. Dessutom innehåller porslinsskåp vanligtvis dyrt och sentimentalt porslin (fina porslinstallrikar, porslinsskålar, porslinsglas - de mest ömtåliga föremålen i ett hem!), Bräckliga kristallglas, ovärderliga arv, dyra samlarobjekt och andra högt uppskattade föremål.
Du kommer snart att möta utmaningen med alla storstädning fintrent flyttar - hur flyttar du ett porslinsskåp till ett annat hem så att inget händer med det. En endaste fel rörelse kan skicka ett ömtåligt föremål på en kort flygning mot golvet, kommer du ihåg? Ett slarvigt steg kan förstöra ditt uppskattade porslinsskåp av känsligt glas och fint träslag.
Hur flyttar du ett porslinsskåp själv? Din packning och din flytt måste vara logiska och samordnade. Lär dig stegen för att packa porslin för flyttning, läs sedan steg-för-steg-guiden och goda råd om hur du flyttar porslinsskåpet utan att skada det för alltid i flytten.

https://preview.redd.it/xbxi6cjmm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=9ea4497d2e2c18ebf8d4ea9d9a8d9663cf35fdba
Så här packar du porslin inför en flytt: din steg-för-steg-guide
Det allra första steget för att packa dina porslinstallrikar är att tänka på om du vill eller behöver ta med dig dem till ditt nya hus eller lägenhet. Om din porslinsservis är en del av en värdefull samling och själva skåpet är ett antikt porslinsskåp eller har det ett sentimentalt värde för dig, ja – då tar du med dig dem oavsett. Det är dock viktigt att komma ihåg att transporten av ditt porslinsskåp och dess innehåll kommer att kosta dig en hel del pengar och tid.
Innan du faktiskt kan packa ihop och flytta porslinsskåpet själv, rekommenderas du att ta bort alla ömtåliga föremål som finns i displayen, packa ner dem korrekt och packa dem säkert i lämpliga behållare. Det säkraste sättet att packa porslin är 1) att ha förpackningsmaterial av god kvalitet, 2) inte snåla på förpackningsmaterialet, och 3) följa de grundläggande säkerhetsreglerna för förpackning av bräckliga föremål.
Förpackning av ömtåligt porslin
Att få tag på hög – kvalitets porslinsförpackning är ett essentiellt steg för att snabbt och säkert packa dina porslinsföremål. Du har inte för avsikt att bara lyfta upp ditt porslinsskåp som den är och bära den till flyttbilen, eller hur? En sådan ovarsam handling skulle lätt klassificeras som ett av det största flyttmisstagen som någonsin har gjorts.
Den bästa förpackningen av porslin är:
· Lådor avsedda för att packa porslin. Du kommer att behöva lådor som ger det bästa skyddet för dina ömtåliga porslinsaker tack vare deras dubbla lager av tjock wellpapp. Du kan köpa sådana specialiserade flyttbehållare antingen från ett lokalt flyttföretag eller från en Kontorsstädning fintrent nära dig. Om det visar sig vara ett problem att hitta dessa lådor så kan standard kartonger också fungera, men då bör du se till att du lägger i mer stoppning och dämpning för att kompensera för det svagare skyddet av kartonger utan dubbla lager av wellpapp-.

https://preview.redd.it/wszk5fknm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=e5e496f35a100423674b030b682e6c7e5fbf2c2b
· Bubbelplast. Det välkända luftfyllda plastmaterialet är idealiskt för att skydda porslin och kristallglas som finns i ditt porslinsskåp. Bubbelplast anses ofta vara det ultimata skyddet för känsliga föremål när de flyttas från ett hem till ett annat. Köp så mycket bubbelplast som du har råd med eftersom dess fördelaktiga användning inte kan betonas nog.
· Förpackningspapper. Se till att förpackningspapperet du får är tillräckligt mjukt eftersom det kommer att vara det allra första skyddsskiktet för ditt känsliga porslin. Ju mer papper du använder när du packar porslinet, desto bättre är det, naturligtvis, så var så generös med det som din budget tillåter.
Hur packar man porslinet för att flytta: de 10 stegen du måste känna till
Utrustad med lämpliga förpackningsmaterial, här är stegen som kommer att lära dig hur du packar fint porslin när du flyttar:
· Steg 1. Förstärk botten och sidorna på kartongerna du har valt att använda för att transportera porslinet. Detta säkerhetssteg ser till att behållarna inte går sönder trots att de kan vara helt nya.
· Steg 2. Placera lager med skrynkligt papper på botten av lådorna innan du börjar fylla upp dem. Tidningspapper är ett bra alternativ här - du kan inte packa porslin i tidningar på grund av möjliga bläckfläckar men du kan använda tidningspapper som isolering och ytterligare skydd.
· Steg 3. Placera en fin porslinstallrik i mitten av ett par pappersark - 2-3 ark bör räcka.
· Steg 4. Vik hörnen på pappersarken över tallriken så att den blir helt täckt. Använd förpackningstejp för att säkra papperskanterna.
· Steg 5. Linda ett enda lager av Bubbleplast över hela bunten, och igen, använda tejp för att hålla hela paketet på plats.
· Steg 6. Upprepa dessa steg med varje porslinsföremål som du har i ditt porslinsskåp. När du är redo kan du börja lägga ner det inslagna porslinet i respektive låda.

https://preview.redd.it/1s9002nom9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=b4beb8b5c9e114641afc6cfc779df53634981ede
· Steg 7. Placera de skyddade porslinstallrikarna i lådorna på deras kanter - om du placerar dem platt kan vikten på ovanstående porslin skada dem under. Arrangera från de lättare fina porslinstallrikarna och avsluta med de tyngre.
· Steg 8. I de flesta fall tillåter förpackningar avsedda för porslin en andra rad med medföljande porslin så du borde definitivt dra nytta av det, men inte innan du separerar de två raderna genom att placera ett par lager med Bubbelplast emellan.
· Steg 9. När förpackning avsedd för porslin är full i, glöm inte att fylla eventuella återstående utrymmen i kartongen med hjälp av tidningar, inte längre behövda bitar av bubbelplast eller gamla men rena kläder. Ditt mål är att se till att ingenting kommer att röra sig inuti lådan under resan. Lyft upp varje packad låda och ge den en mild skakning - om du känner att något rör sig inuti, överväg att lägga till fler stoppningsmaterial innan du stänger lådan.
· Steg 10. Underskatta inte vikten av att märka dina lådor med porslin. Använd en svart eller röd markör för att skriva ner PORSLIN och ÖMTÅLIGT på toppen av kartongen och på minst två av sidorna.
Viktig anmärkning 1: Ovanstående tio steg kan vara universella för packning av ömtåliga föremål och hjälper dig också att packa porslinsskålar och porslinskoppar. Porslinsskålar är vanligtvis lite mer otympliga och tyngre än porslinstallrikar, så du måste vara lite mer försiktig när du arrangerar de här ömtåliga föremålen i lådorna.
Viktig anmärkning 2: Om ditt porslinsskåp också innehåller glas kan vissa av dessa glas ha en superkänslig fot (champagneglas, vinglas osv.). Om så är fallet, använd fler lager med bubbelplast längs hela foten till glasen. Tejpa bubbelplasten på plats och använd sedan ännu mer mjukt förpackningspapper för att va på den säkra sidan.
Hur man flyttar ett porslinsskåp: 10 steg till framgång
Nu när du är bekant med det bästa sättet att packa porslin för att flytta är tanken att slutföra den uppgiften i rätt tid så att du kan rikta hela din uppmärksamhet mot själva porslinsskåpet.

https://preview.redd.it/o1x3h54qm9j41.jpg?width=1200&format=pjpg&auto=webp&s=e2f889cbd5092e9a22a760569b5dcddeaa3ae6ff
Det bästa sättet att flytta ett porslinsskåp är att anställa erfarna yrkesverksamma flyttare som kommer att göra ett bra jobb med att säkert packa porslinet inuti det, skydda möbelstycket på det sätt som bara experter kan göra, och transportera både lådor och trämöbler till ditt nya hemstädning fintrent. Detta gäller särskilt om du vill flytta ett buktat porslinsskåp i glas.
Dock kan det hända att kostnaden för att anställa de professionella packarna och flyttarna inte stämmer in med din budget, så omständigheter kan tvinga dig att välja att flytta ditt porslinsskåp själv, med hjälp av ett par goda vänner, naturligtvis. Och det blir inte så lätt att göra. Förresten, vad är det billigaste sättet att flytta möbler till en annan stat?
Följande steg-för-steg-guide för att flytta ett porslinsskåp visar dig hur du packar och transporterar din dyrbara möbel med den nödvändiga mängden precision, skötsel och säkerhet som krävs.
· Steg 1. Töm skåpets innehåll. Ta en titt på ditt porslinsskåp och se till att det är helt tomt. Vid det här laget borde du ha tagit bort allt innehåll (porslin, glas, slumpmässiga värdefulla föremål) och packat dessa saker separat på det säkraste sättet som möjligt (enligt anvisningarna ovan). Allt som oavsiktligt lämnas inne i skåpet kommer troligen att gå sönder bortom reparation.
· Steg 2. Hantera glaset med försiktighet. De flesta porslinsskåp har ömtåliga glasdörrar och svaga glashyllor. Hur flyttar jag ett glasskåp? Att hantera glaset i din dyra möbel kan vara knepigt och farligt. Ett felaktigt steg här lämnar inte bara krossat glas bakom, utan glasbitarna kan också allvarligt skada dig eller de som hjälper dig.
· Steg 3. Säkra glasdörrarna. Som du redan kan förstå är det att säkra glasdelarna i ditt porslinsskåp din högsta prioritet. Den första uppgiften är att ta bort glasdörrarna och packa dem separat. För att göra det, ta en skruvmejsel och ta bort skruvarna som håller gångjärnen. Ha alltid en som hjälper dig för att förhindra att dörrarna faller av. Ta sedan bort dörrarna till porslinsskåpet, en efter en, långsamt och försiktigt. Använd arbetshandskar för att skydda dina händer. Packa in varje dörr individuellt i tjockt förpackningspapper, följt av ett andra lager av bubbelpapper. Slutligen, lägg in dörrarna i möbel filtar som slutligt skydd och säkra dem med förpackningstejp. Förvara skruvarna, gångjärnen och andra mindre delar i små förslutningsbara plastpåsar så att de försvinner under flyttstädning fintrent.
· Steg 4. Säkra glashyllorna. Nästa steg är att ta bort glashyllorna från ditt porslinsskåp. Säkerhet här är av största vikt! Ta ut hyllorna, en efter en, utan några plötsliga rörelser medans du är extremt försiktig. Ha minst en vän som hjälper dig att ta bort de sköra glashyllorna - du kan behöva använda olika utgångsvinklar för att undvika kontakt med skåpets kropp. Använd tjocka arbetshandskar för att skydda dina fingrar och händer. Packa in de fria glashyllorna i förpackningspapper och täck dem sedanmed lager av bubbelplast. Liksom med glasdörrarna, glöm inte det slutliga skyddet, tjocka möbelfiltar - gamla vanliga filtar bör också göra susen.

https://preview.redd.it/a6m6o39rm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=af230003c6908981c31bbb225abe4e48dceb872a
· Steg 5. Porslinsskåp i en eller två delar? Ditt porslinsskåp kan bestå av en hel möbel, eller så kan det ha två delar - en övre del där porslinet visas på glashyllor skyddade av glasdörrar, och en nedre del med lådor som erbjuder extra lagringsutrymme. Om ditt är ett porslinsskåp i två delar, kommer du bli glad att få veta att det blir mycket lättare att packa, skydda och transportera skåpet. Hur tar man isär ett porslinsskåp? Separera de två sektionerna med hjälp av någon annan, observera överdelens vikt och storlek. Använd arbetshandskar för ett bättre grepp.
· Steg 6. Packa in hela porslinsåpet med filtar. Nej, problemet i det här fallet är inte att ditt känsliga porslinsskåp kan bli kallt - snarare är den ömtåliga möbeln som du borde vara orolig för. Packa in möbeltäcken längs hela längden och bredden på din 1-delning eller skydda de två sektionerna individuellt med de tjocka filtarna för att göra porslinsskåpets flytt snabbare och säkrare. Använd tejp över filtarna för att hålla hela bunten så tät som möjligt.
· Steg 7. Porslinsskåp förpackning och dess tillvägagående. Det finns ett par viktiga saker att tänka på när du packar ett porslinsskåp för att flyttas till ett annat hem 1) Placera inte bubbelfplast eller tejp direkt över den fina ytan eller över glasdelarna i porslinsskåpet. Den ömtåliga träfinishen kan förstöras för evigt eller märken kan finnas kvar på glasdelarna i möblerna. 2) Om du av någon anledning inte har tagit bort och packat glasdörrarna separat måste du skydda dem med utskurna bitar av tjock kartong. Placera kartongarken över glasdörrarna och sätt dem på plats med tejp eller trådgarn.
· Steg 8. Fäst benen på ditt skåp. De delar av porslinsskåpet som är mest mottagliga för skador är benen. Packa dem med tjocka filtar eller flera lager med bubbelpapper och använd massor av tejp för att säkra dem. Om du äger ett antikt porslinsskåp är benen förmodligen starkt fästa vilket gör dem ännu mer känsliga än de flesta av möblerna som finns i ditt hem.

https://preview.redd.it/8ca92eesm9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=8f55ad413892d5e0dc7d99450e9a5bdee9f8bd4c
· Steg 9. Rulla ut dina möbler ur ditt hem. De två sista stegen för att flytta ett porslinsskåp har en stor potential att skada den finaste möbeln du antagligen äger. För att undvika olyckor och personskador av alla typer bör du och dina hjälpare först veta hur man lyfter ett porslinsskåp (använd rätt lyfttekniker) och sedan hur man använder rätt rörlig utrustning för att rulla möbeln säkert ut ur hemmet. En bagagevagn är ditt bästa alternativ för att flytta ditt tunga porslinsskåp snabbt och säkert – se bara till att möblerna är ordentligt säkrade och mobiliserade på vagnen med hjälp av rep eller remmar innan du och dina vänner flyttar det till flyttbilen. (Vad gör du om dina möbler inte passar genom dörren?)
· Steg 10. Hur lastar du ett porslinsskåp i flyttbilen? Om du har valt att inte använda en professionell flyttfirma för att ta hand om ditt porslinsskåp åt dig, måste du ha hyrt en flyttbil från ett lastbilsföretag. Om så är fallet, måste du rulla upp den säkrade möbeln på baksidan av fordonet genom att dra upp det vagnen med möbeln längs den vanliga lastningsrampen för den hyrda skåpbilen. Om du bestämmer dig för att låna en väns pickup för att få jobbet gjort, se till att den är utrustad med en sådan lastningsmekanism. Hur som helst, när skåpet väl är inne i bilen, bind det medföljande porslinsskåpet till fordonets sida för att förhindra någon form av rörelser längs vägen.
Kom ihåg att ett porslinsskåp är en mycket utsatt möbel som kan vara en av de mest omhuldade ägodelarna i ditt hem. Om du känner att uppgiften att packa upp porslinet, plus att packa och flytta porslinsskåpet är mer än du kan hantera (du är ju inte en professionell flyttare), var förnuftig och kontakta topprankade möbelflyttare du kan lita på och begära prisuppskattningar för att veta var du står.
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2020.02.26 12:49 Fintrent Hur man väljer ett flyttföretag i 31,5 steg

Hur man väljer ett flyttföretag i 31,5 steg
Det finns tre ord som du definitivt inte vill höra när du gör dig redo att flytta till ett annat hem, särskilt inte på själva flyttdagen.
Stress är det första ordet du inte vill höra. Du kommer att behöva använda brusreducerande hörlurar hela tiden för att undvika att höra det, du måste också hålla dig borta från din dator eftersom alla andra flyttrelaterade artiklar på internet nu försäkrar dig hur stressande en flytt är.
Kaos är det andra ordet du önskar att inte höra när du gör dig redo att flytta ut. Men, om du inte har en bra strukturerad organisering och ordning med hjälp av en personlig flyttchecklista, kommer begreppet kontrollerat kaos förmodligen att hitta sin väg in dina tankar.
Mardröm är det tredje ordet och ett ord du aldrig vill höra i samband med din kommande flytt. Att vakna upp från en meningslös mardrömdröm är inte alls kul, men att gå igenom en levande mardröm under de redan stressade och kaosfyllda dagarna med hektiska flyttförberedelser är något helt annat.
Ändå, om du inte tillräckligt noggrann, kan du råka välja en dålig flyttfirma som hjälp, och som ett resultat – helt plötsligt befinna dig i en mardrömsliknande upplevelse. Och eftersom du definitivt inte vill att det ska hända (lita på oss) måste du veta hur du väljer ett flyttföretag, och hur du väljer rätt flyttfirma för inför din flytt.

https://preview.redd.it/x3sg6f92a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=24645a191664d3126252e34747465065731017c7
Steg 0.5: Experttips för att välja de bästa flyttfirmorna
Steg 1: Tärningen har kastats
Du lär dig snabbt att när du flyttar till ett nytt hem, kan det vara en riktigt glad nyhet, eller kanske kan det vara ingenting annat än dåliga nyheter.
Du är kanske väldigt förvånad, eller inte alls särskilt förvånad över den kommande flytten.
Du kanske känner at det är ledsamt att lämna dina vänner och ditt hem, eller så hoppar du av glädje för att äntligen få flytta till ett nytt hem i en bättre stad.
Du är antingen något pessimistisk om din framtid, eller så är du fylld med hopp och kan inte vänta med att starta dina nya äventyr efter flytten.
Hursomhelst, tärningen är kastad och nu är det upp till dig att finna din egen lycka.
Steg 2: Tidshantering
Du upptäcker det positiva i att göra organiserade checklistor inför flytten.
Tidshantering är avgörande för att din stressiga flytt ska fungera bra. Ditt utmärkta val att bemästra dina flytt månader, veckor, dagar, timmar och minuter innan kommer att ta dig på en stressfri flytt till ditt nya hemstädning uppsala fintrent.
Ja, det enda sättet att uppnå din önskade tidsplanering är att skapa en flytt kalender som uppfyller just dina specifika behov. Är du intresserad av att lära dig den allra första uppgiften i din personliga och prioriterade checklista?

https://preview.redd.it/3p1proe3a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=8fbc00e9466ef4898e8a7af66e0e3548fc29aa3b
Steg 3: Olika typer av professionella tjänster
Du får sätta dig och tänka på vad det är exakt som du behöver inför din flytt. Vilken typ av professionella tjänster letar du efter? Professionell förpackning? Trälådor? Lyfttjänster? Så snart du definierar dina behov och specificerar dina krav, vet du vilken typ av flyttfirma som är bäst för dig.
Hur långt i förväg ska man anställa ett flyttbolag? Så snart du har lyckats välja ett bra flyttföretag rekommenderas du att hyra deras professionella tjänster och välja ett passande och fördelaktigt flyttdatum som passar just dig.
Steg 4: Räkna på avståndet
Distans! Du inser att själva avståndet mellan de båda bostäderna kommer att spela en viktig roll när priset beräknas. Självfallet är det ju så att ju längre avståndet är, desto högre blir transportkostnaderna, och desto städhjälp fintrent och mer kostsam blir den slutliga flytten.
Flyttar du precis tvärs över gatan? Flyttar du inom stan? Är det ett lokalt drag? Flytta över hela landet? Eller är det en flytt från kust till kust?
Steg 5: Special saker och föremål
Eftersom du planerar att anställa det bästa flyttföretaget för dig, ska du ta en god titt i ditt hem och anteckna mängden och sorten av hushållsartiklar och personliga ägodelar du har beslutat att ta med dig. Behöver du speciella paket- och hanteringstjänster?
Special saker som antika möbler, konstverk, biljardbord, pianon och kassaskåp ska definitivt inte hanteras av personer med liten eller ingen erfarenhet. Det stämmer - sådana dyra och värdefulla artiklar kräver professionell hantering av specialiserade flyttfirmor.

https://preview.redd.it/bhu1ohm4a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=38664c54dcee75c260bb849ce4997a122a622901
Steg 6: Vad är bäst för din familj
Vad du vill uppnå med din flytt och vad du behöver inför den blir tydligare och tydligare. Du börjar tänks på vad som är bäst för din familj i helhet, särskilt för dina barn eftersom flytten kan visa sig vara en riktig utmaning för dem.
Att anställa professionella och erfarna flyttbolag kommer inte bara att ge dig extra tid att vara uppmärksam på de människor du älskar mest, utan det kommer också att ge tryggheten när du vet att ditt hem, dina ägodelar och din familj kommer att vara helt säkra.
Steg 7: Research är vägen att gå
Du inser den enda sanningen när du väljer ett flyttföretag - research. Lite research kommer att gå långt mot att säkerställa att dina ägodelar hamnar i händerna på högst rankade firmor som kommer att se till att din flytt hanteras på bästa möjliga sätt från början till slut.
Att veta vad du ska förvänta dig när du anställer ett flyttföretag är avgörande eftersom det hjälper dig att välja en professionell firma med realistiska förväntningar på flyttdagen.
Steg 7.5: Experttips för att välja den bästa flyttfirman
Steg 8: Låt jakten börja
Låt jakten på det bästa flyttbolaget börja nu!
Men var hittar jag flyttbolag? Du snurrar in dig själv i tankar och lär dig att det svåra svaret på hur man anställer ett väl ansett flyttföretag handlar om att få rekommendationer från pålitliga källor. Och vad är en mer pålitlig källa än dina goda vänner?
Du bestämmer dig för att kontakta vänner, kollegor och grannar som nyligen har flyttat och fråga om de ärligt kan rekommendera de flyttföretagens tjänster de använde. Ett enkelt men ändå effektivt och taktiskt drag.

Steg 9: Flyttbolagens recensioner och betyg
Vikten av att välja rätt flyttfirma ska inte underskattas.
För att finna de högst rankade flyttföretagen, eller för att verifiera de rekommendationer du har fått (om sådana finns), bestämmer du dig för att kontrollera dina recensioner online om din framtida flyttfirma
.
Kunder och recensioner är lättillgängliga och hjälper dig att avgöra vilken flyttfirma som är rätt för dig och vilka som inte är det. En av de saker man bör veta innan man anställer ett flyttföretag är att bra företag förstår betydelsen av ett online rykte och bra recensioner från kunder. Så kundrecensioner bör visa sig vara väldigt användbara när du söker efter flyttfirmor
.
Steg 10: Flyttfirmors webbsidor
Den officiella webbsidan för ett flyttföretag kan tala om mycket om deras professionalism (år av erfarenhet, referenser, antal flyttbilar och högutbildad personal), tjänster (typer av tjänster som erbjuds) och till och med deras kundservice (kontaktinformation, informativ blogg etc.)
Utöver att lista all den praktiska informationen företaget erbjuder, bör flyttfirmors webbsidor innehålla information om deras licens att använda - det så kallade USDOT-numret.
Steg 11: Juridisk status
USDOT-nummer utfärdas av det amerikanska transportdepartementet (USDOT) som ett bevis på att ett flyttföretag har uppfyllt strikta krav innan det har fått licens att transportera hushållsvaror till en annan del av landet.
Så medan du försöker hitta en bra flyttfirma för att ta hand om din flytt, leta efter USDOT-siffrorna på deras respektive webbplatser som bevis på deras juridiska status.
Steg 11.5 Experttips för att välja en flyttfirma

https://preview.redd.it/455aj698a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=a2b11d8b42e3db286cbd30068fad4fc250f87b1b
Steg 12: Lita på en Professionell Flyttfirma
I din strävan efter att hitta de bästa flyttfirmorna är det en bra idé att kontrollera om företagen du för närvarande granskar är medlemmar i American Moving and Storage Association (AMSA). Ett sådant medlemskap är ett ytterligare bevis på professionalism och pålitlighet hos kvalitetsflyttfirmor och kommer att eliminera alla tvivel du kan ha om legitimiteten för din framtida partner.
Steg 13: BBB-ackreditering
Hitta ett pålitligt flyttföretag för att hålla din huvudvärk borta!
Ett annat steg i rätt riktning och en annan säkerhetsnivå när du väljer en professionell flyttfirma är att kontrollera om företagen du har hittat har ackrediterats av Better Business Bureau (BBB).
BBB sätter och upprätthåller höga standarder för förtroende mellan konsumenter och företag och fungerar som opartisk källa för att hjälpa människor pi sin flytt, att välja ett BBB-ackrediterat flyttföretag kommer att vara så säkert och pålitligt som möjligt.
Steg 14: Inledande kontakt
Rekommendationer, recensioner och betyg bör hjälpa dig att hitta en handfull bra professionella flyttfirmor men snart kommer den verkliga frågan att vara "Okej, vilken ska jag välja?"
PÅ gott och ont måste du vara den som hittar rätt svar på denna fråga. Med andra ord är det dags att kontakta de professionella flyttfirmor du har hittat för att själv se vad du har att göra med. Var säker på att det inte kommer att ta lång tid innan du själv kan bedöma deras individuella nivåer av professionalism och tillförlitlighet.
Steg 15: Exakt prisberäkning
Vår guide för att anställa tillförlitliga flyttfirmor fortsätter med en fråga som antagligen oroar dig just nu - priset på din flytt. Det är viktigt att du i förväg vet ungefär hur mycket din kommande flytt kommer att kosta dig eftersom flyttpriset ofta visar sig vara den avgörande faktorn när du väljer en flyttfirma.
Du behöver en exakt offert och du behöver den nu. Kontakta de flyttfirmor du har hittat och begär offerter på plats. Gör inte några avtal om pris via telefon eftersom de aldrig kan vara så precisa som du behöver att de ska vara.
Steg 15.5 Experttips för att anställa de bästa flyttfirmorna
Steg 16: Typ av flytt uppskattning
Betydelsen av exakta prisofferter är mycket viktig. För att hitta tillförlitliga flyttfirmor måste du vara medveten om att det finns två typer av prisofferter - bindande och icke-bindande.
När den hemundersökning du har begärt är klar måste flyttfirman ge dig en uppskattning av transportkostnaderna och avgifterna för eventuella ytterligare tjänster som krävs för att slutföra flytten.
Steg 17: Frågor om hemgenomgång
Hemgenomgången är det perfekta tillfället för dig att uttrycka eventuell oro du kanske har om flytten till firman, samt att påpeka möjliga problem och hinder som din flyttfirma kan ha under flyttdagen, såsom trånga hörn, branta eller många trappor, klaustrofobiska hissar, smala korridorer osv.

https://preview.redd.it/ys27nj99a9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=05926e01c919a1a5f0595690193b8d3cc6226af3
Steg 18: Rätt flyttförsäkring
Hembesök av flyttexperter handlar lika mycket om att uppskatta flyttpriset som de handlar om att bedöma riskerna av flytten eller att notera föremål som kräver särskild förpackning eller hantering.
Om du äger mycket dyra eller värdefulla saker, tala med flyttföretagets specialist om att köpa rätt flyttförsäkring. Tillräcklig försäkring kommer att sänka din stressnivå genom att försäkra dig om att du är försäkrad om något händer med några av dina värdefulla ägodelar under transporten.
Steg 19: Att lösa tvister
En flytt kan vara en ganska kaotisk och oförutsägbar tid där oförutsägbara saker kan hända inom ett ögonblick. Därför bör du seriöst överväga att köpa tillräckligt skydd för dina värdefulla ägodelar som rekommenderades i föregående steg.
Kontakta kontorsstädning fintrent de flyttfirmor du har funderar på att anställa och begär mer information om deras policy för tvistlösning. När allt kommer omkring måste du känna till dina alternativ för efterflyttning om du tvingas lämna in ett klagomål mot ditt valda flyttföretag för skadade eller förlorade föremål.
Steg 20: Alla de svåra frågorna
Att välja en ansedd flyttfirma handlar om att veta vad man ska fråga dem, och hur man ska fråga.
Du inte vara rädd för att ta upp väsentliga frågor till ditt framtida flyttföretag eftersom svaren enbart kommer att tala om för dig om de är rätt företag för dig eller inte.
Var tillräckligt modig för att ställa proffsen alla svåra frågor, för det modet kommer att löna sig i slutändan.
Steg 21: Dina rättigheter och skyldigheter
Om du ska flytta lång väg eller över hela landet, är flyttfirmorna skyldiga att ge en kopia av en broschyr med titeln "Dina rättigheter och skyldigheter när du flyttar". Den broschyren innehåller viktig information för att skydda din flytt och för att minimera antalet möjliga flyttrelaterade misstag.
Du kan ladda ner en digital kopia av handboken i ett .PDF-format från Federal Motor Carrier Safety Administration (FMCSA).
Steg 22: Prisreduktionstekniker
En sak är säker - priset kommer att vara en av de avgörande faktorerna, om inte den avgörande faktorn, när du väljer en ansedd flyttfirma. Av alla tips vi har givit dig hittills för att anställa en flyttfirma, ta våra råd och be företagen om bästa sättet att flytta för så lite pengar som möjligt.
Du har ingenting att förlora här - be om rabatter, specialerbjudanden, pågående kampanjer, du kanske kan kvalificera dig som en ny kund, en återvändarkund, en högskolestudent osv. Deras svar och reaktion kommer att visa dig hur mycket dit framtida flyttbolag är villig att samarbeta med dig.

https://preview.redd.it/ulix0mhaa9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=8feb34c47d4ae0dfbeeeaf4d896077a1e967cb7e
Steg 22.5: Experttips för att anställa det bästa flyttbolaget
Steg 23: Jämförelse av kostnader
Ett av de viktigaste stegen när du väljer ett flyttföretag för din flytt är att noggrant granska och jämföra de mottagna offerterna. Detta är sanningens ögonblick som kommer att avgöra hur smidig eller hur krånglig din flytt kommer att bli.
Naturligtvis kommer din första reaktion vara att bara titta på priset, men det är inte rätt taktik när du ska välja ett pålitligt flyttföretag. Glöm inte att ta en lång, noggrann titt på de tjänsterna som erbjuds och deras priser.
Steg 24: Säg NEJ! Till ett flyttbedrägeri
Se upp för flytt bedrägerier! Tänk på det faktum att en rörlig uppskattning av priset som är betydligt lägre än resten av firmorna du tittat på kan vara ett tecken på oärliga flyttfirmor (alias rogue movers) som försöker få dig att anlita dom genom en att ge ett väldigt lågt pris. Var extra försiktig i sådana fall och låt dig inte luras av frestelsen att betala mindre, för det kan sluta med att du måste betala mycket mer
.
När du väljer en flyttfirma är det viktigt att du lär dig hur du kan upptäcka de röda flaggorna inom flytt bedrägeri.
Steg 25: Depositioner innan flytt
De flesta professionella flyttföretag kräver depositioner för att reservera ett flytt datum eftersom det är ett bra sätt att visa engagemang från båda parter. Insättningsprinciperna skiljer sig från företag till företag, så du måste veta om din deposition kommer att återbetalas eller inte återbetalas.
Beloppet på depositionen är en procentandel av det totala flyttpriset och beror på omfattningen av hela flytten. Som tumregel är en deposition mellan 10–20% av det totala priset.
Steg 25.5 Experttips för att välja bra flyttfirmor
Steg 26: Lita på din intuition
När du har nått steg 26 för att anställa kvalitetsflyttare bör du redan veta namnet på det bästa flyttföretaget för dig. Men om du fortfarande inte kan bestämma mellan två eller kanske till och med tre flyttfirmor, är det bäst om du helt enkelt litar på din intuition och din magkänsla.
Vad säger ditt sjätte sinne dig?
Steg 27: Beslutstid
Nu är det dags att välja din flyttfirma och lita på dem med dina värdefulla ägodelar. Om du noggrant har följt denna guide för att anställa det bästa flyttbolaget, har du (nästan) ingenting att oroa dig för.
Så snart du vet namnet på ditt professionella flyttföretag rekommenderas du att kontakta det omedelbart och boka in ditt flyttdatum.
Steg 28: Hänsyn till flyttdagar
Du kanske inte inser det direkt, men det exakta datumet du planerar din flytt på kommer att spela en viktig roll i hur din flytt kommer att gå
Faktum är att det finns en mängd viktiga saker att tänka på när man beslutar om ett flytt datum. Och ändå kommer ditt intresse och ditt primära fokus troligen att vara hur du kan använda ditt flyttdatum för att sänka flyttpriset / följ länken ovan för att lära dig det också /.

https://preview.redd.it/n61wjyoba9j41.jpg?width=900&format=pjpg&auto=webp&s=dc0de18be0a21ae78277ecb03bb5a1058d164031
Steg 29: Flyttarelaterade dokument
När du reserverar ditt flyttdatum bör du få de grundläggande flytt dokumenten och kontrakt för att underteckna och behålla - flyttavtalet (alias Bill of Lading) och inventeringslista för de hushållsartiklar du har för transport.
Begär dina flyttdokument i förväg så att du har en chans att gå igenom den, begära tydliga svar om du inte förstår en klausul från kontraktet och se till att alla dokument och kvitton är säkra – helst i ett enskilt dokument som du har just för denna flytt.
Steg 30: Flyttdagen!
Grattis! Att veta hur man väljer rätt flyttfirma är inte lätt, och ändå har du just gjort det med bravur.
Checka in med din flyttfirma ungefär en vecka före flyttdagen för att se om saker och ting går enligt planen. På flyttdagen, gör ditt bästa för att undvika allvarliga flytt misstag, Välkomna din flyttfirma till ditt hem och visa vilken typ av respekt och förståelse som kännetecknar en bra värd.
Steg 31: Vi önskar er lycka till!
Med alla goda råd du fått om att välja ett flyttföretag, bör du nu vara mentalt redo att möta och övervinna dina flyttrelaterade utmaningar.
Förlora inte din humor.
Vet vad du ska göra direkt efter att du flyttat till ditt nya hem.
Vet hur du kan belöna dig själv efter flytten.
Och viktigast av allt, bli inte offer för en flyttdepression.
Steg 31.5: Experttips för att anställa ansedda flyttföretag
submitted by Fintrent to u/Fintrent [link] [comments]


2019.10.08 16:55 Loxus Kort biografi han skrev 2006

1991
En vacker försommardag i juni nittiett gick jag äntligen ut grundskolan i Skäggetorp och mitt liv kunde börja på riktigt. Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer" i kyrkan, vi kramades och sen åkte jag hem till mitt pojkrum på Gräsgatan i Vidingsjö och lyssnade på "Breaking the law" med Judas Priest. Sedan fjärde klass hade jag gått i Linköpings musikklasser, ett Adolf Fredrik för kommunen där "idéer blir verklighet". Vi var första kullen, en slags försöksgrupp. Märkligt nog var musikklasserna överrepresenterade av kristen höger från dom finare områdena i kommunen, någonting man knappast reflekterade över som tioåring men som man senare i livet inte kan se som något annat än en konspiration. Linköping var en korrumperad stad och maffian hette Filadelfiakyrkan. Fast det låter mer spännande än det var. Att musikklasserna placerades i låginkomsttagarnas Skäggetorp kunde naturligtvis ses som en integrationsplan, att här gjorde man minsann ingen skillnad på folk och folk. Men jag tror att starka krafter ville vinna land åt sitt frikyrkliga imperium. Den profana rockmusiken lyste med sin frånvaro i Linköpings musikklasser, men i övrigt sjöng vi allt från "Combaya" till "Dona nobis pacem". Kanske trodde någon att barn och tonåringar inte intresserar sig för rockmusik, kanske trodde någon att barn och tonåringar anser att musik var bäst för hundra år sen. Andra saker rörde sig i mitt huvud dom åren. Allt man inte fick lära sig i skolan var det som skulle fylla mina år framöver. Och allt lärde jag mig 1991.
Den sommaren var jag i Strömstad med min bästa vän på hans föräldrars landställe. Vi satt på kvällarna vid campingens minigolfbana och drack öl och rökte och träffade tjejer från Norge. Vi lyssnade på "Puls" med Gyllene Tider och vi lärde oss G-dur och C-suss på våra gitarrer. Hemma i byrålådan på Gräsgatan låg biljetter till Guns'n'Roses i Globen och vi kunde knappt tro att det var sant. Livet var rättvist. Jag hade långt hår och bandana, trasiga jeans och vit skjorta. Jag var rödbränd och fräknig av västkustsolen. Tånglukten och dom varma klipporna och cigarettröken och skymningsljuset och norskornas parfymer och mopedolja och nyklippt gräs smakade liv, liv, liv. På blandbanden vi hade i bergsprängaren fanns The Dogs D'amour, The Pogues, Black Sabbath, Poison, Jakob Hellman, Tom Petty, Mötley Crüe, Kiss, Springsteen och Ebba Grön. Jag drevs av en frustration redan då, att jag ville fånga allt, inte låta ögonblicken bara dra förbi. Jag ville skriva låtar som förevigade känslorna jag hade där vid minigolfbanan. Jag undrar vad folk gör med alla sina känslor. Min första sång skrev jag när jag var åtta år. Den handlade om min undulat som dog. Sen skrev jag om det svåra med att vara liten och inte få bestämma själv, om skolfröknars tyranni, om vackra vårdagar och om tjejer och deras märkliga språk. Och nu, utanför den ångande sommarorten Strömstad, var jag redo för tonårsromantiken. Jag var kroniskt kär i vem som helst, i alla väder, alla timmar på dygnet. Jag behövde papper, penna och en gitarr. Jag behövde tacka livet.
Till hösten kom jag, på grund av mina dåliga betyg, in på fjärdehandsvalet Omvårdnadsteknisk linje på Ljungstedtska skolan. Det var inte precis vad jag ville, men det gav mig två givande praktikperioder på långvården respektive servicehus. I övrigt gjorde den skoltiden inga bestående intryck. Vad som verkligen hände den hösten var att jag äntligen blev tillsammans med min stora kärlek. Jag skrev en låt till henne som hette Vintertid. Det var en längre sång än dom jag gjort innan, som tog olika vändningar i musiken och inte alls slutade där den började. En stor sång, tyckte jag. En hörnsten på en drömd skiva. Annars skrev jag inte så mycket än. Inte riktigt. Jag hade högvis med sånger, men dom upplevdes inte skrivna, bara påhittade. Som ord och musik som blivit till mer av dunklet från ett ensamt stearinljus eller av höstkvällen som tagit sig in genom fönstret. Jag önskar att sånger kunde hända på det sättet fortfarande, att dom bara trängde sig fram, men det gör dom inte. För många lager att ta sig igenom nu, antar jag. Nu får jag skriva dom av fragment, hitta trådar som går in i varandra, använda känslor som bara kan fångas i korta rader. Då handlade EN sång om bara EN sak, utan ambition att vara komplex eller mångbottnad. Och särskilt bra var det inte, men mycket känslosamt, och på liv och död.
Och kär var jag och vi lärde oss det goda hos livet tillsammans, vi hånglade i soffor och skaffade oss en referens i kyssar och smaker. När året var slut var jag så fylld av intryck att jag trodde huvudet skulle blåsa av som en champagnekork.
1992
Under våren som följde behövde jag inte bry mig om skolan över huvud taget. Jag hade en tjej att vara kär i. När sommaren kom tog jag med henne till Strömstad igen och vi bodde på Krusenska husets vandrarhem några nätter och sen hos min kompis. Vi rodde över till Norge för att köpa starköl som vi drack på klipporna medan solen gick ner och vi gjorde det mesta man ska göra när man är i Strömstad och är sexton år.
Nu hade jag börjat lyssna på Magnus Johansson. Han är viktig. Han har en värme i sina sånger som jag har eftersträvat. Jag lyssnade också på Perssons Pack. Per Persson och Magnus Johansson tycker jag är några av landets bästa låtskrivare. Jag såg packet i Linköpings trädgårdsförening den här sommaren och dom gjorde ett viktigt intryck. Dom gjorde ingenting på skoj. Det är allvar hela vägen, fredagsfyllorna och landsortsromantiken. Per Persson är Jeppe på Berget. Han lever livet och ställer frågorna sen. Dom som gör på annat sätt kan man inte lita på.
Till hösten började jag på social estetisk linje på Katedralskolan. Jag kom in efter två veckor när fem personer hoppat av. Där lärde jag mig ingenting. Men jag fick nya vänner som satt på andra fik och jag gjorde slut med min tjej och ångrade mig men kom över det vips tio år senare. Andra saker som hände nittitvå var att jag skrev Nån annan och att jag somnade ifrån ett ljus och brände upp radhusets övervåning.
Sen åttiåtta var jag också medlem i ett band som hette Snoddas och vi började nu gå in i en seriösare fas. Vi hade vunnit en lokalbandstävling och fått göra en CD-singel och vi spelade ganska flitigt runt om på fritidsgårdar och studentställen. Vi spelade snabb pop i vågen av Dom Lyckliga Kompisarna. Det var Staffan Palmberg, Tomas Öhman, Anders Johansson och jag och lojaliteten var stark och dom är fortfarande mina närmsta vänner. Vi drog åt olika håll i bandet. Jag ville spela hårdrock eller folkparksrock, dom ville spela mer brittiskt eller Seattle. Men spelglädjen var större än profileringen och vi spelade på alla sätt i alla riktningar bara man fick spela fort. Vi lärde oss stå på scen inför alla sorters publikum och Anders, som senare blev radio och TV-profil tillsammans med Måns, stod för mellansnacket. Staffan, Tomas och jag var kompisar sen fjärde klass och med Staffan hade jag skrivit och lekt fram låtar sen vi var tio år. Han var en intressant låtskrivare, nydanande och oförutsägbar. Till honom skrev jag senare låten Elden.
1993
På vintern nittitre kom Mathias Gurestam till Linköping för att hälsa på Tomas Öhman, dom kände varandra från ett konfirmationsläger i Dalarna. Mathias var från Falkenberg, nästan två meter lång och hade stort krulligt hår. Han var en fixare och alltid spindeln i nätet. Han ordnade en spelning åt oss på Lusthuset i Falkenberg, satte upp affischer på gymnasieskolan och krängde våran singel till alla han kände. När vi kom dit hade han även styrt upp så vi hade en kort spelning i skolans matsal på lunchen, två gig på Lusthuset samma kväll och en akustisk spelning kvällen efter på pizzeria Bon Apetite. På Lusthuset var det nån gymnasiehappening och vi spelade först i cafét tidigt på kvällen och sedan på stora scenen innan kvällens huvudattraktion Ronny och Ragge. I Hallands Nyheter dagen efter stod att läsa: Snoddas och Pökashow räddade avslagen kväll. Great! Vi återkom flera gånger till Falkenberg, både Snoddas och jag själv.
Sommaren samma år spelade vi på Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen. Det var overkligt att få beskedet om att vi skulle få spela där. Vi var osäkra på om det fanns nåt större man kan vara med om. Vi fick backstagepass och ölbiljetter och i logen stod det mer läsk än man kan dricka. Det var första gången jag var på festivalen och vi bodde på campingen med alla andra från Linköping och våra vänner hade gjort flaggor och plakat. Trots att konserten nästan var den enda timme jag var nykter på är det också min enda minneslucka från den festivalen. Jag var så nervös och så mycket där att jag inte kunde vara där mer. Ulf Lundell spelade samtidigt på Hawaiiscenen. bob hund gjorde en beryktad spelning, också på Stora Dans, och kom året efter tillbaka på den näst största scenen.
På hösten mönstrade jag i Karlstad, drack en laglig starköl, såg på Jurassic Park och fick en frisedel av en psykolog som tyckte att jag skulle söka hjälp. Jag fyllde arton år och Tomas och jag hade gemensam fest på Arbis i Linköping. Jag fick en fin flaska whisky av Mathias som jag senare i hemlighet bytte mot tolv folköl.
1994
En dag när jag satt på Café Siesta på Stora torget, vintern nittifyra, kom Mathias Allén från rockföreningen Rock d'Amour fram och undrade om jag händelsevis ville spela förband till Stefan Sundström & Apache när dom kom till Skylten. Jag hade precis upptäckt Stefans skivor och tyckte det var det bästa som hände just då, så jag sa ja. Jag sa visserligen ja till det mesta och hade rätt mycket spelningar på studentställen, pizzerior, firmafester, bröllop och studentskivor. Men ett gig på Skylten var bra bara det och med Sundström skulle det bli utsålt. Ett stort minus vid den här tiden var att jag alltid blev så otroligt nervös för allting och nu skulle jag alltså gå runt och vara nervös i flera veckor. Det kan ha varit det som höll mig så sjukligt smal. Eftermiddagen när jag klev in på Skylten, som var den enda rockscenen och det absolut coolaste stället i kommunen där alla hårda band repade och alla svartklädda människor höll till och där jag hade hängt sen jag var tretton, så skakade kroppen. Stefan och Apache och Johan Johansson satt i fiket och sa hej. Det luktade speciellt på Skylten av svart målarfärg och scénrök, en spännande doft som gjorde sig bra till skinnjackor och hårspray. Från entréns plåtdörr gick en trappa upp med väggarna tapetserade med turnéaffischer från punkband som spelat där. Mitt i lokalen nån meter från scenen stod en bärande, irriterande pelare som skymde sikten. Numera har lokalen flyttat en trappa ner och målats fräscht vit för att kommunen ska kunna hyra ut den till annat än alternativ musik. Man kan bli galen på hur oöverstigligt svårt det verkar vara att driva en ball rockklubb i Sverige. När jag äntligen hade spelat mina låtar svajade jag av scenen och möttes av Johan Johansson och hans plirande ögon. Bra lirat, sa han. Tack, sa jag. Har du gjort någon demo eller platta som man kan få, undrade han och jag svarade att jag just skulle spela in en demo, nämligen imorgon. Vi bytte nummer och när jag återfick balansen i kroppen var jag den lyckligaste mannen på jorden. Johan Johansson hade spelat trummor i KSMB, han hade gjort låtar som jag avgudade och han hade producerat Stefans senaste platta. Nu hade han mitt nummer och jag hans. Dagen efter åkte jag till Askersund där jag bokat två dagar i en dansbandsstudio och vi spelade in min första demo. Första låten var Nån annan. Det var Rille Krantz på gitarr, Helena Tagesson (som syns på omslaget till Dans med svåra steg) på sång, P H Andersson på fiol och min farsa på bas. P H blev sen min följeslagare några år framöver. Jag tog studenten och lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i en skolbänk. Med reservation för visskolan i Kungälv som jag sökt till. Kom jag inte in där skulle jag nog ha tagit ett jobb som kampanjartist åt sossarna i Linköping som jag blivit erbjuden. Men jag kom in utan att egentligen veta vad det var jag sökt till. Nåt skulle man söka och jag kunde bara se det som alternativ. Anders kom in på teaterskola i Hudiksvall? och det blev alltså dags att splittra Snoddas. Vi spelade in åtta låtar på en demo och släppte den på vår sista konsert på Skylten i slutet av den varma fotbollssommaren.
Nu följde en termin på folkhögskola med allt vad det innebär av rödvinsdrickande och djupa samtal och nylonsträngade gitarrer och lapsangte och vänsterrörelse. Vi hade utsikt över Bohus fästning och frossade i Cornelis och Fred Åkerström. Jag lärde mig framför allt att utveckla mitt gitarrspel och så var jag hemligt förälskad i nästan alla tjejer på teaterlinjen. Man var så långt från verkligheten där att det tog tre dagar innan jag hörde talas om Estoniafärjan. Jag slutade efter en termin och flyttade hem igen.
Johan Johansson ringde ibland och kollade läget och jag skickade honom låtar i den takt jag skrev dom, men han tyckte jag var för ung för att göra en platta än så länge, men när det var dags ville han gärna hjälpa till. Det lät bra, tyckte jag.
1995
Jag hyrde min första lägenhet i andra hand på våren nittifem. En etta på Gamla Tanneforsvägen med balkong och stora vindsutrymmen på sidorna som gick att inreda. Det var nästan en liten trea. I köket hade jag skrivbord och elektrisk skrivmaskin och här skrev jag dom flesta låtarna till min första skiva. Jag levde extremt billigt och försörjde mig hjälpligt på småspelningar här och var. Jag spelade ofta på Flamman, en studentpub och på Lazlo´s pizzeria i Hjulsbro. Ofta ihop med P H. Jag var också i kontakt med folk från Bona, en kommunistisk folkhögskola utanför Motala, som ordnade musikkaféer och kulturkvällar. Jag spelade på en bröllopsfest i Borkhult som var minnesvärd, även om få troligen minns nånting. En gång spelade jag för internerna på Roxtuna-anstalten och en annan gång på Postens firmafest. Det var en bra skola. Jag behövde spela mycket för att bli bättre och för att ha råd med hyran. Det vanligaste gaget var mellan femhundra och tusen kronor svart och fri öl.
På hösten fick jag jobb tre dagar i veckan på en liten firma som hette Kärna Reklam. Jag ritade kartor och planlösningar till broschyrer åt Stångåstaden, ett fastighetsbolag. Det var bara jag och chefen, Göran, som jobbade där. Vi hade ett kontor i Konsert & kongress. Jag lyssnade mycket på Ola Magnell, Cornelis och Lundell när jag jobbade och trivdes bra.
1996
Mathias flyttade till Stockholm vintern 95-96. Till Götgatan 81.Det var en stor etta med högt i tak, fiskbensparkett, ornament i taket och ett typiskt söderkök. I rummet hade han ställt en säng, en stor rosa soffa, ett rejält soffbord, en hylla med skivor och filmer och några flyttkartonger. Väggarna var vita sånär som på en klunga bilder på vänner. Jag kom upp för inflyttningsfest. En råkall vind svepte över Götgatans blaskiga asfalt den kvällen. Jag och en polare gick till Ica Ringen för att köpa inflyttningspresent i form av diskborste och toapapper. Jag minns hur stort jag tyckte det var att Mathias skulle bo på Söder, så nära till allt att han knappt skulle behöva ytterkläder. Han var typen som alltid sa att det ordnar sig, och så gjorde det det. Han sa att stålar är inga problem, vilket blev vårt motto även om vi aldrig hade några, eller just därför.
Det var en bra fest med mycket folk. Hallen var överfull av vinterjackor och kängor. Vid tretiden hade polisen varit där för andra gången och festen hade lugnat sig. Några låg och sov i sängen, andra satt i soffan med sina vinglas och började bli eftertänksamma. Mathias bad mig spela några nya låtar och jag gjorde det. Jag spelade Kom änglar och Vårdag i november och Av ingens frö. Vid väggen på golvet vid hallen satt Johan som jag aldrig träffat förut. Han hade just kommit från nån annan fest. Han hade långt, ljust hår och glasögon och en lila schal runt halsen och en snygg tjej som hette Emma. Jag märkte att han gillade Kom änglar. Efteråt började dom fråga om jag skickat nåt till skivbolagen, om jag ville göra en platta och hur jag tänkte. Jag hade varit dålig på att få iväg demokassetter. Jag drömde, men var också rätt nöjd med dom spelningar jag hade. Men Mathias hade visioner och en idé växte fram klockan fyra på morgonen. Han och Johan skulle starta ett eget skivbolag, ett handelsbolag. Det började göras överslag, det jämfördes, det frågades och spånades. Jag trodde nog innerst inne inte alls på idén, men lät planerandet fortgå. I teorin lät det kul. Som att planera ett bankrån bara för att stretcha sin kreativitet vid femsnåret på morgonen. Och snart var festen slut och jag somnade på den rosa soffan.
Dagen efter åt vi brunch på VC på Skånegatan. Ett nytt begrepp för mig, fanns inte i Linköping. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, bacon och prinskorv med juice och kaffe. Mathias och Johan hade inte släppt idén. Det måste funka, sa dom, och vi gjorde överslagen igen. Hur mycket pengar kan vi skrapa ihop och från vilka? Hur många skivor borde vi kunna sälja utan distribution? Vad kan det kosta att göra en skiva om vi använder oss av kompisar som kan spela gratis? Tiotusen? Tjugo? Hur gör man? Hur blir rullbandet man spelat in på en CD-skiva? Vad är mastring? Vi bestämde att vi skulle kolla upp en del saker men ingen kände någon i branschen. Johan Johansson vågade jag inte ringa. Han skulle bara säga att vi borde vänta och det kunde vi inte.
Mathias ringde några dagar senare och föreslog att vi skulle ta med Filip Adamo, hans syssling, i projektet. Jag visste vem han var. Hade träffat honom på Stockholms filmfestival en gång, dryg och otrevlig. Men han hade en del kontakter antog jag, så okej, men det blir strictly business. Filip ville vara med. Han hade hört mina demokassetter och förstod ingenting av vad som var bra med dom, men om det nu var så att dom sålt i Linköping i femhundra exemplar så tänkte han inte missa chansen att vara med i skivbolaget. Filip visade sig vara den kreativa energi vi behövde, en galning som inte såg upp till någon och som inte var rädd att göra bort sig eller hamna i konflikter. Vi hamnade i konflikt, jag och Filip, hela tiden och han vande sig vid att jag slängde på luren i hans öra. Under tiden utvecklade vi en stark vänskap. Mathias var den ansvarsfulla som höll i själva handelsbolaget och ekonomin och stoppade mig och Filip när vi svävade ut. Johan var diplomaten och psykologen som försökte sänka våra röster under våra möten. Vi döpte bolaget till Elvira, vilket var min idé, och jag minns inte varför mer än att det lät vackert. Vi hade vårt första bolagsmöte i min etta på Gamla Tanneforsvägen. Där satte vi upp punkter på ett papper om hur vi skulle gå till väga, hur vi skulle dela inkomsterna och frågor om sånt vi inte visste och behövde ta reda på. Det var vårt skivkontrakt, två handskrivna A4, med instuckna interna skämt. Nu kunde vi börja jobba. Vi bokade den billigaste studion i Linköping, en helt nystartad som drevs av yngre och mer oerfarna personer än oss. P H var med, han gick då på Lunnevads folkhögskola och kände en trummis som gärna hjälpte till, Johan Aronsson. Helena Tagesson hade en lillebror, Kalle, som vi hört var begåvad på piano och jag frågade honom och han sa ja. Några basister kände vi inte, Anders bodde i lund nu och Snoddas var historia, men jag hade en vän från skolan i Kungälv, Martin Söderström, som var en hygglig gitarrist och vi tänkte att det är ungefär samma sak. Bara färre strängar att hålla reda på. Där hade vi bandet och studion. Vi repade en eftermiddag på Lunnevad och gick sen ner i den lilla källaren där studion låg och började spela in. Teknikern var nån som studion hade använt sig av förut och vi litade på dom. Det visade sig att han nog mest spelat in hårdrock och han spelade in skivan med gate på alla kanaler. Gate är en effekt som eliminerar brus genom att sluta signalen direkt efter ett instruments tillslag. Det går att använda om man spelar in Metallicas trummor, men låter inte lika bra på en nylonsträngad gitarr. När allt var inspelat, och det som lät konstigt förklarats med att "det fixar vi i mixen", var det dags att mixa. Omslaget gjorde jag på kvällarna på Kärna Reklam. Anton H le Clerqc hade tagit bilderna, han var en eldsjäl i Studiefrämjandet där vi repade med Snoddas som alltid stöttade oss och mig och jag har mycket att tacka honom för. Han var också fotograf på Östgötacorrespondenten. Elvira var så gott som klara med planen för tryckandet, pressandet och releasen av plattan. Men när jag kom hem och lyssnade på vad vi åstadkommit under fem dagar i studion så grät jag. Det lät inte ens i närheten av en skiva. Pengarna var egentligen slut och tiden knapp, men jag lyckades övertala Elvira om lite mer av båda för att ta tapen ner till Tranås, där vi spelade in Snoddas-singeln, och mixa om allt. Mats Axfors var tekniker och han räddade den katastrofala inspelningen bäst han kunde.
I maj kunde vi stolta plocka upp ett av femhundra exemplar av "Dans med svåra steg" ur kartongerna på Gamla Tanneforsvägen. Tvåhundrafemtio ställdes i ett av mina vindsutrymmen och den andra hälften delades upp mellan Elvira för att följa med till Stockholm. Jag sa upp mig på Kärna reklam och vi hade spelning med release på ett utsålt Skylten. Kalle hade varit bortrest och kom mitt under konserten rakt upp på scenen. Vi krängde nästan hundra skivor redan första kvällen. Sen hade vi fest till morgonen.
Flera skivaffärer i Linköping hjälpte oss att sälja skivor under disk, några tog sig till och med besväret att sälja den vitt. Den blev ganska efterfrågad och vi blev tvungna att beställa nya. Pengarna vi fick in som skulle gå till Elviras gemensamma kassa behövdes till hyror och mat och krogbesök och i Elviras kassa växte bara streck på hur mycket alla var skyldiga. En kartong skivor glömdes i en telefonkiosk, en annan på nån pizzeria. Det var ingen väldig ordning men alla hade vi oftast en hundring i fickan och alla var glada.
I juli ringde P H och berättade att han hade en trea på gång i Fruängen söder om Stockholm. Han hade inte råd att bo där ensam men om jag på en dags varsel kunde säga att jag ville hänga på så kunde han tacka ja. Fruängen hade tidigare inte funnits med i dom drömmar jag hade om huvudstaden, men jag tänkte att om jag inte sticker nu kanske jag aldrig kommer iväg. Så jag sa ja och i augusti flyttade vi in på Fruängens kyrkogata. Det var en kantor som bodde där innan och lägenheten var kyrkans och satt ihop med deras lokaler. Vi fick nycklar som tog oss in i alla utrymmen och kunde därför genom en hemlig kulvert ta oss in i kyrkans ungdomsgård och spela pingis där hur mycket vi ville. Vi hade ett stort vardagsrum med parkettgolv och balkong, varsitt sovrum och kök med diskmaskin och toa med tvättmaskin. Och under Guds tak. Man kan inte bo bättre. Men nu behövde vi mer jobb. Elvira hyrde en lokal på Tegnérgatan där dom inte fick bo utan bara arbeta. Så där bodde dom alla tre plus en till och då och då flickvänner. På samma gata ligger Krogen Tre Backar där man kunde få spelningar om man bara tog hand om allt själv. Filip hade skaffat spons på en alkoläsk så vi kunde trycka affischer med deras logga nere i hörnet och vi affischerade över stan och folk kom och Elvira satt i kassan och tog fyrtio kronor i inträde.
Nu ringde Johan Johansson. Han hade fått en skiva jag skickat. Bra, tyckte han. Bättre än han trodde. Han tipsade om att vi borde kontakta KonTur, ett bokningsbolag som bokade honom, Sundström, Staffan Hellstrand och Kjelle Höglund. Vi borde också slå en signal till MD musikdistribution, tyckte han, så att skivaffärer landet runt kunde beställa plattan. Sakta i backarna, tänkte jag, men vi gjorde som han tipsat om. På KonTur mötte vi Stefan Lilja och Hans Hjort. Hjort var stor och skäggig och rökte oavbrutet och såg ut som jag tänker mig att alla i skivbranschen såg ut på sjuttiotalet. Lilja var mindre och mycket sympatisk. Dom sa att om vi får MD med oss så kunde dom tänka sig ett samarbete. På MD sa dom att om KonTur bokar så kunde dom hjälpa oss med distributionen. Det var en bra eftermiddag och vi gick och åt kebab på Wendys i Hornstull.
Och där låg Stockholm. Distinkt med sitt vatten och sina torn. Lockande med sina skeva gator och sitt myller. Destruktiv, kreativ och självklar. Jag kan min Bellman och såg hans värld, jag kan min Evert Taube och såg hans hem. Jag kunde kyssa stadens fötter för alla äventyr den redan gett mig. För alla vackra namn, för alla vackra platser. Jag visste att jag var här för att stanna. Jag hade givits en fast punkt.
1997
Johan Johansson fortsatte hjälpa till. Han tipsade Nenne Zetterberg på P3 om min musik och hon nappade och vi skulle plötsligt spela in P3 Live från Cornelisrummet på Mosebacke. Cornelisrummet är ett litet rum som tar in allra, allra högst åttio personer och där hänger Mäster Cees väst med gammalt tobaksfras i fickorna. Om man har en släng av klaustrofobi, vilket jag har, är det ett obehagligt rum att vistas i när det är fullt. En gång såg jag Ola Magnell spela där och jag satt längst fram med fötterna på scenkanten och knäna i hakan. Jag hade svårt att andas, svettades och mådde illa. Men när konserten var slut ville jag bara sitta kvar och göra om det. Man blir odödlig när man klarat av en stund med sina nojor. Från Cornelisrummet har man utsikt över Slussen, Gamla Stan och Riddarholmen. Det är en vacker plats i Stockholm. Nu skulle jag spela där. Benen ville inte gå dom sista meterna uppför Hökens gata när jag var på väg till soundcheck. Jag övervägde tanken att sätta mig på ett tåg till Göteborg för att vara helt säker på att inte behöva spela. Folk hade nog blivit förvånade. Kvällen innan hade jag varit så stirrig att jag börjat dricka rödvin med en tjejkompis som var på besök och sen hade vi sex, så nu var nervositeten påbättrad med lite ångest och baksmälla. Great. Och på världens minsta scen, längst in i rummet med åttio personer mellan mig och utgången. Jag skulle kräkas, svimma och kissa på mig och allt skulle sändas i radio och hela Svea Rike skulle stämma upp i ett rungande hånskratt. Under soundcheck tänkte jag på vilket land jag skulle flytta till. Inte England, där bor massor av svenskar. Kanske tyskland.
Jag minns ingenting av konserten. Det är lustigt, med det jag sysslar med. Det är en extrem jakt på nuet, ett gigantiskt Carpe Diem ungefär som en fylla fungerar. Allt stängs av och här och nu är det enda som finns, och så minns man nästan ingenting efteråt och allt blir tomt och att göra det igen är det enda som känns meningsfullt. Det är en jävla paradox. Jag vet att jag tänkte mycket det här året på om det var värt det. Om det verkligen kändes lika bra efteråt som det kändes dåligt innan, eller om det var obalans åt fel håll. Jag vet inte vad jag kom fram till, men jag ser mig själv kliva upp på scenen gång efter gång fortfarande.
Jag skrev mycket. Försökte få det att bli ett jobb med rutiner. Jag började dagarna med en promenad i Långbro och hade Rolling Stones i lurarna. Eller Bob Dylan. Jag hade fortfarande väldigt poetiska ambitioner, tyckte om versrader och rim och utsmyckningar. Det var mycket daggvåta marker och älvdans och sånt som inte Filip Adamo förstod då och som jag knappt själv förstår nu. Johansson, Elvira och jag träffades mycket. Han ville producera nästa skiva och jag var ivrig att sätta igång. Vi började inspelningarna på sommaren och till hösten kom Rusningstrafik. Martin Söderström var kvar på bas och P H på fiol och flöjt. Johansson spelade trummor och gitarr. Elvira och Johan Johansson hade ständiga duster om ekonomi och vad som behövdes till skivan, vilket nästan alltid slutade med att Johan sa att så här går det till och Elvira sa jaså. Han var en räv, en övervintrad punkare som gjort mer plattor än vad vi hade hemma i våra hyllor. Jag förstod inte alltid hans breda ståkkålmska, han hade uttryck som att gå och luta sig och socker i kartongen. Jag försökte hitta på egna, men det gick inte.
Rusningstrafik sålde i tvåtusen ex första halvåret. En liten bit över break even, fast dit nådde vi inte eftersom vi hela tiden plockade förskott ur kassan. Jag låg alltid efter med ekonomin. Hade jag en hundring över åt jag en räkmacka eller åkte taxi.
På hösten skulle Sundström turnera i Norge och jag fick erbjudande att följa med. Både som förband och som kompgitarrist i Stefans band. Vi skulle besöka Oslo, Molde, Volda, Bergen, Kristiansand och Stavanger. Jag hade aldrig spelat mer än två dagar på raken innan, vilket man klarar utan att äta, och jag insåg att det krävdes förändringar i mitt sätt att deala med nervositeten. Jag slutade äta kött på den turnén. Stefan och Apache hade gått skilda vägar och Apache hade skaffat en ny sångare och blivit Weeping Willows. Sundströms nya band hette Rejvkommissionen. Norge var vackert så hjärtat värkte och exotiskt. På en bilfärja på en fjord på västkusten stod Stefan och jag på däcket och blickade ut över bergen och skogarna och vattnet och Stefan lade armen om mig i blåsten och sa: Tänk på tre saker Lasse, om du ska göra det här i livet. Skit i vad folk skriver i tidningarna, det är bara trams, ta det lugnt med spriten och skaffa dig en tjej och håll kvar vid henne resten av livet. Det var som en film, som att han sträckte handen mot nejderna och sa: En dag, min gosse, ska allt det här bli ditt. Stefan är en av dom roligaste, klokaste och varmaste personer jag träffat. Men det skulle dröja innan hans råd sjönk in. Ironiskt nog var det just Stefan och hans band som lärde mig dricka sprit på riktigt där i Norge. Festen började tidigt på eftermiddagarna och jag var härdad när jag kom hem till Fruängen igen.
Filip, som till och från hade körkort, skjutsade hem mig till Fruängen en kväll när vi varit och fikat vid Odenplan. Strax innan vi kom till Västerbron hörde vi introt till En av alla dom på bilradion och vi höjde volymen och log. Vi svävade över Stockholms öar blänkande i gatljus och jag kände att jag skakat av mig motståndarna, skolväsendet och dom utstakade vägarna. Vi var en egen maffia nu. Inga banker, inga kreditkort, inga register, inga chefer. Vi skulle leva av lust, ångest, passion, kärlek, musik och brustna hjärtan. Vi hade solen i ögonen.
1998
Tyvärr höll nu Elvira på att slita sönder vänskapen mellan mig och Mathias. Vi pratade knappt med varandra längre och det kändes forcerat och jobbigt. Vi var egentligen inte osams om nåt speciellt utan drogs isär för att vi alltid tvingades stå på varsin sida. Jag med visioner och han med ett ansvar och en budget. Stålar höll nu på att bli ett problem och vi klev i en simpel fälla. Vi visste att det inte fanns en framtid med Elvira records och alla hade nu andra jobb vid sidan och våren nittiåtta bad jag Stefan Lilja sprida ryktet om att jag sökte nytt skivbolag. Fyra bolag hörde av sig och jag gick och träffade dom och bad en jurist titta på kontrakten dom erbjöd och jag åt lunch med dom, driven av samtliga dödssynder. Jag var rädd att bli lurad. Jag tänkte att dom ville klippa mitt hår och stoppa in mig i en skivbolagsmaskin och trycka på en stor knapp. Den minst sympatiska av dom jag träffade var Magnus Nygren på Universal. Han pratade högt och fort och garvade åt såna söderromantiker som jag, men nånstans kände jag att vi skulle kunna bli kreativa ihop. Han påminde om Filip i sin brist på fjäsk och psykologi, han hade rykten om sig i branschen som mannen som gjorde Jakob Hellman stor, men också mannen som fick Hellman att aldrig mer göra skivor. Många hade åsikter om Magnus Nygren. Jag ringde Sara Isaksson som låg på Universal och frågade vad hon tyckte och hon sa att han var snäll. Sen ringde jag Nygren och sa att jag ville till Universal men att jag var rädd för honom och då skrattade han ett rått skratt. Vi blev ett bra team tillsammans med Jennifer McShane som då jobbade med promotion på Universal. Jennifer är den enda jag sett gå en hel Hultsfredsfestival i högklackat. Hon var fenomenal och oemotståndlig.
När jag skrivit på kontraktet skulle jag äta lunch med den svenska avdelningen på en fin restaurang på Östermalm nära deras kontor. Kvällen innan hade jag ätit musslor hos Johan Johansson och druckit massa vin med hans kompis Guld-Lars och nu kom kallsvetten krypande igen. Efter lunchen sa alla att det hade varit supertrevligt att träffa mig och jag vet att dom ljög för jag hade bara suttit där och petat i en liten förrätt och försökt få i mig en lättöl. Jag tror aldrig att jag sa nånting. Jag tror bara att jag nickade lite ibland och sneglade mot toaletten.
Jag var mycket förvånad över Universals samarbetsvilja. Ingenting ville dom lägga sig i, det tyckte dom var viktigt, allt skulle jag få göra på mitt sätt. Dom var rädda att min publik skulle se mig som en svikare som gått till ett multinationellt skivbolag. Det förstod inte jag. Jag tyckte Universals logga var skitsnygg och kände mig stolt över att dom ville ha mig. Johansson skulle få producera igen och nu var jag sugen på ett rockband.
Björn Rothstein var från Gotland, hade epilepsi och spelade trummor, Lasse Bax spelade bas och bodde granne med oss i Fruängen, men det var inte så vi träffades. Han var gammal vän med Johansson och hade spelat med honom mycket. Under vintern det här året hade min och P H:s vän Jens Back från Linköping flyttat upp till Stockholm. Han hade ingenstans att bo så han fick sova på våran soffa ett par veckor. Eftersom P H gick i skolan så blev det jag och Jens som hängde på dagarna. Jag kände inte Jens väl, men nån kväll på Gamla Tanneforsvägen hade vi ändå suttit och druckit oss fulla, han och jag, vet inte varför, och drömt om Stockholm och rockmusik och det gamla vin, kvinnor och sång. Jag gillade Jens, och jag visste att han spelade Hammondorgel. Jag hade sett honom spela med ett bluesband på tjugoettans krog i Linköping. Jag tog med honom till replokalen i Münchenbryggeriet för att träffa Johansson och vara med på ett rep. Alla gillade Jens och jag var glad att ha en jämnårig i bandet. Det fina med Jens Back är att när det kommer till rock'n'roll är han en större romantiker än dom flesta. När han senare skaffade en egen lägenhet satte han upp telekablar på väggarna för att han ville somna till doften av rockmusik. Han äter Lynnard Skynnard till frukost. Jag träffade en kvinnlig ljudteknikerlärling, dom är inte många, i Visby flera år senare och visste att Hovet skulle dit och spela in sin platta och kunde se Jens framför mig när han skulle möta henne. En snygg tjej med slitna jeans som kunde micka upp ett Leslie skulle Jens kunna dö för. Nu bor dom på Norrmalm.
Karl-Magnus skulle göra omslaget till skivan och han hade valt att jobba med fotografen Peter Norrman. Vi hade långa möten om hur det skulle se ut och vad jag skulle ha på mig och Karl-Magnus kunde med eftertryck säga saker som: Jag ser mycket gult, kanske en cykel. Det var inte som på Kärna Reklam. Peter tog över tolvhundra bilder, minns jag, och jag började förstå att det nu, på ett stort skivbolag, fanns större möjligheter men också mer att ta ställning till. Jag hade inte tänkt så mycket på nåt annat än låtarna tidigare. Förpackningen hade bara varit en förpackning. Ändå hade jag noggrant studerat alla andras förpackningar utan att riktigt förstå hur mycket det bidrog till helheten.
På sommaren nittioåtta var jag färdig med Fruängen och flyttade in i en tvåa, andra hand och möblerad, på cirkusvägen i Västberga.
Med solen i ögonen kom i slutet av augusti nittiåtta och den följande hösten gjorde jag min första riktiga turné ihop med bandet från skivan. Tvivel, första singeln, hamnade på Tracks, jag fick göra en del intervjuer med tidningar och jag, Jens, Nygren och Jennifer gick efter ett halvår ut och åt japanskt på Tegelbacken och firade tiotusen sålda ex av plattan. Plötsligt fanns det folk i Umeå som kunde mina sånger, i Växjö, i Västerås, folk i städer jag inte ens varit i tidigare. Jag visste inte vad jag skulle tycka. Jag vandrade under en klar himmel. Luften var frisk och lätt att andas in.
submitted by Loxus to winnerback [link] [comments]


2019.09.13 16:21 TaoQingHsu (Kapitel 11) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Jade Porslinutställning, National Palace Museum, South Campus, Chiayi, Taiwan

Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 11: Att ge måltider vänder sig till seger
Buddhaen sade: "Att ge hundra onda människor måltider är inte lika bra som att ge en bra person en måltid;
Att ge tusen goda måltider är inte lika bra som att ge en måltid för en person som följer de fem föreskrifterna.
Att ge mat till tiotusen personer som följer de fem föreskrifterna är inte lika bra som att ge enSrotāpanna en måltid.
Att ge en miljon Srotāpanna måltider är inte lika bra som att ge en Sakridāgāmi en måltid;
Att ge tio miljoner Sakridāgāmis måltider är inte lika bra som att ge en Anāgāmi en måltid;
Att ge hundra miljoner Anāgāmis måltider är inte lika bra som att ge en Arhat en måltid;
Att ge tio hundra miljoner Arhats måltider är inte lika bra som att ge en Pratyeka-buddha en måltid;
Att ge tiotusen miljoner Pratyeka-buddha måltider är inte lika bra som att ge en tre-världs-Buddha en måltid;
Att ge tusen triljoner Tre-World Buddhas måltider är inte lika bra som att ge en måltid till en person som är i tillståndet utan tanke, ingen bostad, ingen övning och inget bevis. "
Att ge mat till andra vänder sig till segern; segern är inte över andra, men för oss själva . Om vi ​​ger mat till hundra onda personer, är det vi har gjort för att hjälpa dem att göra de onda sakerna. Det betyder att vi gör de onda sakerna indirekt. Det är inte segern, utan förlusten för vårt liv och för vår ande.
Tvärtom, om vi ger mat till tusen bra personer. Det vi har gjort är att hjälpa dem att göra de goda sakerna.Det betyder att vi gör de goda sakerna direkt. Det är segern att öka saligheten för vårt liv och för vår ande.Ovan nämnda personer är de människor som inte lär sig Buddha och inte övar Dao. Men det betyder inte att de inte är bra personer. Oavsett huruvida personen är en bra person eller inte, huruvida man lär sig Buddha och huruvida han eller hon övar tao eller inte. Om en ond person kunde ångra sitt fel, har hjärtat av medkänsla och önskar uppnå Buddhahood, kunde han också lära sig Buddha.
Om en person skulle lära sig Buddha skulle han bli lärd att lyda de fem föreskrifterna i näveklassverket. De som är Buddha-lärande, men inte buddhistisk munk eller non, är nödvändiga för att lyda de fem föreskrifterna. En bra person följer inte nödvändigtvis sådana fem föreskrifter. Även om vi inte är Buddha-lärare, kan vi också lyda de fem förordningarna automatiskt. Vad är då de fem förordningarna? Det är som följer:
Att inte döda andra, och inte döda oss själva.
Att inte stjäla saker .
Att inte ha sex på felaktiga sätt. Det vill säga inte skada dig själv och inte skada andra och vara att respektera varandra.
Att inte ljuga.
Att inte ta alkohol eller olagligt läkemedel.
Det visar att att lyda de fem förordningarna är segern. Såsom vi vet är en sådan seger inte att jämföra med andra, utan för oss själva. Att erbjuda måltider till den som följer de fem föreskrifterna är bättre än att erbjuda mat till tusen goda personer. Det är också segern.
Srotāpanna , Sakridāgāmi och Anāgāmi är sanskrit, och är en slags rangordförandeskap. De är inte begränsade i buddhist munk eller non. Det vill säga de används för att identifiera för varje Buddha-elevs nivå. De nämns också i olika skrifter, och ibland är förklaringen för dem annorlunda. I ett ord, i att lära Buddha, är de fortfarande i olika nivåer av självbesparande.
Dessutom har de ännu inte kunnat frigöra sig från lidandet, än mindre för att kunna frälsa andra för att befria från lidandet. Varför? I dygden, visdom och salighet, vad de har gjort och vad de har fått är inte tillräckligt.Det är därför de sparar sig i ansträngning, men inte andra.
Det finns också skillnaden i examen. Graden av Srotāpanna är mindre än Sakridāgāmi . Och graden avSakridāgāmi är mindre än Anāgāmi . Även om detta, i dygd, visdom och salighet, är de bättre än den som följer de fem föreskrifterna.
Arhat och Pratyeka-buddha har befriats från lidandet. Det betyder också att de har uppnått mer i dygd, visdom och salighet. Men varför ger tio hundra miljoner Arhats måltider inte lika bra som att ge en Pratyeka-buddha en måltid? Om någon vill uppnå graden av Arhat , måste de fortfarande vara beroende av Buddhas visdomsstyrka och medkänsla. dessutom måste de sätta Dao i praktiken och sedan bevisa frukten av Dao.Det betyder att för att Arhat fortfarande måste höra Buddha-lagen och undervisas av Buddha. Arhat har också förmågan att tala om buddha-lagen.
Men de som uppnår graden av Pratyeka-buddha är beroende av att de ska upplysas. Det betyder att de har uppnått upplysningen om jämlikhet-visdom och Buddhas natur. De är också i tillståndet att inte öva och ingen bevisa. Att vara Pratyeka-Buddha inte från att höra ing Buddha-lagen från Buddha, och inte heller att undervisas av Buddha. De talar inte om Buddha-lagen. I visdom och dygd är deras grad mer än graden avArhat .
Så, att erbjuda en måltid till Arhat eller Pratyeka-buddha skulle ansluta sig till dem, att ge näring åt deras kropp och hjälpa dem att uppnå Buddhahood. Det skulle också hjälpa oss att sålja fröet av visdom, dygd och salighet i detta liv; och frukterna av visdom, dygd och salighet skulle uppnås i vårt nuvarande liv och i vårt framtida liv.
Därför är buddhismen mer villig att erbjuda någonting till Buddha-läraren, speciellt de personer som är upplysta i Buddhas natur . Men det betyder inte att buddhismen inte erbjuder något för de fattiga. I buddhismen är det begreppet att de som är fattiga är för att de är medelmåttiga med pengar och inte villiga att erbjuda generöst till andra generöst i sitt tidigare liv. Det är den förflutna orsaken att göra det nuvarande resultatet. Vid uppfattningen av jämlikhet har de fattiga också Buddhas natur, dock har Buddhaens natur ännu inte upplystts. Det vill säga, dess naturliga visdom har fortfarande varit täckt, inte uppenbarad. Om vår naturliga visdom skulle dyka upp, skulle vi vara mycket lyckliga och skulle vara fulla av rikedom.
Det finns två förklaringar för Tre-World Buddha; det handlar om tid och rum. En är måttlig för Buddha som bodde i den förgångna världen / tiden levde Buddha i den nuvarande världen / tiden, och Buddha bodde i framtida värld / tid. Den andra är medelvärdet t till Buddha Sakyamuni i mitten världen, Buddha Amitabha i västvärlden, och Buddha Pharmacist- glaserad ljus i östra världen.
Utrymmet och tiden är enhetliga, är en och är obegränsade. Så, någon Buddha är någon gång eller i varje utrymme, de är en. Detta begrepp är svårt att förstå, än mindre att upplevas och bevisas av mig själv, såvida inte konceptet för befintlig gräns och för differentiering av någonting har brutits och eliminerats helt.
Enligt vår kognition är Three-World Buddha någon som bör respekteras av oss. I den djupa erfarenheten är Tre-World Buddha inte i vårt yttre, utan i vår natur. När vi respekterar Tre-World Buddha, är det också tänkt att respektera oss själva. När vi erbjuder mat till Tre-World Buddha, är det också tänkt att erbjuda något åt ​​oss själva. Three-World Buddha är förenad med oss. Vi är en.
Vad är Buddha?
När någon helt har upplyst sig från den höga visdomen, befriad från lidandet och känt all sanning, har han inte längre någon rädsla i hjärtat och kan också använda sin stora makt för vänlighet och sympati för att rädda alla kända varelser, för att låt dem befria från lidandet i livet och döden, kallar vi en sådan person "Buddha" för att respektera den. På kinesiska språket kallas det " Fo " eller "Fu", som översätts från kinesiska ordet och dess originalspråk är från sanskrit.
Nu har vi en fråga. Ovannämnda som Tre-World Buddha är förenad med oss ​​och vi är en. Varför är vi inte Buddha? Det är inte problemet med Tre världs Buddha, utan vårt. Det beror på att vårt inre hjärta inte ligger i Buddhas rike. Det betyder också att vi ännu inte har uppnått Buddhahood.
Så, att ge mat till Tre-World Buddha är mer seger; det är för att det är svårt för oss att erbjuda mat till dem.Om vi ​​har möjlighet att erbjuda måltider till dem, är det också meningen att vi har större chans att befria från lidandet och ha chans att få mer dygd, visdom och salighet och ha chansen att uppnå Buddhahood på grund av Tre världsbuddha skulle ge oss visdom och medkänsla, lär oss buddhismen och hur man ska upplysas. Det är därför att erbjuda måltider till Tre-World Buddha är en speciell seger.
Det är redan så speciell seger. Varför att ge tusen och tusen miljoner Tre-World Buddhas måltider är inte lika bra som att ge en måltid till en person som är i skick utan tankar, ingen bostad, ingen övning och ingen bevis?
Ingen bostad betyder att man inte bifogar eller inte är beroende av någonting. En person som är i tankefrihet, ingen bostad, ingen övning och ingen bevis som vi någonsin har nämnt och förklarat i kapitel 2 (Kapitel 2) En kortfattad prat om Skriften av fyrtio två kapitel som sagt av Buddha .
Kapitel 2: Skära av lusten och ingen krävande
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, avlägsna kärleken, känna igen källan till sitt eget hjärta, nå Buddhas djupaste princip, realisera lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, inget har krävts utanför, för att inte fästa tao i hjärtat, inte samla karma, har inga tankar, har nöje, icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva successiva nivåer, men når sitt allra högsta tillstånd, kallas Dao. "
Om vi ​​inte förstår buddhismen kan vi missförstå det, och tror att en sådan person inte är användbar, är en förlorare. Nej, det är absolut inte så här. I buddhismen kan de som kunde vara i det tankefulla tillståndet, ingen bostad, ingen öva och ingen bevisa uppnå den högre visdomen, uppnå högre dygd och salighet. Det vill säga deras prestation är högre och nästan nära eller i toppen.
Vi kanske tror att de som är i tillståndet utan tankar, ingen bostad, ingen övning och inget bevisar är någon annan, eftersom att ge mat till dem är bättre än att ge måltider till Tre-World Buddha. Om vi ​​tror det är det helt fel.
Om allt givande som sagt inte kunde få oss att nå Buddhahood, är sådant ge nästan ingen mening för oss.Några oklara människor som erbjuder mat till andra vill bara få mer rikedom. Om vi ​​har en sådan tanke är vårt hjärta rike mycket begränsat och väldigt litet.
Så, allt som anges ovan är att hjälpa oss att uppnå Buddhahood. Det är, det är den väldigt viktiga betydelsen för oss. Om vi ​​förstår buddhismen djupt kunde vi upptäcka att allt det nämnde inte är någon annan, utan oss själva. Vad som nämns i buddhismen verkar någon annan. Men det betyder faktiskt oss.
De som är i sådant tillstånd som nämnts är högsta i dygd, visdom och salighet. De är nästan i Buddhas tillstånd. En sådan person är dock mycket sällsynt i världen. Om vi ​​skulle kunna erbjuda en måltid till dem är det den mest speciella segern. Varför? Det beror på att en sådan person har uppnått det ena tillståndet att förena med Tre-världs Buddha.
Samtidigt innebär det också att om vi skulle kunna erbjuda en måltid till dem, kan vi få chansen att vara i sådant tillstånd som dem genom att ansluta sig till dem och lära av dem. Dessutom kan vi äntligen också vara den i ett sådant tillstånd. För att uppnå oss själva är Buddhahood mycket ädel och värd att respekteras av det allvarliga väsen. det är därför att erbjuda mat till en sådan person är den mest speciella segern.
Med ett ord erbjuder vi måltider till andra för att erbjuda måltider till andra. Att ge något till andra är att stödja oss själva. Detta är principen om jämlikhet i buddhismen. Vad prestationen, deras dygd, visdom och salighet som de har uppnått skulle hjälpa oss att vara samma med dem. English: (Chapter 11) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-11-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 16:12 TaoQingHsu (Kapitel 9) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Shilin MRT Station, Taipei, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 9: Återgå till roten och förstå Dao
Buddhaen sade, "Tao är mycket svår att förstå, och i stor utsträckning hör och tycker om Dao. lyda vår egen strävan och behålla Dao, så är Dao väldigt stor. "
Dao är Tao, som transliteras från kinesisk karaktär; dess ursprungliga betydelse är vägen, vägen och vägen.Då utvidgas betydelsen av Dao i större utsträckning och dess innebörd har blivit bredare med förändringen av tid och rum, såsom att prata, säga, metod, lag, doktrin, moral, skicklighet, förmåga och tankesystem av religion eller utbildning. Tankesystemet för religion eller utbildning innefattar de ovan nämnda betydelserna.
I historien, i krigstid i Kina, litteraturen, stipendiet, intellektuella och några av dem i avskildhet tycktes de studera och prata om Dao och några av dem skulle lägga vad de har studerat om Dao i praktiken. Sedan slöt de begreppen och skapade sin egen grupp för att lära sina lärjungar. Sådan situation inträffar också i antika Indien, på Buddha Siddharthas tid. I modern tid, särskilt under de senaste 300 åren, finns det också olika begrepp eller dogmer som skapas.
Många koncept eller dogmer skapas från det gamla till det moderna. Men det betyder inte att begreppen i sig är rätt eller felaktiga. Problemet är hur det appliceras ordentligt av människan och att gynna andra. Så, några begrepp eller dogma är någon slags Dao. Men för det mesta tror vi att Dao är lutad mot det positiva konceptet som kan gynna människor och få människor att leva ett bra liv, inklusive i material och mentala områden.
Varje begrepp eller doktrin i sig har sina egna fördelar och nackdelar. Men, hur avgränsar vi det? I något koncept eller en doktrin kan en fördel vara en nackdel för andra. Och en viss nackdel att tänka kan vara en fördel för andra. Det är fördelen vad du har tänkt eller läran är fördelen att du kan vara nackdelen för oss.
Det finns mer än ett hundra teorier, begrepp, principer, dogmer eller doktriner i det antika Kina, än mindre i Indien, i Europa eller på andra ställen. De som nämnts ovan är en slags Dao. Trots att en person som har en anda att lära sig motivation och har lärt sig mycket kunskap är det helt enkelt omöjligt för honom att förstå alla, än mindre några begrepp kan aldrig höras eller ses av människor, såsom det här skriften. Att ha kunskap om Dao är en sak; Att lägga kunskapen om Dao i praktiken är en annan.
I kapitel 2 hade Buddha definierat Dao för sina lärjungar.
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, avlägsna kärleken, känna igen källan till sitt eget hjärta, nå Buddhas djupaste princip, realisera lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, inget har krävts utanför, för att inte fästa tao i hjärtat, inte samla karma, har inga tankar, har nöje, icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva successiva nivåer, men når sitt allra högsta tillstånd, kallas Dao. "
Sådan Dao är också lämplig för alla människor. Men det är svårt för de flesta att förstå, än mindre att öva det. För de flesta tror de att sådan Dao inte är användbar för sitt liv. Men om du kunde förstå det djupt, skulle du kunna se att det är mycket användbart för vårt liv, även om vi inte är Buddhas lärjungar. Om du är intresserad av innehållet i kapitel 2 som jag hade förklarat kan du hitta här (Kapitel 2) En kortfattad prat om Skriften av fyrtio två kapitel som sagt av Buddha .
"Omfattande att höra och gilla Dao är Dao verkligen svår att förstå. "Här betyder den första Dao en hel del doktrin. Den andra Dao betyder Dao som förklaras av Buddha. Det betyder också att det inte skulle hjälpa oss att specialisera oss i sanningen, om vi i stor utsträckning hör och gillar en hel del doktrin. Men jag tror att det skulle hjälpa oss att öppna vårt sinne och öka vår kunskap. Och det hjälper oss också att döma och välja vilken typ av lärdom som passar oss.
Alla Buddhas läror inkluderar filosofi, psykologi, etik, medicin, sociologi, ekonomi, vetenskap, fysik och politik. Om vi ​​allmänt involverade sådan kunskap, och vi har det grundläggande begreppet buddhism, skulle vi finna det. Naturligtvis är buddhismen inte klassificerad i de respektive akademiska. Buddhismen används inte för att undersöka i någon akademisk, men för att undersöka till vårt inre hjärta och öva det i vårt verkliga liv. Då skulle vi upptäcka att sanningen är i vårt hjärta, inte från någon akademisk forskning, och inte heller från någon utomordentlig högsta Ande. Det är sanningen som Buddha vill att vi ska veta.
När vi saknar kunskap och är så okunniga, är vi lätta att begränsa oss till och bifogar en doktrin, särskilt de personer som är fattiga och är förtryckta av livets tryck. För dem är Dao som förklaras av Buddha nästan värdelös.
I historien finns det hela tiden alltid människor att använda läran om vad de tycker är det rätt, att använda det som sin tro och använda den militära makten eller det andra sättet att tvinga andra människor att lyda sin doktrin. Ju värre är att de begränsar den andra läran som ska överföras och förtrycka eller döda de människor som utövar dessa doktriner.
Ur historien kan vi konstatera att buddhismen i början accepteras av de personer som är mer utbildade, äger mer kunskap och är i hög status, såsom kejsaren eller premiärministern. Vanliga människor har knappt chansen att höra eller läsa Skriften av fyrtio-två kapitel som sagt av Buddha, förutom att vara en buddhistisk munk eller non. De flesta vet bara att be Buddha att välsigna dem för att ha ett gott och fredligt liv. Men de vet inte, att ha ett gott och fredligt liv är baserat på vad de gör med medkänsla och visdom och i kunskap.Därför betraktades buddhismen någonsin som blind tro. Lyckligtvis skyddar dessa ädla personer buddhismen.
Så, sade Buddha: "Omfattande att höra och tycka om Dao, är Dao verkligen svår att förstå." Med ett ord betyder det att vi kunde förstå sanningen, bara när vi djupt inser Dao och sätter den i praktiken .
Buddhaen sade: "Att lyda vår egen strävan och behålla Dao, sådan Dao är väldigt stor." Även om dessa ord sägs till Buddhas lärjungar, är det också bra för oss. Vi kanske är nyfiken på vad strävan efter Buddhas lärjungar är, och varför Buddha hade sagt det.
I den djupa kontemplationen under Bodhi-trädet hade Buddha uppfattat att det finns tre sorters uppenbara varelser om sin rot av visdom. Han hade klassificerat dem som högre rot, mellanliggande rot och lägre rot i visdom. Varför kallas det för visdomens rot? Roten av visdom kunde bära frukterna av Buddha. Och han hade också använt behållaren som en metafor för att beskriva hur graden är att de uppenbara varelserna kan acceptera Buddhas undervisning, och hur graden är att de kan nå målet. Han hade också klassificerat den som stor behållare, mellanbehållare och liten behållare.
Om människor jämförs och beskrivs som den stora behållaren betyder det att sådana människor kan acceptera den djupa doktrinen som sagt av Buddha. Tvärtom, om människor jämförs och beskrivs som den lilla behållaren, betyder det att sådana människor inte kunde acceptera den djupa läran och bara kunde acceptera den förenklade läran.
Så vi kopplar ordet " root" och "container" till "root-container". Vi kan förklara det som att behållaren kunde lagra roten; den stora behållaren kunde hålla den stora roten; den lilla behållaren kunde bara hålla den lilla roten av visdom. Buddha hade sedan klassificerat kända varelser som stor rotbehållare, vilket betyder att den har den stora visdomen; medelrotsbehållare, vilket innebär att den har mellanliggande visdom; och liten rotbehållare, vilket betyder att den bara har den lilla visdomen.
Oavsett visdom är stor eller liten, den är inte relaterad till akademisk erfarenhet, social status, ålder, IQ och analfabetism. Så det är mycket viktigt att ge upp fördomar och begränsningar som kommer från något koncept.
De som är fattiga har ingen chans att acceptera Buddhas undervisning. vet du hur många de är i världen? De är mer än hälften av världens befolkning. Så, om du någonsin har läst The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha, är du verkligen lycklig och lycklig. Varför? Först kan du vara i rikedom så att du kan använda smarttelefonen eller datorn för att läsa detta kapitel. För det andra kan du vara hälsosam så du har energi att läsa detta kapitel. För det tredje har du tid och hjärna att studera detta kapitel. Var positivt tänkande är alltid bra för livet.
Nu återvänder vi tillbaka till frågan vad ambitionen för Buddhas lärjungar är. Vet du hur många lärjungar det finns? Enligt rekorden i historien finns det 2500 lärjungar att följa Buddha. Som vi nämnde ovan, är Buddhas lärjungar klassificerade som stor rotbehållare, mellanrotbehållare och liten rotbehållare.
Så, i enlighet med skillnaden mellan rotbehållare, vad Buddha hade lärt dem är också annorlunda. Det finns ett ordstäv, "Undervisning i enlighet med studentens lämplighet". Buddhas undervisning är mycket upplyst, det är Q & A, och det finns många "varför" eller "av vad orsaken och villkoret" kommer från utfrågningen av lärjungar. Om du någonsin har läst något skrift i buddhismen skulle du hitta det.
Naturligtvis, beroende på rotbehållarens skillnad, handlar det om den djupa frågan eller den grunda frågan, så deras strävanden är olika. Vad är skillnaden i deras önskemål?
De som är små rotbehållare kan inte förstå vad Buddha hade lärt sig, men åtminstone kan noggrant inte göra några misstag, bara be om att inte gå till helvete och önskar att det efter att ha dött, är bättre att ha chansen att gå till himlen eller det rena landet skapat av Buddha Amitabha . Där har de fortfarande chansen att acceptera Buddhas undervisning och att lära Buddha.
De som är medelrotsbehållare kunde inte inse den riktiga Dao som Buddha sade, skulle kunna upplysas lite och sätta den i praktiken i livet ibland, men inte helt. De lydar också förordningarna och gör vidare det goda, för att rädda kända varelser för att befria från lidande. De kunde också lära och förklara vad Buddha hade lärt sig, men bara enligt orden att förklara betydelsen, inte från deras verkliga övning och inte heller från deras personliga upplysning. Trots detta har de velat bli Buddha i det framtida livet och att gå till det rena landet som skapats av Buddha efter att de dör.
De som är stora rotbehållare skulle kunna realisera den verkliga Dao som sagt av Buddha, kunde upplysas och sätta den i praktiken i det verkliga livet. De kunde undervisa och förklara vad Buddha hade lärt sig baserat på deras verkliga övning och deras personliga upplysning. Vad de lärde sig är mycket levande och inte begränsas till orden. Dessutom är det mycket möjligt för dem att uppnå Buddhahood, att bli Buddha, i nuvarande liv. De skulle skapa det rena landet i sig själva. Var ska de gå efter deras döende? Bara vara där.
Dessa tre slags personer har en gemensam grund, det vill säga deras tankar har blivit inspirerade av Buddha och de har sålunda önskat att uppnå Buddhahood, att bli Buddha, i framtiden. Detta är den första och väldigt viktiga ambitionen som har följts. På grundval kunde de lära sig Buddha och acceptera vad Buddha hade lärt sig, och därmed behålla Dao. Att hålla Dao för att bli Buddha är deras slutliga mål. Varför är det väldigt grand? All Buddha-lagen är fullständigt förstådd och uppnådd, och all dygd är högtidlig, efter att ha blivit Buddha. Det är därför som sådan Dao är väldigt stor för dem.
Då kanske vi har en fråga. Vad är Buddha-lagen? I allmänhet innefattar buddahoven allt, det positiva och det negativa, och om det är positivt eller negativt som bedöms av människan subjektiv medvetenhet. Men i begreppet Buddha-lag kan de avgränsade sakerna ibland brytas, för faktum kan inte vara vad vi har sett och vad vi har tänkt.
Om vi ​​kan tillämpa Buddha-lagen ordentligt med vår visdom i vårt liv, kan det göra livet vårt levande och leva bra. Men om vi inte kunde tillämpa Buddha-lagen ordentligt, kan vi "dö" i Buddha-lagen, vilket betyder ingen elasticitet och ingen skapelse i vårt liv.
Så vi har förstått att huruvida en sådan Dao är väldigt stor eller inte, är inte oroad över andra, inte heller bekymrad över dig och jag, men orolig över den person som har önskat att uppnå Buddhahood, att bli Buddha.
Som tidigare nämnts är Buddha ett substantivt substantiv som ges av människor. Det betyder ett tillstånd av tomhet och icke-tomhet, som inkluderar freden, visdom, medkänsla och själen av vänlighet. English: (Chapter 9) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-9-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 15:42 TaoQingHsu ( Kapitel 4 ) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Qing-dynastiets officiella heminredning, Taipei National Palace Museum, Taiwan

Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 4: Förstå godheten och ondskan på samma gång
Buddhaen sade: "För känsliga varelser finns tio saker som godhet och tio saker som onda. Vad är de tio sakerna? Tre gäller kroppen, fyra till munnen och tre till sinnet. Att döda, stjäla och onda könet gäller kroppen. Två tungor, illvilligt tal, lögn och frivolöst tal avser till mun. Avund, hat och infatuering avser sinnet. Sådana tio saker heter som tio onda gärningar när de inte följer den heliga vägen. Om sådana onda stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. "
Som en människa med den fysiska och mentala kroppen kan vi göra det onda, och vi kan göra det bra.Oavsett det onda eller bra, kan vi välja vad vi vill göra. Det vi har valt är den grundläggande orsaken till att påverka resultatet av vårt liv.
Den osynliga Anden med högre visdom och dygd kallas den ljusa Anden, som verkligen finns i vårt dagliga liv, att vara bredvid eller bakom var och en, för att registrera den goda gärningen eller onda gärningen av var och en. Oavsett om vi är en kung eller en tiggare, är den ljusa andan alltid där med oss.
Tyvärr tror de flesta inte sådan sak, och några av dem ignorantly gör den onda sak utan skam. Jag berättar för dig en historia. Jag är djupt rörd av denna historia när jag har lärt Buddha i mer än tre år.
Det finns en Bhikkhu som flyttar med skrifterna utmed poolen i lotus i skogen. Han luktar doften av lotus, känns glad och gillar det väldigt mycket. Lotuspoolen Spirit säger till honom, "Varför överger du stolen med ren Zen under skogen, men stjäl doften av min lotus? All störning uppstår på grund av att aromen sätts fast. "
ser Bhikkhu en man som går in i lotusbassängen, väljer många lotusar och lämnar lotusbassängen efter att ha tramplat den. Lotuspoolen Anden håller tyst utan att prata.
Den Bhikkhu säger:”Den här personen har förstört din pool av lotus och tar dina blommor. Du säger ingenting. Jag går bara längs bassängen och skäller dig för att säga att jag stjäl din doft. "
Lotuspoolen Anden säger, "Den onda människan i världen är ofta i syndens smutsiga sönderfall, utan ren och utan hjärna. Jag pratar inte med honom. Du är en bra person med övningen av Zen. Men du har brutit din goda sak på grund av att du kopplar aromen. Det är därför jag skäller dig. Som en svart-smutsig sak på en ren vit tyg, så skulle folk se det. Evig person är sådan som svart bläck strös på svarta kläder, människor kan inte se det och vem skulle fråga det? "
Denna historia ger oss råd om att det är en bra sak och tur att någon skulle påminna oss om vår brist. Bara när någon bryr sig om oss, skulle det spendera sin tid och energi för att kritisera oss.
Det finns många människor som är ateister. Trots att de är ateister, betyder det inte att de skulle göra det onda. Tyvärr har några av de ateisterna gjort de onda sakerna, men de tror inte att de gör de onda sakerna, som att mobba andra. Skulle den ljusa Anden berätta för dem att de inte gör de onda sakerna? Som vi vet från den ovannämnda berättelsen, skulle det inte. Men jag berättar en hemlighet. På många sätt, såsom buddhismen, har den ljuga Ande lärt människor att inte göra de onda sakerna. Tyvärr tror vissa människor fortfarande inte på det.
Det står ett ordstäv: "Sätt ner slaktkniven och stå på marken för att bli Buddha." Det är att råda människor att inte göra döden och inte samla den onda karmaen. När du sätter ner tanken på att döda, skulle sinnet omvandlas till att vara hjärtat av Buddha omedelbart.
Jag berättar en historia om att stjäla. Denna berättelse imponerade på mig och rörde mig mycket.
Det fanns en buddhist munk som var mycket fattig och bodde i ett litet tempel på ett berg. Vid midnatt en dag slog en tjuv in i det här templet, tittade runt överallt och kunde inte hitta något värde. Slutligen var han tvungen att stela kläderna från den buddhistiska munken och tänkte sälja den för att få lite pengar. När han var beredd att gå ut, sprang han in i den buddhistiska munken.
Den buddhistiska munken hade sett sina kläder i tjuvens hand. Den buddhistiska munken visste att den här personen var en tjuv, och han kunde bli en tjuv på grund av vissa svårigheter i livet. Så han skällde inte honom. Tvärtom berättade han tyven att han var villig att ge kläderna till honom och berättade för honom att han inte stjäl hans kläder eftersom kläderna gavs av den buddhistiska munken.
Tyven var väldigt rörd och kände sig skam. Den buddhistiska munken tittade på tjuvens rygg att lämna. Sedan såg den buddhistiska munken på fullmånen och sa: "Jag hoppades verkligen ge den rena månet till honom samtidigt."
Efter några månader kom tjuven till templet och knäböjde framför buddhistmonkens ansikte, för att ångra sig sitt fel, be om att förlåtas av den buddhistiska munken och be om att den buddhistiska munken rekryterar honom som en lärjunge. Den buddhistiska munken hade känt sin uppriktighet och till sist accepterade sin ånger och gick med på att acceptera honom som sin lärjunge.
Ond könsbestämning är involverad i otukt, ovanliga sexuella handlingar, sexuella trakasserier, sexuella övergrepp och sexuellt våld. Att utvidga meningen med ondskan sex inbegriper homosexuell kärlek och det sexuella förhållandet utanför mannen och hustrun.
Homosexuell kärlek har redan funnits sedan antiken. I den kinesiska artikeln på antiken har det någonsin nämnts. I den moderna tiden är homosexuell kärlek alltid det kontroversiella sociala problemet. Enligt min kunskap från Buddhas skrifter, accepterar Buddha inte den homosexuella kärleken. Oavsett vi är den homosexuella kärleken eller inte, som inte hänger i kärleken och önskan är den rätta saken.
I buddhismens synpunkter, efter att ha dött att göra det onda könet, är retributionen av att göra det onda könet i djurvägen, till exempel att vara fågeln, grisen, kamel eller åsnan, inte på människans väg. Det betyder att djuren är dumma och okunniga, och de skulle få sällsynt chans att höra Buddhas lärdom.
"Två tungor" betyder att någon initierar något med avsikt för att alienera och förstöra harmoniseringsförhållandet mellan två personer eller en grupp av den onda anmärkningen och därigenom orsakar den misstänksamma mot varandra eller gruppens un-fred.
Det finns "skadligt tal" i vårt dagliga liv, som att mobba andra med ord eller att förbanna människor, vilket vi kan hitta det i Internet-samhället eller i svaret på nyheterna eller artiklarna på Internet. Vi kan också hitta något skadligt tal i tidningen eller i något inlägg på Youtube , som ligger i en särskild position, särskilt i politiskt medvetande eller politiskt syfte. I landets yttrandefrihet tolereras något skadligt tal, även om det inte är som skadligt tal.
Varför människor har det onda talet? Om vi ​​tänker på det djupt, kan vi konstatera att de som har det onda talet är den okunniga personen och självrädtan i åtanke. Faktum är att de är ynkliga och dumma. Men har vi funderat på hur vi hjälper dem att inte göra en sådan dum sak? Vet du? Några av dem är i hög utbildning och position och deras onda tal är mycket "elegant" och verkar mycket "rimligt". Vad en ynklig är att många människor som är i hög utbildning och position också övertalas av det onda talet . Denna typ av skada och katastrof till hela världen är mer än den personliga mobbningen.
Du vet att ondskan skulle återvända till evildoarna.
I kapitel 7 i detta skrifter sade Buddha: "Någon hörde att jag lydde Dao och sätta den stora välviljan i praktiken för att skälla Buddha. Buddhaen håller tystnad, svarar inte på honom, medan bestraffningen slutade och frågar: Om du tar en gåva till någon, som inte accepterar den, återgår gåvan till dig? "En lärjunge svarar:" Det skulle . "Buddhaen sa:" Idag skäller du mig, jag accepterar inte det. Du har katastrofer av dig själv för att låta dem återvända till dig! Såsom ett eko svarar på ett ljud följer en skugga en form, det kan slutligen inte undvikas och avgår. Var försiktig så att du inte gör ont. "
Du vet, vilken förvåning jag är att de som säger en lögn har högre utbildning och ställning, och deras motiv är att skydda sin egen personliga fördel i livet och i sin position. Ibland kan vi upptäcka att dessa personer som berättar en lögn inte skiljer sig från de fattiga som säger en lögn. Och vi har också funnit att dessa personer brukar falla ner dåligt från toppen av sitt goda liv och en bra karriär.
Enligt forskningen för den globala ledarens karaktär från den antika tiden till den moderna tiden är ärligheten av en bra ledare ärlig och inte att berätta en lögn. I Business kan vi konstatera att kvaliteten på miljardären chefen eller ledaren är ärlighet. Om de vågar lura kunden eller konsumenten, hur kan det vara möjligt för dem att vara miljarder? Så tänkandet och vår attityd skulle bestämma om vi är rika eller fattiga.
Vad betyder det frivolösa talet? För det mesta betyder det att någon talar om något utan att använda sin hjärna och innehållet i talat är ingen fördel för människors liv. Dessutom betyder det också att någon använder de ljuva orden eller retoriken för att lura eller locka människor för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Du vet att de flesta skulle möta det frivolösa talet minst en gång i hela livet. De lyckliga människorna skulle gå utan skada. Men många människor kan skadas i fysisk eller mental kropp, eller den förlorade i rikedom.
Då kanske vi har en fråga. Varför dessa människor vill göra det frivolösa talet? Det är också relaterat till följande tre onda gärningar och det giriga sinnet. Om människor beror på sinne av avundsjuka eller ha tred, kan de använda det frivolösa talet för att förstöra motparten. Om människor beror på sinnet av oförmåga eller giriga, kan de använda det frivolösa talet för att uppnå sitt personliga syfte eller fördel.
Nu, för att tänka på det, är vi de människor som gör det frivolösa talet eller de människor som skadas av det frivolösa talet? Du vet, oavsett vilken vi är, det är ynkligt. Men om vi är de människor som skadas av det frivolösa talet, låt oss vara starka i hjärtat nu, och förlåta de ynkliga människor som möjligt som möjligt.
Som nämnts skulle sinnet av avundsjuka, hat och förälskelse skada folket. Och till sist skulle katastrofen återvända till sig själv. Om sinne av avund är berättelsen om Snow White imponerad av mig.
Om sådana tio ondskan stoppas, kallas de som tio dygdiga gärningar. I buddhismen skulle de tio onda göra de onda karma och gå till helvetets väg, hungrig spöke och djur efter att ha dött. Att sluta göra de tio onda skulle samla den goda karma och gå till himlen efter att ha dött. Som vi vet finns det retribution i nuvarande liv. Självklart finns det gott återbetalning i nuvarande liv om vi samlar in den goda karmaen. English: (Chapter 4) A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-4-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2019.09.13 14:50 TaoQingHsu (Kapitel 2) En kort tala om Skriften av fyrtiotvå kapitlen Sagt av Buddha

Buddhapärlor, medkänsla och visdom, Taipei National Palace Museum, Taiwan
Medförfattare i tiden för Eastern Han Dynasty, Kina ( AD 25-200): Kasyapa Matanga och Zhu Falan (som översatte den här skriften från sanskrit till kinesiska.)
Översättare i modern tid (AD2018: Tao Qing Hsu (som översatte den nämnda skriften från kinesiska till engelska.)
Lärare och författare för att förklara den nämnda skriften: Tao Qing Hsu
Kapitel 2: Skära av lusten och ingen krävande
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, avlägsna kärleken, känna igen källan till sitt eget hjärta, nå Buddhas djupaste princip, realisera lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, inget har krävts utanför, för att inte fästa tao i hjärtat, inte samla karma, har inga tankar, har nöje, icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva successiva nivåer, men når sitt allra högsta tillstånd, kallas Dao. "
Så nu förklarade Buddha vad Dao betyder. Jag måste förklara den ursprungliga meningen med "Dao" i varje kapitel, för att de flesta bara läser en eller två av de tjugofyra kapitlen. Det tar mycket tid att läsa eller förstå hela kapitlen. Du kan hitta den breda meningen med "Dao" i introduktionen av denna Skrift. "Dao" översätts från kinesiska ord. Det är den ursprungliga meningen är vägen, vägen, vägen. Nu, vad Buddha förklarade om Dao är en av de breda och utvidgade betydelserna. Vi kan säga att definitionen av Dao av ​​denna Skrift kommer från Buddha. Om du vill acceptera det eller inte är ditt val.
Förr i tiden förvirrar betydelsen av Dao en hel del. Slutligen har jag funnit att det kan ges en hel annorlunda mening i olika situationer. Så, var inte bunden till en mening.
Faktum är, vad meningen med Dao i detta kapitel är Zen. Vad är Zen? Det är. Zen förvirrar också många människor. De förstår inte vad Zen är. När jag ännu inte har förstått vad som lär mig Buddha. Jag är ocksåförvirrad av Zen. "Zen" översätts också från kinesiska ord. Det är inte lätt att förstås av allmänheten. De som kunde förstå Zen och lägga den till övningen ligger nästan i närheten av Buddha. "Buddha" är ett namn som ges av människor, och det är inte myt. Betydelsen av "Buddha" är ett tillstånd. Den här meningen med Dao i detta kapitel är en av staterna "Buddha". Det finns också många olika namn som kan vara i stället för ordet "Buddha". Och de namnen har olika betydelser. Vissa av dem menar också de olika staterna "Buddha".
Så kanske vi har en fråga. Finns det bara en " Buddha" i världen? Nej. Finns det bara en "doktor" i världen?Nej. Då skulle vi veta att det finns en hel del Buddha i världen. Världen innehåller utrymme och tid. När det gäller utrymmet ingår det andra solsystem och planeter. När det gäller tiden omfattar det förflutna, framtiden och nutiden. I allmänhet finns Buddha i varje rum och tid. Antalet Buddha är ovärderligt. Faktum är att det vi har känt i vår värld är väldigt begränsat. Att det vi inte kan se eller vad vi inte kan höra betyder inte att det inte existerar, som ultraviolett ljus. Det finns många osynliga föremål eller orörd röst i världen. Oavsett om det är "dygdobjekt eller röst" eller "ont objekt eller röst", kunde vi inte bevisa att de inte existerar. Från buddhismens skrift kan vi hitta det här. Det är synd att de flesta aldrig känner till eller läser buddhismen.Trots att de känner till eller läser buddhismens skrifter, kunde de inte förstå Buddhas lärdom, såsom den ovan nämnda vad Buddha hade förklarat.
I världen finns det 99,99% människor som söker efter vad som finns och vill ha något i handen, som bra utbildning, bra titel eller karriär, berömmelse, makt, mycket pengar, kärlek, make eller barn, och så vidare.Ingen vill vara Buddha, för Buddha verkar alltid lära oss att ge upp det vi har bifogat. Har du dock någonsin tänkt att det som nämnts ovan hade ägt av Siddhartha, innan han lämnade sin familj. Och varför hans undervisning kunde stödjas proaktivt av människor i mer än två tusen år, efter att han hade upplyst och uppnått Buddhahood. Det är värt för oss att tänka och förstå dess mening, om du är intresserad.
Buddhaen sade: "De som går ut ur familjen blir Sramana , avskräcka lusten, ta bort kärleken, erkänn källan till sitt eget hjärta." Betydelsen av lust och kärlek i detta skrifter är smalare som nämns i första kapitlet. Det betyder att människor romantiskt gillar någon eller är sexuellt lockade. Om folk bifogar sådan lust och kärlek är deras tankar, sinne och hjärta begränsade. Det innebär också att människor skulle vara bundna till den lilla lusten och kärleken, och sålunda skulle många problem och lidande orsakas.
Först när människor avskurnar så liten lust och tar bort den lilla kärleken, är det möjligt för dem att permanent bo i tillståndet av ingen önskan och ingen kärlek och att uppleva tillståndet utan problem och ingen ångest. Sinnet och hjärtat skulle vara i renhet och fred. Varför? I vårt yttre skulle något objekt eller en situation inte orsaka vår uppmärksamhet eller bilaga. I vårt inre, eftersom det inte finns någon bilaga, skulle det inte uppstå några problem eller ångest längre.
Och då skulle den stora önskan och den stora kärleken uppstå, det vill säga att uppnå Buddhahood och att rädda alla känsliga varelser. Så, du kan tycka att det verkar överge något, men samtidigt verkar det ha det olika någonting. Vi kan kalla det som transformation eller sublimering.
För det andra, för att skära av lusten och att ta bort kärleken, skulle vi kunna känna igen källan till vårt eget hjärta. Som nämnts ovan skulle vi bo i tillståndet av ingen önskan och ingen kärlek. Att upprätthålla sådant tillstånd ständigt, det skulle vara möjligt för oss att känna igen källan till vårt eget hjärta, det vill säga tomheten. Hjärtat i tomhetens tillstånd är som universum som innefattar allt. Det är också som havet som kan innehålla alla varelser. Så är gränsen för hjärtat obegränsat.
"Nå Buddhas djupaste princip, uppnå lagen om att inte göra, ingenting har uppnåtts inuti, att inget efterfrågas utanför, för att inte fästa tao i hjärtat eller att samla karma, har inga tankar, har nej- gör icke-praktiserande, icke-bevisande, inte att uppleva de successiva nivåerna, men nå sitt allra högsta tillstånd "Har du funnit att ett sådant begrepp verkar bryta mot vår kunskap och vad vi har lärt oss från skolan och samhället. Så, om vi använder den tidigare kunskapen eller logiken som lärde oss från skolan och samhället att läsa detta kapitel, kunde vi absolut inte förstå meningen som sagt av Buddha. De flesta människor kunde inte förstå meningen som sagt av Buddha, de missförstår det till och med.
Vi kanske har en fråga. Varför hade Buddha Siddhartha inte lärt sig och talat om Buddha-lagen i nittiofem år, och vad han hade tänkt och vad han hade gjort under den här tiden? Vi kanske tycker att han har tänkt och gjort mycket, inklusive detta kapitel.
Tidigare lärde sig några människor om att inte tänka och inte göra, och föll i dödens tystnad, i fysisk och mental kropp. De förstod inte att meningen som sagt av Buddha är bara ett lärosäte Buddha. När de flesta människor har hört utan tankar, inte gör, och tomheten vet de inte vad de ska göra, för att de inte förstår Buddhas djupa princip. Vad är Buddhas djupa princip? I ett ord är tomhet och existens en. Eller, tomhet och icke-tomhet är en. När vi upplever och behåller tillståndet utan att tänka och inte gör det, kunde vi inse att någon tanke och något som görs inträffade från otänkta och obehagliga. Det är alltså någon situation eller någon sak eller någon existens som uppstått från tomheten, och slutligen skulle de återvända till tomheten.
Att sitta för meditation är ett sätt att uppleva otänkta och obehagliga. I det här ögonblicket är det möjligt för oss att kontakta och känna igen det riktiga jaget. Då skulle vi dessutom erkänna att vår tanke och handling inte längre skulle begränsas av det världsliga värdet eller medvetandet. För tillfället är det möjligt för vår mentala kropp att uppleva den verkliga friheten. Varför? Det världsliga värdet, utsikten eller medvetandet ställs av människan. Alla är fästade i människan, situationen, materien eller fenomenet. Dessa saker är obestämda, eftersom de uppträder från inifrån och utanför orsaker och förhållanden. När någon orsak eller tillstånd försvunnit, skulle inget världsligt värde, syn eller medvetenhet inte upprättas och skulle också försvinna. Det är därför som Buddha sa att allt fenomen är som illusionen. Om vi ​​bifogar sådan illusion, är vi som i mörkret och har inte visdom.
"Har ingenting uppnåtts inuti, inget har krävts utanför" Det betyder att vi inte bör fästa oss på något av vårt inre eller utsidan. Anledningen är precis som ovan nämnda.
"För att inte fästa tao i hjärtat eller att samla karma, har inga tankar, har inget." Även Dao som det som hade sagt i detta kapitel borde vi inte fästa det. Buddhaen sade det, oavsett Buddha-lagen eller Dao som nämnts, vilket är som en båt som används för att korsa floden av lidande. När vi väl har nått befrielsens frihet, behöver båten inte mer. I hjärtans tomhet finns det ingen Dao. Men Dao finns också där. Varför? När vi behöver det använder vi det. När vi inte behöver det sätter vi ner det. Det är därför att inte fästa tao i hjärtat.
"Inte heller för att samla karma" Karma betyder att en handling kan påverka sitt nuvarande liv och det framtida livet. Karmaen innehåller dygdkarmaen och den onda karmaen. De flesta känner till den onda karmaen. Bara få människor känner till dygdkarmaen. Såsom att bli en Sramana , och sätta Dao i praktiken, ses den som dygdkarma. Att göra de goda sakerna och hjälpa andra ses också som dygdkarma. Varför inte samla karma? Här betyder det dygdkarmaen. Det är att påminna Sramana att inte fästa sig vid dygdkarmaen.För att även om en person gör de goda sakerna och bifogar den, skulle det också orsaka besväret i hjärtat och bli ett hinder för att öva Tao. Med andra ord, att inte samla karma betyder att inte samla besväret.
" Har inga tankar, har inget att göra" Som vi nämnde ovan, på grund av att du inte tänkte och inte gjorde det, förstod illusionen av fenomen som uppstått från orsaker och tillstånd, när vi lämnar meditation av sittplatser, är några rätta tankar kunna hända, och vi kan göra några rätta saker, för att gynna andra och oss själva. Trots detta, kom ihåg vad Buddha hade sagt, för att inte samla karma. När vi har gjort något bra, lägg ner det och glöm det.
" Är icke-praktiserande, icke-bevisande, för att inte uppleva de successiva nivåerna, men nå det allra högsta tillståndet av alla." Det betyder inte att vi inte behöver träna Dao eller bevisa det. Det betyder att vi fortfarande måste träna Dao innan vi är i icke-praktiserande och icke-bevisande tillstånd. Såsom att klättra på berget måste vi gå uppåt till destinationen steg för steg. När vi når destinationen eller är vi på toppen av berget är det själv det bästa beviset. Det betyder att vi inte behöver öva mer när vi redan har praktiserat Dao helt. I den djupa meningen, när vi har erkänt kärnan i hjärtat, tomheten, och inser lagen om att göra det, harvi ingenting fått inuti, och vi behöver inget att kräva ute, vad ska vi öva? Vad ska vi bevisa? Ingenting skulle kunna träna och ingenting kunde bevisas. Att öva och bevisa är överflödig i sig .
Som nämnts i det första kapitlet nämnde det de successiva nivåerna av övningsstaten. Den sramanism är den högre nivån. Den Arhat är lägre än sramanism. I det första kapitlet nämnde man att Arhat måste gå 250 ordföranden. Men vi kan konstatera att det inte finns några föreskrifter som bör följas av Sramana . Varför?Svaret kunde hittas i innehållet som nämnts ovan.
”The sramanism inte uppleva de successiva nivåer, men når den egna upphöjda tillstånd av alla.” Thesramanism har redan visat sin frukt Dao förresten av ljudlösa och formlös. Om en person redan har varit på toppen av lycka och frihet, är det inte nödvändigt för honom att bevisa vilken nivå av salighet och frihet han är. Såsom vi redan har mycket lycka till, ska vi behöva bevisa hur många rikedomar vi är? Det är inte nödvändigt, för faktum är där inne.
Även om vi inte är buddhist munk eller Sramana betyder det inte att vi inte kunde eller inte får sätta Dao som sagt i praktiken. Den utåtriktade buddhistiska munken och den buddhistiska icke-munken kan vara annorlunda. Men deras hjärta och sinne med att öva Dao är ingen skillnad. I den moderna tiden bör kvinnorna inte uteslutas. Kön skulle inte vara hinder för att öva Tao och bevisa Dao. English: (Chapter 2)A Brief Talk about The Scripture of Forty-Two Chapters Said by Buddha
Om du tycker att den här artikeln är bra för människor, var god och dela den med dina vänner.
Med ditt stöd och donation skulle det göra världen bättre.
https://sweden-bvlwu.blogspot.com/2018/12/kapitel-2-en-kort-tala-om-skriften-av.html
submitted by TaoQingHsu to u/TaoQingHsu [link] [comments]


2018.12.23 15:33 Jezii_ Spökhistoria: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?
Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
0
submitted by Jezii_ to sweden [link] [comments]


2018.12.23 15:28 Jezii_ Spökhistori: Vad köpte jag på nätet?

Jag har skrivit en spökhistoria och behöver lite feedback. Jag är ingen van skribent men gillar att skriva och vill bli bättre. Detta är en fiktiv berättelse och jag kallar den: Vad köpte jag på nätet?

Har du hört talas om ”mysteri-box”? Du vet, en sån där låda du kan köpa på e-bay och liknande e-handelssidor, med ett okänt innehåll. Kort sagt så köper du en låda utan att veta vad den innehåller. Du får sedan en överraskning när du får hem lådan och öppnar den. Denna berättelse kommer handla om en sådan låda.
Först ska jag kort berätta vem jag är. Jag är en 25-årig tjej som bor i en småstad. Bortsett från min katt bor jag ensam i en hemtrevlig lägenhet. På dagarna har jag ett kontorsjobb och på min fritid träffar jag ofta vänner eller familj. Det är ett helt normalt och ganska stillsamt liv. I alla fram tills nu.
Det hela började en helt vanlig kväll. Jag låg i soffan med Youtube spelandes på TV-skärmen, men surfade mest på mobilen, trött efter dagen jobb. På TV:n rullade Youtube-klipp efter Youtube-klipp då jag för längesedan slutat köa klipp jag ville se. Plötsligt fångade ljudet från TV:n min uppmärksamhet och jag tittade upp. Det visade sig att det glada skriket från en Youtuber var reaktionen av att öppna en mysteri-box. Efter att ha sett ytterligare ett par klipp med Youtubers som öppnade sina mysteri-box framför kameran blev jag lite sugen på att själv klicka hem en. Jag tänkte att det kunde vara en kul grej. Kul grej... Om jag bara hade vetat...
Efter några dagar hade jag nästan glömt bort mitt köp men blev glatt överraskad när jag efter jobbet såg att jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta. På vägen hem svängde jag förbi mitt postombud för att hämta ut paketet. Det är alltid mycket folk som ska hämta ut paket efter 16-tiden; alla på väg hem efter jobbet. Under tiden jag väntade på min tur fantiserade jag om vad som kunde finnas i låda. Jag hade betalt 300kr för den, vilket jag tycket var en lagom summa för att lådans innehåll skulle vara mer än bara billig skit, samtidigt som jag hade råd att förlora pengarna om det visade sig att innehållet var skit. -Nr: 42!, ropades ut och jag vaknade till ur mina fantasier och gick fram till disken för att uträtta mitt ärende. Efter flera minuters letande kom killen i butiken tillbaka från lagret med ett stort paket på en vagn. -OJ, det var större än jag förväntat mig, utbrast jag när jag såg paketet. Lådan var över 1x1 meter och minst lika hög. Jag var tacksam över att jag fick låna vagnen för att rulla ut paketet till bilen. Jävlar vad tungt, tänkte jag när jag lyfte in lådan i bagageutrymmet på bilen. Är det en IKEA-möbel eller vad kan det vara?, undrade jag och min nyfikenhet växte sig ännu större.
Efter att jag med lite möda fått in paketet i min lägenhet pustade jag ut och hängde av mig jackan, skorna, nycklarna och handväskan. -Nu ska vi se vad det är för mysteri-box, sa jag för mig själv då jag hämtade en kniv i köket för att skära upp tejpen som täckte lådans öppning. Min katt kom nyfiket fram för att lukta på lådan. -Den som packade har då verkligen inte snålat med tejpen, sa jag till katten samtidigt som jag skar genom tejpens alla lager. Helt plötsligt fräste katten till och sprang iväg från lådan i rasande fart. Jag har aldrig sett min annars så lugna katt fräsa åt något på det sättet, så jag sprang efter henne in i köket. Hon satt och tryckte under en stol och ville inte prata med mig. Ja, ja... tänkte jag och gick ut i hallen för att äntligen få se vad lådan innehöll. När jag kom ut till lådan var kartongkanterna uppvikta. Hmm... vek jag upp lådans kanter? Ja, det gjorde jag väl utan att tänka på det, antog jag. Jag tittade ner i lådan och förvånades över vad jag såg. I botten låg ett ouijabräde. ENDAST ett ouijabrädet. Jag plockade upp brädet och kliade mig i huvudet. Jag vägde brädet i handen och det vägde inte mer än vad man kan förvänta sig att ett spelbräde som är som ett A3-papper i storlek och ca 0,5cm tjockt. Jag tittade ner i lådan och undersöker det tomma utrymmet med handen för att sedan väga ouijabrädet en gång till i handen. Förbryllad la ner spelbrädet på golvet för att lyfta lådan, för att se om det var lådan i sig som hade varit så tung. Ännu mer förvånad och fundersam blev jag när jag efter flera lyft konstaterat att lådan inte vägde mer än en vanlig papplåda. Men paketet hade ju vart så tungt att bära in... visst hade det det... jag stod och stirrade på lådan ett tag och funderade på om jag blivit galen då jag inte kunde förstå varför det inte fanns någon förklaring till lådans vikt som plötslig minskat. Sedan bestämde jag mig för att laga lite mat och släppa mysteriet med lådan. Jag var nog bara trött efter att jag stirrat på en datorskräm hela dagen. Jag ser mig själv som en förnuftig person och tror att allt har en naturlig förklaring även om man inte ser den på en gång. Därför tänkte jag att mysteriet inte var något att grubbla sig gråhårig över.
Efter maten tog jag mig en ordentligare titt på ouijabrädet som funnits i lådan. Det hade alfabetets bokstäver i två prydliga rader, orden ”ja”, ”nej”, ”hej” och ”hejdå”, inramat av en mönstrad ram mot den ljusa bakgrunden. Det var allt. Spelbrickan, alltså den plattan som ska ligga på spelbrädet och som deltagarna ska lägga sina fingrar på, hade inte följt med. Tur att jag inte betalade mer för lådan, tänkte jag. Men det kunde bli kul att prova brädet under en spelkväll i framtiden tänkte jag samtidigt. Jag och mina vänner hade ofta spelkvällar då vi drack vin och spelade brädspel, vilket framåt småtimmarna kunde sluta hur som helst. Antingen blev någon osams över reglarna i Monopol eller så så firade vi alla att vi vunnit då ingen var nykter nog att veta vems tur det var i fia-med-knuff.
Den natten sov jag oroligt och när jag vaknade var jag allt annat än utsövd. Trött gick jag upp för att starta kaffebryggaren och ge katten mat, allt enligt min inövade morgonrutin. Katten som alltid kommer till matskålen så fort hon hör ljudet av kylskåpet som öppnas kom inte denna morgon. Istället hittade jag henne under soffan där hon verkade ha spenderat natten. Efter att ha sträckt in handen och klappat henne tänkte jag att jag skulle ha lite koll på henne så hon inte var sjuk. Detta beteende var inte likt henne. Efter att jag fått i mig lite frukost begav jag mig till jobbet.
När jag kom hem den dagen fick jag en konstig känsla så fort jag kom in i lägenheten. En känsla av att jag inte var ensam. Jag skakade av mig känslan och gick istället för att titta i kattens matskålar. Hon hade ätit upp mjuk-maten och även en del av torrfodret. Skönt, då verkar hon inte vara sjuk fast att hon bettet sig lite märkligt. Senare på kvällen skulle jag leta fram rena kläder till morgondagen. Garderobsdörren stod på glänt vilket det ofta gjorde då jag slarvade med att stänga den. På golvet av garderoben låg en klänning som halkat av sin galge. Eftersom det var en av mina finare klänningar som hängde längst in i garderoben var det egentligen lite konstigt att den halkat av galgen då jag inte varit så långt in i garderoben och rotat på länge. Utan att tänka nämnvärt på det plockade jag upp klänningen och hängde tillbaka den på en ledig galge. Efter att ha plockat fram kläder stängde jag garderobsdörren så att det skulle se lite städat och ordningsamt ut.
Denna natten sov jag bra, bortsett från att jag vaknat till ett par gånger av att jag hört ljud. Eftersom katten är vaken större delen av nätterna somnade jag om på en gång då jag visste att ljuden bara berodde på min fyrbenta hårboll. På morgonen ville jag minnas att ljuden som väckt mig hade påmint om fotsteg. Men jag visste ju att det bara hade varit katten. Hennes små tassar måste blandats med mina drömmar och fått mig att minnas något annat än verkligheten. Katten låg även denna morgon under soffan men kom tveksamt fram till matskålarna när frukosten serverats. Efter att ha ätit lite sprang hon in under soffan igen. Innan jag åkte till jobbet bestämde jag mig för att hämta en halsduk i garderoben då termometern visade att temperaturen var betydligt kallare än gårdagen. Garderobsdörren stod på glänt idag igen. Konstig... jag var säker på att jag stängt den dagen innan. Men kanske hade jag slarvat och den glidit upp de centimeterna den stod öppen. Jag ryckte åt mig en grå halsduk och begav mig ut i kylan.
Återigen fick jag en konstig känsla då jag kom hem denna dag. Jag kanske börjar bli sjuk eller något, tänkte jag, för att sedan leta efter katten och se hur hon mådde. Hon kröp ut från soffan för att sedan göra mig sällskap i köket då jag lagade mat. Under tiden jag åt skrev jag med mina vänner i våran gruppchatt. Lisa undrade vad vi alla hade för oss i helgen. Jag kom då att tänka på mitt ouijabräde och föreslog att vi skulle ha spelkväll hemma hos mig. Då alla tyckte att det var en bra ide bestämde vi att vi skulle ses hos mig på lördagskvällen.
Denna natten sov jag oroligt igen. Jag väcktes av ett ljud jag inte kunde identifiera och när jag tände lampan tyckte jag mig se en skugga i dörröppningen till sovrummet. Skuggan såg ut att vara från en människa men jag såg den endast en sekund då den försvann i riktning mot köket. Jag blev osäker på om det var mina trötta ögon och faktumet att jag var yrvaken som fått mig att se fel. Inte kunde jag ha sett en skugga av någon. Min rationella del av hjärnan tänkte att det var nog bara katten som i skenet av lampan fått en skugga mycket större än hennes verkliga storlek. Men känslan av att jag faktiskt sett en människoliknande skugga förbryllade mig så mycket att jag reste mig upp och gick ut i hallen och tände lampan. Jag var inte rädd att det skulle vara någon i lägenheten. Som sagt så tror jag att allt har en naturlig förklaring och därför ville jag se om det var katten som var uppe och gick. Kunde jag bara se att det var hon skulle jag kunna somna om utan att tänka mer på saken. -Hallå gumma?, frågade jag och tittade runt utan att se henne. Är det du som är uppe och går? Hon svarade med ett jamande som kom från soffan. Jag gick till in i vardagsrummet och böjde mig ner och sträckte in handen under soffan. När min hand strök över hennes mjuka päls hörde jag ett svagt spinnande från henne. Hon måste sprungit in och lagt sig här precis nu antog jag. Jag gick ut i köket för att passa på att dricka ett glas vatten, mest eftersom jag ändå var uppe. När jag åter gick mot sovrummet kom katten efter för att göra mig sällskap. När jag lade mig ner och drog upp täcket upptäckte jag att katten stannat upp och stirrade med skarp blick på den halvöppna garderobsdörren. Djupt inne i den lilla kattkroppen hörde jag ett morrande formas. Ljudet steg och blev till ett fräsande som följdes av att hon sprang ut i vardagsrummet och jag hörde hur hon klämde sig in under soffan. Jag förstod inte vad som flugit i henne.
Nattens uppvaknande hade fått mig att vara extra seg denna fredag. När jag till slut kom hem efter veckans jobb bestämde jag mig för att beställa pizza istället för att laga mat. Det var ju trots allt helg nu, så då kunde jag äta skräpmat utan att skämmas. Medan jag väntade på att pizzan skulle levereras städade jag inför spelkvällen och gästerna som skulle komma dagen efter. När jag skulle flytta på ouijabrädet som blivit liggandes på bordet fick jag se ett glas som stod på brädet. Jag kunde inte minnas att jag satt något glas på brädet men måste ställt ifrån mig det utan att tänka på det. Det var antagligen vattenglaset från natten då jag varit yrvaken och förvirrad. När jag pockade upp glaset fick jag se att det stod placerat precis över order ”hej” på spelbrädet. Jag skrattade till för mig själv. Lite ironiskt att jag satt glaset så perfekt över ”hej”. -Hej, finns det några spöken här, sa jag med löjlig röst och skrattade igen. ouijabrädet lade jag in i mitt skåp bland alla de andra brädspelen. Jag fortsatte städningen med att plocka upp en tröja från golvet som jag kastade in i garderoben. Samtidigt som jag stängde garderobsdörren plingade dörrklockan och jag skyndade dit för att få min efterlängtade pizza.
På lördagsmorgonen sov jag ut. Efter att ha legat vaken en stund lockade jag på katten. Det var en av våra rutiner att hon kom in och la sig i sängen när jag hade sovmorgon. Jag valde att tro att hon tyckte det var lika mysigt som jag med morgonmys, men egentligen ville hon nog få upp mig ur sängen så att jag skulle ge henne mat. Men denna morgon kom hon inte. Jag hörde henne jama ute i köket men in till sovrummet ville hon inte komma. Efter ytterligare en stund i sängen gick jag till slut upp. Då fick jag se att garderobsdörren åter stod öppen. Börjar gångjärnen bli slitna eller vad är det som gör att dörren inte längre håller sig stängd? Jag stängde dörren och kontrollerade att det klickade till innan jag ryckte i den för att känna att den var ordentligt stängd och inte kunde glida upp. Jag kan irritera mig onödigt mycket på sådana små saker som en dörr som glider upp om man slarvar att stänga den. Men nu var dörren i alla fall stängd ordentligt.
Efter frukosten gjorde jag mig i ordning för att gå ut och göra lite ärenden. Bland annat skulle jag köpa kex och ost till kvällen. Jag behövde även ta en sväng förbi systembolaget för att köpa en bag-in-box inför spelkvällen. När jag stod framför spegeln i badrummet och tog på mig mina smycket märkte jag att min silverring var borta. Jag har en liten skål med lock vid handfatet där jag förvarar de smycken som jag oftast använder. Där förvarar jag min silverring som jag fått av Lisa och Agnes när jag fyllt 20. Men nu var den inte där. Jag kunde inte förstå vart den tagit vägen. Den låg alltid där om den inte satt på mitt finger. Det var en ganska enkel ring med sparsam utsmyckning, men det var min favorit. Jag letade en stund för att försäkra mig om att den inte låg utanför skålen eller i burken med hårsnoddar. Men jag hittade den ingenstans. Fundersam fortsatte jag sätta upp håret innan jag gav mig ut för att fixa mina ärenden.
Efter att ha uträttat mina ärenden spenderade jag eftermiddagen med att kolla på film. När det blev dags att byta från mysbyxor till något finare för kvällen fann jag åter igen garderobsdörren öppen. -Va-fan, svor jag för mig själv. Jag stängde ju dig... dörrjävel... muttrade jag medan jag valde bland jeansen som hängde på galgarna.
När klockan var lite efter sex plingade det på dörren och Lisa stod med ett stort leende och en systemetkasse i handen. Vi hade precis hällt upp var sitt glas vin när det plingade igen och Agnes och Sara gjorde oss sällskap. Det dröjde inte länge innan Clara och Therese hade anslutit. Ett par timmar senare hade vi ätit ost och kex, pratat om allt och inget och druckit vin så att vi alla var fnittriga. -Nu är det dags att vi spelar något!, utbrast Therese som alltid var full av energi. -Vad vill ni spela?, frågade jag medan jag gick mot skåpet där alla mina brädspel låg. Jag hade inte berättat för tjejerna om mysteri-boxen jag köpt, eller om ouijabrädet. Det hade bara inte blivit av. När jag öppnade skåpet såg jag genast ouijabrädet jag lagt in kvällen innan. På brädet låg min silverring som saknades från badrummet. Jag frös till i hela kroppen när jag såg ringen ligga placerad perfekt över ”hej”. Ringen ramade in ordet på ett sätt som krävt att den som lagt ringen där placerat den med vilje och med viss precision. HUR FAN HAMNADE RINGEN DÄR?!, undrade jag. Nog för att jag blivit lite virrig och glömsk de senaste dagarna... men jag var helt, HELT säker på att det inte var jag som lagt ringen där. Det fanns ingen annan som kunde gjort det heller. Men det måste ha varit någon annan... hur hamnade den annars där. Snabbt ryckte jag åt mig ringen och satte den på mitt finger. -Åh, ett ouijabräde! Det måste vi prova! Lisa sträckte sig framför mig för att få tag på spelbrädet upprymd över fyndet. Efter att ha upptäckt ringen på spelbrädet var jag inte det minsta sugen på att prova brädet. -Spelbrickan man ska ha på brädet saknas, sa jag i ett försök att förhindra spelet. -Det gör väl inget, vi kan ta ett glas eller något, kontrade Lisa. Obehaget steg i min kropp. -Då blir det ju inte på riktigt, sa jag och försökte dölja obehaget och skräcken som infunnit sig i mig. Jag tog spelbrädet från Lisa och lade det ovanpå det axelhöga skåpet för att snabbt säga: -Vad sägs som en omgång Trivial pursuit? Det var det första spelet jag sett i skåpet och jag spelade gärna vad som helst, så länge det inte var ouija. Sagt och gjort så spenderades kommande timme med en omgång Trivial pursuit och ännu mera vin. Efter det blev det några glas till och tre omgångar Alias. Vi hade det riktigt trevligt och stämningen var på topp. Alla vara vid det här laget ganska berusade vilket resulterade i oavbrutet skratt åt saker som i nyktert tillstånd inte hade varit särskilt roligt. Lisa kom tillbaka från toan med ouijabrädet i sin hand. -När jag var på toa hände det något konstigt, sa hon ganska allvarlig. -Vad då?, frågade Agnes och Sara i kör. -Det kom ett spöke och sa att vi måste spela ouija. Lisa tappade masken och skrattade ut de sista ordet i meningen vilket resulterade i att vi andra brast i gapskratt vi också. Jag också. Det var förmodligen vinet och den goda stämningen som fått obehaget över ouijabrädet att försvinna. I denna stund mindes jag nog inte ens ringen jag hittat där tidigare på kvällen. Hur som helst så protesterade jag inte mot att spela denna gång. Agnes drack upp det sista av sin GT och vände glaset upp och ner på brädet. -Hur börjar vi?, frågade hon då hon svalt den stora klunken. -Vi säger hej. Antar jag? Clara tittar på oss andra för att se om någon hade invändningar. -Vi måste fråga om det finns någon ande här. Och be den om ett tecken! Nästan vrålar Therese ut. Therese blir oftast ännu mer energisk än vanligt då hon får alkohol i sig. -Och alla måste ha fingrarna på glaset. Annars funkar det typ inte, sa Lisa och la sitt finger på glasets botten. Vi andra följde efter. -Finns det någon ande här, sa Lisa med tillgjord mörk röst så påminde om en skräckfilm. Det fick oss alla att brista ut i skratt. Håll kvar fingrarna, skrattade Lisa, annars fungerar det inte. -Vilket tur att vi har med en expert, skrattar jag och gav Lisa en menande blick. -Haha, om du har en examen i ouija så får du gärna ta över, skrattar hon. Men först vill jag se ett inramat diplom. Vi skrattade i flera minuter innan vi samlade oss och Lisa åter sa: -Finns det någon ande här så ge oss ett tecken. I en halv minut satt alla tysta och väntade på att något skulle hända. Jag tror inte att någon av oss förväntade oss att något skulle hända. Vi hade ryckts med i stämningen och lyssnade spänt samtidigt som vi tittade på spelbrädet. Så plötsligt hörde vi ett knackande. För en sekund stelnade vi till men Agnes kunde inte hålla minen utan avslöjade sig själv med ett fniss. -Ha ha, trodde du vi skulle gå på det eller?, frågade Clara. -Ni ville ha ett tecken och det fick ni, skämtade Agnes. -Jag tänker ta en rök-paus, någon som vill med?, frågade Sara som är den enda av oss som röker. Det slutade med att vi alla gick ut på min lilla balkong. Den friska, kyliga luften var ett skönt avbrott. Efter två cigg gick vi alla in igen. Jag slängde ett öga mot ouijabrädet och fick se glaset stå placerat över ”hej”. -Lämnade vi glaset på hej?, frågade jag de andra. -Vad pratar du om?, frågade Lisa. -Spelbrädet, sa jag. Lämnade vi glaset på ”hej”? Jag kom på mig själv med att låta irriterad och hoppades att ingen hörde det. -Det kanske är anden som säger hej, skrattade Agnes retsamt och de andra stämde in i skratt. Jag tog bort glaset och plockade med ett par andra glas ut till diskhon. -Therese och Lisa ska spela ett parti schack och vi slår vad om vem som vinner, ropar Clara inifrån tv-rummet. Vem satsar du på? -Therese, svarar jag snabbt. Lisa är för full för att ens veta hur pjäserna ska ställas upp. Jag hade delvis rätt. Lisa fick upp spelpjäserna men var inte nykter nog att minnas vilken spelpjäs som fick gå på vilket sätt. Partiet blev kort och efter en skål för vinnaren tyckte vi alla att det var dags att avsluta kvällen. Jag bar ut all disk till diskhon medan tjejerna tog på sig ytterkläderna. Sedan följde jag dem ner för trapporna och vinkade av dem vid busshållplatsen som låg 20-tal meter från min port. Kylan bet i kinderna och det var skönt att komma in i den varma lägenheten igen. Jag var trött och orkade inte bry mig om att borsta tänderna utan gick raka vägen till sovrummet. När jag passerade bordet där ouijabrädet låg kvar stod där ett glas. Glaset stod upp-och-ner rakt över ”hej”. Jag gick fram och tittade förbryllat på glaset. Jag var långt ifrån nykter men jag hade plockat ut alla glas till diskhon innan jag följt tjejerna ut. Obehaget som ouijabrädet åstadkom fyllde min kropp på nytt. Då tröttheten tog över ställde jag ner glaset på bordet med en övertalande tanke om att ”jag missade bara glaset, det har stått där hela tiden. Jag är för full för att minnas det bara”. Spelbrädet ville jag i alla fall inte se mer av så jag la in det i skåpet igen och stängde skåpdörren. Sedan gick jag in i sovrummet, klädde av mig och somnade på två minuter.
Ett ljud hade väckt mig. Det var mörkt i rummet och mitt huvud var tungt och snurrigt. -Kom hit kissen, lockade jag på katten då det måste ha varit henne jag hört. Som svar fick jag ett fräsande som kom utifrån hallen. Jag tände lampan för att se vad klockan var och kanske kunde jag även få svar på vad katten hade fräst åt. Ljuset av lampan stack i ögonen. När ögonen hade börjat vänja sig såg jag en svag skugga på väggen. Skuggans konturer bildade gestalten av en smal, människoliknande varelse. Men skuggan såg inte ut som skuggan från någon som stått framför lampan, för skuggan var inte alls så kompakt, utan snarare som skuggan från en tunn gardin som släpper igenom det mesta av ljuset. En svag skugga. Skuggan var rakt framför mig och jag kunde inte se något som orsakade den. Instinktivt kastade jag blicken mot garderobsdörren. Den stod öppen. Denna gången var jag inte säker på att jag stängt den. Mitt fokus flyttades tillbaka till skuggan. Om det var skuggan av en människa var det en kort människa. Smal, eller rättare sagt spinkig och armarna längs dess sidor såg oproportionerligt långa ut och fingrarna lika så. Eventuellt kan det ha varit naglar som fick fingrarna att se längre ut. Jag tog in dess utseende på några sekunder innan jag la märke till att skuggan inte kunde komma från något i rummet. Skuggan från en möbel rör sig inte. Det gjorde skuggan. Inte som en direkt rörelse, utan den var bara inte still. Som det lätta gunget som blir när en människa andas. Hela min kropp stelnade till och skräcken fyllde varje millimeter av mig. Jag slutade andas då jag var rädd att skuggan skulle lägga märke till mig. Jag utgick från att skuggan var något levande. Om det var skuggan eller det som måste orsaka skuggan som skrämde mig kunde jag inte reda ut. En skugga har ju alltid en källa, men skuggans källa skulle i så fall finnas framför mina ögon vilket den inte gjorde. Jag låg paralyserad av skräck i cirka en minut innan jag tog mod till mig att snabbt släcka och dra täcket över huvudet. Tack vare allt vin jag druckit under kvällen somnade jag om efter kanske en halvtimme.
Jag vaknade av att solen sken in på mig. Med en gång påmindes jag av nattens händelse. Hade det bara varit en dröm? Jag hoppades det men det hade varit alldeles för verklighetstroget för att vara en dröm. Vad kastar en skugga utan att synas? Tänkte jag och kände hur obehaget fick det att vändas i magen. Jag hade ingen lust att ligga kvar i sängen utan gick upp för att distrahera tankarna med att städa. Huvudvärken påminde mig om allt vin jag druckit kvällen innan. Jag gick fram till väggen där skuggan visat sig under natten. Nu lystes väggen upp av solljuset. Trots att jag sett samma beigea tapet varje dag synade jag den noga efter fläckar eller något annat som kunde förklara om nattens upplevelse trots allt hade varit en synvilla. Men inget. Jag gick fram till garderoben och stängde dörren med en bestämt smäll. Jag behövde kaffe. Mycket kaffe och en Alvedon. Så snart jag startat kaffebryggaren och gett katten mat gick jag in till vardagsrummet för att städa undan. Katten jamade godmorgon underifrån soffan. Då fick jag se det. Ouijabrädet stod på bordet med ett glas på. Jag visste att glaset var placerat på ”hej” redan innan jag kommit hela vägen fram till brädet. Jag hejdade mig i steget och tog sedan mod till mig och gick fram till brädet. Mycket riktigt stod glaset över ”hej”. Jag tog ett djup, långt andetag. Andades in... och ut. Sedan ryckte jag åt mig glaset och spelbrädet och gick ut i köket. Spelbrädet kastade jag ner i papperskorgen. Det var för stort och endast ena hörnet gick ner i sophinken men de sket jag i. Nu skulle det förbannade spelbrädet ut. Jag ringde min mamma samtidigt som jag kläde på mig och hällde upp kaffer i min termosmugg. Jag frågade mamma om hon var hemma och sa att jag inte hade något för mig idag så jag tänkte komma på besök. Sanningen var att jag inte stod ut med att vara hemma i lägenheten hela dagen. Inte efter det som hänt under natten. Jag började på riktigt tro att jag var galen. Mamma sa att hon var hemma hela dagen och om jag kom kunde vi äta en god middag ihop. Det skulle bli trevligt.
På bussen på väg till mamma försökte jag reda ut tankarna. Hade jag börjat gå i sömnen, fast att jag aldrig gjort det tidigare? Var det i sömnen jag hade plockat fram ouijabrädet från skåpet. Nä... det kändes inte troligt. Och varför placerades alla saker över ”hej”. Vadå hej? Vem eller var det kanske VAD vill säga hej? Och varför öppnas garderobsdörren jämt? Är det verkligen bara gångjärnen som har blivit slitna? Eller är det någon som öppnar dörren när jag inte är hemma? Varför beter sig katten så konstigt? Allt hade börjat med den där mysteri-boxen. Lådan hade varit väldigt tung när jag hämtade den. Men då jag öppnat den var varken lådan eller dess innehåll tungt. Jag drack mitt varma kaffe med rynkade ögonbryn. Jag var så irriterad men ännu mera rädd. Vad jag var rädd för visst jag ju inte ens. Skuggan jag sett under natten MÅSTE ha orsakats av något. Allt har en naturlig förklaring, även om man inte alltid ser den med en gång, mediterade jag för mig själv. Vem hade ens skickat ett spelbräde i en så stor låda? Hm... lådan hade varit tung... kunde det vara så att det funnits något mer i lådan... något som avsändaren hade velat bli av med... något som hade med ouijabrädet att göra? Kan brädet ha hämtat något från andra sidan som sedan följt med brädet hem till mig. Något som nu ville ha min uppmärksamhet... något som inte hör hemma i denna värld och därför inte syns? Kan något som inte syns ge en skugga...? Bussen stannade och jag vaknade upp ur mina tankar och skyndade mig av.
Jag hade en trevlig dag med mamma men jag kunde inte sluta tänka på att konstig som hänt det senaste. Mamma märkte att jag svävade iväg i tankarna och frågade flera gånger vad jag tänkte på. -Inget, försäkrade jag henne. Jag har sovit lite dåligt bara. Jag kunde inte förklara för henne om allt konstigt. Vad skulle jag säga? Att det kanske finns något i min lägenhet, att garderoben behöver nya gångjärn, katten beter sig konstigt och att jag glömt vart jag ställt mina vattenglas. Ingen människa håller väl koll på vart de ställer sina glas! Jag insåg hur paranoid jag skulle ha låtit om jag sagt detta högt. Jag ville inte oroa henne men jag passade ändå på att fråga om jag någon gång gått i sömnen som barn. -Nej, det kan jag aldrig minnas att du gjort. Varför undrar du det? Mamma tyckte såklart att det var en konstig sak att fråga apropå ingenting. -Nej, inget särskilt. Bara en grej jag och tjejerna pratade om igår, ljög jag för att avfärda samtalet.
Det hann bli kväll innan jag till slut tog bussen hem. För varje meter bussen åkte växte sig obehaget större i mig. Stegen upp för trappan var tunga och när jag vridit om nycklarna i låset tog jag ett djupt andetag och sa till mig själv: ”Skärp dig! Allting har en förklaring. Och spöken finns inte. Det vet du”. Sedan öppnade jag dörren och klev in i lägenheten. Allt var som vanligt och jag andades ut och kände mig dum som låtit tankarna spinna iväg. Nycklarna hängde jag i nyckelskåpet på väggen och ytterkläderna hängde jag av mig vid hatthyllan. När jag kom in i vardagsrummet såg jag ouijabrädet stå på bordet. Denna gången var det ett av mina halsband som låg på brädet. Det var ett av de smycken jag förvarade i badrummet vanligtvis. Nu låg det placerat över ”hej”. Blodet frös till is i ådrorna. Jag blev rasande över rädslan som fyllde mig och hanterade det genom att bestämt och hastigt ta upp spelbrädet och med full kraft bryta det på mitten över mitt knä. Jag la ihop de två halvorna och bröt det på nytt över knät. Med bestämda steg gick jag sedan ut i köket och slängde bitarna i sopphinken igen. Denna gången gick hela spelbrädet, rättare sagt bitarna av det, ner helt i sophinken. Jag tryckte till bitarna lite extra så att de tog emot i botten. -Jag är inte galen, mumlade jag irriterat till mig själv och styrde stegen tillbaka till vardagsrummet. Halsbandet satte jag runt halsen. Nu kunde det inte hamna på det dumma spelbrädet såvida ingen slet de från min hals, resonerade jag. Efter det tog jag en dusch och tvättade håret. Det var en kort dusch. Klockan var mycket och imorgon blev det en ny vecka. Efter duschen gjorde jag mig i ordning för kvällen och det sista jag tänkte göra var att släcka ner i lägenheten. Jag släckte i köket och gick vidare till vardagsrummet... Där, på bordet låg de trasiga ouijabrädet. Jag gick långsamt och tveksamt fram till det. De fyra bitarna låg tätt ihop som att någon försökt laga det men inte haft varken tejp eller lim för att fästa bitarna i varandra. Över ”hej” låg mina nycklar. I några sekunder stod jag helt mållös och gapade med blicken fäst på spelbrädet. Hur...? var allt mina tankar kunde forma. Min ilska hade inte försvunnit. Enda förklaringen till att ouijabrädet och allt annat konstigt är att någon är i min lägenhet och flyttar sakerna. Någon som jag inte ser. Som inte låter sig bli sedd. Genast bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Jag beväpnade mig med en stekpanna och ficklampa innan jag gick in till garderoben i sovrummet. Dörren stod på glänt. Med stekpannan redo att slå till vem, eller vad, som kunde finnas där inne lyste jag igenom garderoben. Jag flyttade på kläderna för att försäkra mig om att det var tomt. Det var det. Efter att ha sökt igenom hela lägenheten lyste jag igenom garderoben en gång till. Hela tiden med stekpannan i högsta hugg. Nu andades jag ut och slappnade av för första gången sedan jag kommit hem. Det var ingen i min lägenhet. Bara jag och katten. Och dörren var låst. Hade det varit någon här var den inte det längre. För säkerhets skull lät jag några lampor vara tända när jag gick och lade mig.
Vettskrämd vaknade jag upp. Jag vet inte vad som väckt mig men jag var säker på att något var fel. Försiktigt sträckte jag ut armen och letade upp lampknappen som tände sänglampan. 03.00 visade klockan. Paniken sköt igenom mig då jag plötsligt insåg att sänglampan var en av de lampor jag lämnat tänd. Sakta vred jag på huvudet för att se ut över rummet. Framför sängen såg jag samma skugga jag sett natten innan. Den var ännu mer obehaglig än jag mindes den. Med sina långa smala armar. Skuggan var fortfarande svag som från en tunn gardin. Skuggan rörde sig mot mig. Den sträckte sina oproportionerligt långa knotiga fingrar mot mig. Jag höll andan och hjärnan kunde inte formulera en enda tanke. Skräcken paralyserade mig. Skuggan tog ytligare ett steg närmre. Med armarna sträckta mot mig tog den sig över sänggaveln och kröp sakta mot mig. När den kommit fram till min bröstkorg sträckte den på sig, lutat över mig. De knotiga fingrarna kom närmre mitt ansikte... Jag måste ha svimmat för plötsligt vaknade jag upp med ett ryck. Jag drog häftigt efter andan medan jag kastade mig efter lampknappen. Lampans ljus kastade ett skarpt ljus över rummet. Tomt. Förvirrad och skräckslagen som jag var kastade jag mig ut i köket och greppade stekpannan jag lämnat framme från kvällen. Jag kollade först att dörren var låst. Sedan sökte jag igenom lägenheten säkert tio gånger utan att hitta något. Inget ovanligt alls. Bara katten som jamade under soffan.
Nu är klockan 05.48 och jag är inne på min åttonde kopp kaffe. Om en timme ska jag ringa till jobbet och sjukskriva mig för dagen. Idag ska jag göra mig av med ouijabrädet för gott. De fyra bitarna ligger fortfarande på soffbordet framför mig. Prydligt och tätt intill varandra. Ditlagda av den där hemska saken. Min ytterdörr har varit låst hela natten och jag vet att det inte är något som varken kommit in eller gått ut genom den. Om skuggan som anföll mig är en ond demon, ett spöke, en poltergais eller något annat vet jag inte. Jag bryr mig inte. Vad det än är så är det av ondo. Jag känner det i varje nerv i kroppen. Min rimligaste gissning är att personen som skickade ouijabrädet till mig hade framkallat något som inte hör hemma i vår värld. Något som följde med i lådan till mig. Så fort affärerna öppnar ska jag åka och köpa tändvätska och sedan ta mig ut i skogen och bränna ouijabrädet. Jag sväljer den sista klunken kaffe, vänder koppen upp och ner, placerar den över ordet ”hej då” och säger högt och tydligt ”HEJ DÅ”.
submitted by Jezii_ to u/Jezii_ [link] [comments]


2017.12.18 11:14 xLucaV Är du en optimist eller pessimist?

1 Allt går bra på Island
Du visste säkert att Island är kontrasternas land med vulkaner och is, heta källor och glaciärer, hästar och fyrhjulsdrivna jeepar. Kanske vet du också att huvudstaden Reykjavik är liten, men ändå trendig som en världsmetropol. Men det finns mycket som gör Island ännu mer exotiskt. Här delar både islänningar och Islandsresenärer med sig av tips och fakta om Island som du kanske inte har hört tidigare.
Gott Nytt År! Islänningar har sena vanor och de gillar att fira och festa. Nyårsaftonen är den vildaste festen på året. Men vid tolvslaget är alla ännu hemma för att kolla in Reykjaviks fenomenala fyrverkeri. Först efter det går folk ut på stan och festen fortsätter hela natten. – Trine, Norge
Jämställdhet och respekt. Island var det första landet i världen som valde en kvinnlig president. Detta skedde redan år 1980. Islänningarna är föregångare även i andra samhällsfrågor. När det isländska parlamentet röstade om homoäktenskap år 2010, blev resultatet 49-0. De första som gifte sig var den dåvarande statsministern Jóhanna Sigurdsdóttir och hennes flickvän, författaren Jonina Leosdottir. – Satu, Finland
Bassänghäng. Det finns många varma källor på Island och därför finns det mysiga utomhusbassänger i varje liten by. Det är billigt att bada i dem och det är där isländska ungdomar brukar träffas och umgås efter skola och studier. Man kan bada utomhus året om, för vattnet är så varmt. – Audur, Island
Världens äldsta burgare. Island drabbades av en svår ekonomisk kris år 2008 vilket ledde till att till och med McDonald’s gick i konkurs på Island! Hjörtur Smarason köpte en hamburgare som han sparade på en hylla i garaget. När han tog fram den några år senare såg den likadan ut! Nu kan du följa med hamburgarens förruttnelseprocess i en livestream på nätet. Ser den fortfarande ätbar ut? – Snaefridur, Island
Varning för släkten! Island har bara drygt 300 000 invånare och därför är många släkt med varandra. För att vara säker på att man inte råkar gå på dejt med en släkting finns det en praktisk app som heter Íslendingaapp. Där kan man snabbt kolla att man inte raggar upp sin kusin. – Gunnar, Island
þetta reddast! Det här ordspråket fångar Island i ett nötskal. Det betyder att allting ordnar sig till slut. Livet kan vara tufft på en liten ö med svårt klimat men trots det har islänningarna utvecklat en förvånansvärt avslappnad mentalitet. När islänningar står inför problem litar de på att allt kommer att gå bra: är det vulkanutbrott, har du tappat ditt pass, har ekonomin kollapsat? Oroa dig inte: þetta reddast. – Christoffer, Sverige
-3:26 Ordlista Tips
2 Optimist eller pessimist?
Är glaset halvtomt eller halvfullt? Svaret på den här klassiska frågan avslöjar om du tänker optimistiskt eller pessimistiskt. Gör det här testet genom att placera in dig på skalan mellan påståendena och fundera på hurdan livssyn du har.
Tillit Optimister litar på människor och tror på att folk är goda innerst inne. Det är lätt för dem att få nya vänner och bekanta. Pessimister kan vara misstänksamma mot nya människor och de är ganska reserverade av sig.
Jag litar på människor Jag är misstänksam mot människor
Inställning till livet Det finns mycket ondska i världen, men det finns mycket godhet också. Optimisten ser det goda i världen och hos sina medmänniskor, men kan ibland vara lite naiv och blåögd. Den pessimistiskt lagda personen fokuserar mer på det negativa. Hen brukar förhålla sig också till goda nyheter med att säga “Ja, ja, men….”
Allt är bra i världen Allt är dåligt i världen
Avundsjuka Optimister är inte avundsjuka på andra. De har förmågan att känna glädje över andras framgångar och tycker att det finns en obegränsad mängd lycka i världen. Pessimister jämför sig ständigt med andra. De är rädda för att det går dåligt för dem om det går bra för andra. De tror inte att lyckan räcker till alla.
Jag är sällan avundsjuk Jag är ofta avundsjuk
Motgång När optimisten råkar ut för motgångar, tänker hen att det snart blir bättre. ”Jag är lite skoltrött, men snart blir det lov och då kan jag vila upp mig”. Om någonting går dåligt för pessimisten, tappar hen hoppet och vill bara lägga av. ”Jag är skoltrött och det kommer säkert att bli värre under vintern”.
Jag har lätt att komma över motgångar Jag har svårt att komma över motgångar
Framgång När optimisten lyckas med något, tänker hen att det beror på hårt arbete, begåvning och andra goda egenskaper. Pessimisten tenderar däremot att tänka att det bara är tur när hen lyckas t.ex. på ett prov.
Framgång beror på skicklighet Framgång beror på tur
De flesta av oss har säkert både optimistens och pessimistens egenskaper. Men hurdana vi verkligen är vet vi först när livet sätter oss på prov. Hur vi hanterar motgångar och stressande situationer påverkas av uppväxt, personlighet och tidigare erfarenheter. Forskning visar att det är mer hälsosamt att vara optimistiskt lagd. Eftersom optimism både är en attityd och ett personlighetsdrag är det lätt att tro att det är en medfödd egenskap. Men ingen panik – enligt forskare kan man lära sig att se positivt på livet.
-3:29 Ordlista Tips
FOKUS syn på livet
elämänkatsomus en livsåskådning, -en, -ar, -arna 2; Vad har du för livsåskådning?
en livsuppfattning, -en, -ar, -arna 2
näkemys jstak en syn, -en, -er, -erna 3 på ngt Vad har du för syn på livet? olla jtak mieltä tyck/a, -er, -te, -t II Vad tycker du är meningen med livet? olla jtak mieltä an/se, -ser, -såg, -sett IV Vad anser du om ateism? uskoa jhk tro, -r, -dde, -tt III på ngt [tru:] Tror du på Gud? usko tro, -n [tru:] Är din tro viktig för dig? uskonto en religion, -en, -er, -erna 3 [reli(j)u:n] Vad betyder religion för dig? Världsreligionerna
kristinusko kristendom, -en [kristendum] kristitty en kristen, (de) kristna islam islam (tpm) muslimi en muslim, -en, -er, -erna 3 hindulaisuus hinduism, -en hindu en hindu, -n, -er, -erna 3 buddhalaisuus buddhism, -en buddhalainen en buddhist, -en, -er, -erna 3 juutalaisuus judendom, -en [jʉ:dendum] juutalainen en jud/e, -en, -ar, -arna 2
Andra substantiv
agnostikko en agnostiker, -n, -, -na 5 arvo, arvostus en värdering, -en, -ar, -arna 2; ett värde, -t, -n, -na 4 asenne jhk en attityd, -en, -er, -erna 3 till ngt; en inställning, -en, -ar, -arna 2 till ngt ateismi ateism, -en ateisti en ateist, -en, -er, -erna 3 elämänfilosofia en livsfilosofi, -n, -er, -erna 3 elämänkysymys en livsfråg/a, -an, -or, -ona 1 elämänohje en levnadsreg/el, -eln, -ler, -lerna 3 elämän tarkoitus meningen med livet etiikka etik, -en hyvä (asia) det goda [gu:da] jumala en gud, -en, -ar, -arna 2 [gʉ:d] jumalanpalvelus en gudstjänst, -en , -er, -erna 3 [gʉdstʃenst] / [gʉdsçenst] kasvissyöjä en vegetarian, -en, -er, -erna 3 kirkko en kyrk/a, -an, -or, -orna 1 [tʃyrka] / [çyrka] käsitys jstak en uppfattning, -en, -ar, -arna 2 om ngt maailmankuva en världsbild, -en, -er, -erna 3 [vä:rds-] mielipide jstak en åsikt, -en, -er, -erna 3 om ngt moraali moral, -en olemassaolo tillvaro, -n [tilva:ru] omatunto ett samvete, -t paha (asia) det onda [unda] pahuus ondska, -n [un(d)ska] periaate en princip, -en, -er, -erna 3 rippikoulu en skriftskol/a, -an, -or, -orna 1 [-sku:la] (sr); konfirmationsundervisning, -en (rr) [konfirma(t)ʃu:ns-] rukous en bön, -en, -er, -erna 3 seurakunta en församling, -en, -ar, -arna 2 skeptikko en skeptiker, -n, -, -na 5 taikausko en vidskepelse, -n [vi:dʃe:pelse] tiede vetenskap, -en usko kohtaloon en ödestro, -n [-tru:] uskonnonvapaus religionsfrihet, -en [reli(j)u:ns-] vakaumus en övertygelse, -n, -r, -rna 3 vegaani en vegan, -en, -er, -erna 3 veganism veganism, -en
Verb
arvostaa uppskatt/a, -ar, -ade, -at I epäillä jtak tvivl/a, -ar, -ade, -at I på ngt erota kirkosta gå IV ur kyrkan [tʃyrkan] / [çyrkan] harjoittaa uskontoaan utöva I sin religion [reli(j)u:n] hyväksyä acceptea, -ar, -ade, -at I [aksepte:ra]; godkän/na, -ner, -de, -t II [gu:dtʃenna] / [gu:dçenna] kuulua kirkkoon höra II till kyrkan kyseenalaistaa ifråga/sätta, -sätter, -satte, -satt IV käydä kirkossa gå IV i kyrkan päästä ripille bli IV konfirmead, -at, -ade rukoilla (Jumalaa) be, ber, bad, bett IV (till Gud) suhtautua jhk föhålla, -håller, -höll, hållit IV sig till ngt tulla uskoon bli IV troende (tpm); bli frälst, -, -a
Adjektiv
avarakatseinen vidsynt, -, -a [vi:dsy:nt] ei-uskovainen icke-troende (tpm) [ikketru:ende] ei-uskonnollinen icke-religiös, -t, -a [ikkereliʃö:s] epävarma jstak o/säker, -säkert, -säkra på ngt [u:se:kär] hengellinen andlig, -t, -a kirkollinen kyrklig, -t, -a [tʃyrklig] / [çyrklig] maallistunut sekularisead, -at, -ade merkityksellinen meningsfull, -t, -a merkityksetön meningslös, -t, a moraalinen moralisk, -t, -a pyhä helig, -t, -a skeptinen skeptisk, -t, -a taikauskoinen vidskeplig, -t, -a [vi:dʃe:plig] tieteellinen vetenskaplig, -t, -a uskonnollinen religiös, -t, -a [reliʃö:s] uskovainen troende (tpm) [tru:ende] varma jstak säker, säkert, säkra på ngt yliluonnollinen övernaturlig, -t, -a

submitted by xLucaV to sweden [link] [comments]


2017.12.01 15:10 Ninjaflipp Vad tycker ni om att butikerna runt om i landet spelar julmusik under hela december?

Hej sweddit, mina goda men obekanta vänner. Jag jobbar i en butik i centrala Stockholm. Från och med idag har vi, likt många andra butiker, blivit tvingade av överste försäljningschefen till att spela julmusik under tiden av dygnet som butiken är öppen i hela december.
Jag anser detta vara rent utav mental tortyr; särskilt då det är en enda spellista med 200~ låtar i en hel månad. Jag blir genuint förbannad så fort jag går ut i butiken från lagret och hör den jävla julmusiken.
Det betyder såklart inte att jag hatar julmusik, det kan vara trevligt i typ en vecka eller så innan julafton. Bara inte i en hel månad.
Så jag vänder mig till er, ni okända svenskar där ute. Vad är era tankar kring det? Hamnar ni i julstämning? Blir ni less på att alla butiker spelar samma låtar om och om igen? Borde de sluta?
submitted by Ninjaflipp to sweden [link] [comments]


2017.04.23 19:47 Torsten1999 En dag i Henrik Arnstads liv av Jens Ganman

EN DAG I HENRIKS LIV
06.00 Vaknar i trädkojan, hänger på mig pilbågen och kogret, klättrar ner för repstegen och släpper ut ett ekande jubelskri över nejden; ”SIC SEMPER TYRANNIS!”.
En flock fåglar lyfter och flyger bort. ……………………………..
06.01 Siktar flera potentiella fascister nere vid von Döbelns minnessten. Beskjuter dem med enastående träffsäkerhet, men upptäcker att det är några säckar med löv som en av parkarbetarna lämnat kvar... ……………………………..
06.10 Sänder ut dagens första tweet och njuter av hur alla rasister i Sverige stelnar till när de nås av den: "FRÅN RYMDEN SYNS INGA GRÄNSER”.

JUSTBLEWYOURMIND, #THINKINGOUTSIDETHEBOX

……………………………..
06.11 Dagens andra tweet: "TÄNKVÄRD DN-LEDARE AV WOLODARSKI”:
”Sverigedemokraterna ett anagram för "overtaking me readers” + ”regime overtakers and” +”overtaker’s mind agree”…
(Avslöjade. Igen.)
…………………………….
07.00 Sadlar på Rocinante och rider in i staden med lansen stadigt fastklämd under armen och kastrull på huvudet; rider fram majestätiskt på motorvägen medan jag lyssnar på ekonyheterna i telefonen.
Nyhetsuppläsaren låter upprörd:
”En galning färdas just nu mot körriktningen strax söder om Karlbergstunneln!!! Allmänheten varnas!”
”En...?” tänker jag triumferande. ”Jag ser flera hundra…” ……………………………..
08.00 Möte på Rosenbad med Stefan.
Stefan lyssnar hänfört när jag ritar upp fiendens senaste landvinningar på den upphängda Sverigekartan och markerar deras befästningar med svarta svastikor.
”Goa professorn…”, krusar han underdånigt, ”...aldrig hade ja välan kunnat ana att dä fanns SÅ möcke fascister där ute!”
Han snor sina grova arbetarhänder runt varandra och betraktar mig med orolig, skelande blick.
”Har du sett World War Z?” säger jag bistert och kikar ut genom den nerdragna persiennen.
”Näe!” säger Stefan och ser med ens mycket rädd ut.
……………………………..
09.00 Talar på Södertörns folkhögskola inför fullsatt aula:
”Allas lika värde är det enda rättesnöre ni behöver ha!” dånar jag med min sensuella men samtidigt maskulina och respektingivande Stentorsröst.
”ALLA är lika mycket värda – UTOM Sverigedemokratrena och deras väljare! Dessa två miljoner människor måste fördrivas ur Edens Lustgård! Dessa kan ni utan samvetskval halshugga och lemlästa! Deras vänner kan ni förfölja och förnedra! Deras barn kan ni kasta till vargarna! Deras huvuden kan ni använda som fotbollar och sparka nerför Kåkbrinken hela vägen ner till Centralbron! Sverigedemokratrena är ett hot långt större än Islamiska Staten och Ebola tillsammans! RING UT DET ONDA! RING IN DEN TUSENÅRA FÖRFÖLJELSENS TIDEVARV!!!”
Succé. ……………………………..
09.30 Kollar blocket. Kille i Kramfors säljer klassisk Batmobil-replika för 150 000 pix. Funderar på att slå till. Behövs bara några smärre modifieringar och sen… na-na-na-na-na-na-na-na… na-na-na-na-na-na-na-na... Aaaarnstad!
…………………………….
10.00 Brunch. Nedlägger kronhjort i Vitbergsparken (1 skott), flår djuret på sten bakom Sofia kyrka och grillar det över öppen eld.
……………………………..
10.10 Gör 250 sit-ups. Skuggboxas.
……………………………..
10.15 Tweetar ut påminnelse om Förintelsen och Hitler.
…………………………….
10.16 Tweetar ut hyllning till Hamas frihetskamp.

NEVERFORGET, #REMEMBERYASSERARAFAT

……………………………..
11.00 Blir intervjuad av Tro & Politik. De frågar hur jag kan vara så stark och modig och jag parafraserar Bamse:
”Den som är stark måste också vara paranoid.”
……………………………..
11.30 Crawlar 25 eleganta längder i stora bassängen på Eriksdalsbadet; ett magnifikt exemplar i vatten som på torra land. Kvinnor (såväl som män) stirrar imponerat/avundsjukt. Torkar mig omsorgsfullt framför några äldre damer som rodnar och tittar bort.
……………………………..
11.55 Praktikant () från Ekot ringer och frågar om jag anser att rasism är en ”svensk uppfinning”.
Svarar att det är det givetvis.
”Hur ser du då på rasismen mellan exempelvis kurder och turkar i förorten? Eller att 'Mein Kampf' fortfarande säljer bra i Mellanöstern?"
Lägger på.
Idiot.
……………………………..
12.00 Ironisk lunch på Sturehof med Ulf, Antjé, Malena, Mattias, Mark & Jonas, Schyffert, Oisin, Big Daddy Virtanen och Kjelle.
Schyffert har låtit trycka upp superironiska t-shirtar med texten ”JUDEN RAUS!”.
Vi skrattar gott åt hur detta kommer att ställa till det i huvudet på alla rassar och SvD-anställda.
Psyche!

JOINTHERESISTANCE, #GOODGUYSINC, #ISRAELSTOLETHEHOLYLAND

……………………………..
13.00 Talar i plenisalen, inbjuden av socialdemokratiska riksdagsgruppen.
SD hukar förskräckt när jag låter min isblå bannstråleblick svepa över bänkraderna (ni som sett ”Mars Attacks!” vet vad jag menar); lukten av bränt rasistkött fyller näsborrarna. Tänker på hur det påstås att Hitler ejakulerade i byxorna under såna här tal.
Kommer.
……………………………..
14.30 Föreläsning inför SSU på Bommersvik.
Talar salvelsefullt om Förintelsen. Berättar om koncentrationslägren. Många gråter öppet när jag berättar att det finns satiriker som skämtar om detta. Ungdomarna skakar på huvudet i äckel och avsmak.
”Satir borde förbjudas!” ropar en man som ser precis ut som Anders Lindberg, fast med solglasögon och lösskägg. ”Läs Lindberg i Aftonbladet! Han är bra! Briljant!"
Jag nickar allvarligt och visar noggrant hur man gjorde ”heil-”tecknet i Hitler-Tyskland. Jag lär studenterna att aldrig ALDRIG heila. Under några omständigheter.
Får bara göras av dem som är utbildade. Står kvar i den posen länge, länge för att låta allt sjunka in… dödstyst i föreläsningssalen… STARKT!!!!
…………………………….
15.30 Åker ut till Skarpnäck och bunkern för att fylla på förråd.
Lyssnar på "Bad Moon Rising” hela vägen dit. Har stigande känsla av att jag kommer att spela en viktig roll i den kommande showdownen mellan gott och ont.
Lite som Frodo.
Eller Luke Skylwalker.
……………………………..
15.31 Tweetar ut en påminnelse om Ölkällarkuppen, Kristallnacht och Institut für Sexualwissenschaft. Folk måste få veta!!!
………………………………
15.32 Hyllaretweetar Malenas grej om att inga palestinska flyktingbarn ska kränkas med påtvingade historiekunskaper i skolan.

RESPECTCULTURALDIFFERENCIES, #USA=GREATSATAN, #FALSEFLAG

………………………………
15.33 Staplar konserver med vita bönor där ute i bunkern + checkar luftfilter och smörjer knän och armbågar på min RealDoll ”Paula”.
Hon ler okynnigt.
(...måste komma ihåg att disciplinera henne innan jag rider in till stan igen).
Sorterar några gamla årgångar av Der Stürmer, bläddrar fascinerat i dem… tänker att det är bra att nån som jag äger dem istället för nån som skulle kunna ryckas med av de fantastiska teckningarna och den eleganta layouten… Philipp Rupprecht var verkligen skicklig med pennan… ond!!… men skicklig… och Streichmans ledare ÄR stringenta… vansinniga!!… men stringenta…
……………………………..
15.34 Näbbgädda från Studio 1 ringer och frågar varför jag inte fördömetweetar om socialdemokraternas och miljöpartiets drakoniska, nya asylpolitik. Lägger på.
Idiot.
……………………………..
15.35 Dan Eliasson ringer och frågar om jag kan invigningstala vid nästa veckas manifestation för "Rätt Tänk" på Sergels Torg.
Det blir öppen eld, grillning och så kan folk passa på att göra sig av med böcker och tidningar som spelat ut sin roll.
Strömstedt spelar akustiskt.

BÜCHERVERBRENNUNG, #KOD˚451

……………………………..
15.45 Bråk med Sakine Madon, Mona Walter, Zeliha Dagli och Alice Teodorescu på twitter; jag kallar dem för vad de är: vita, priviligierade CIS-kvinnor som fått allt om bakfoten; det påstådda ”kvinnoförtrycket” i förorten luktar Timbro-nazism lång väg.

CALLINGASPADEASPADE, #ONKELTOM, #LOVETHECOMMUNISTMANIFESTO

……………………………..
15.46 Oisin, Poohl och Lindberg sluter upp på min sida; lägger ut bilder på sig själva i hijab; jag känner hur tårar av rörelse bränner bakom ögonlocken.

NEVERFORGETROSAPARKS!!!!!!!!!!!!!!!!, #FREENELSONMANDELA!!!!!!!!!!!!!!!!,#BYTHEPOWEROFGRABTHAR’SHAMMER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

…………………………….
16.00 Scannar E-Bay.
Lägger bud på sex gamla SS-hjälmar, ett originaltryck av ”Die Führer und Die Jugend + två stora flaggor + en låda MP44 Sturmgewehr.
(såna klenoder får inte falla i orätta händer - bättre att nån som verkligen kan hantera ondskan äger dem!)
……………………………..
17.00 Umgås med min adept Muhammed i ”My Black Friend”-projektet.
Pilbågsskytte på Gärdet + kulglass.
Råder honom att byta namn - ”Muhammed” är ett typisk, trött stereotyp som används när rassar och mindre begåvade satiriker behöver en rasifierad kropp att göra narr av.
Föreslår nåt mer neutralt som Hank… Henk… Henry… nånting ditåt...
Nåt som är både maskulint och ödmjukt på en och samma gång.

MYBLACKFRIEND, #BLACKMASCOTS, #HEARTOFDARKNESS, #COLONELKURTZKEEPINGWATCH

…………………………….
18.00 Middag med Anders Danielsson.
Jag och Anders är rörande överens om att SD är det värsta som nånsin hänt; den får kommunismens illdåd i Sovjet, Kina, Kuba, Kongo, Albanian, Afghanistan, Vietnam, Laos, Kambodja, Nordkorea, Angola, Jugoslavien och Pajala att förblekna.
”Vad vi behöver i det här landet”, säger Danielsson och lutar sig fram med en tandpetare nonchalant instucken i mungipan, ”är en specialpolis som lyder direkt under mig… jag ska prata med Dan och fixa så att du får ett eget specialkommando – The Red Longbows… vad säger du om det?"
Kommer.
…………………………….
19.00 Föreläser om Förintelsen hos Tro & Solidaritet.
Jubelstämning.
Folk hyllar mig förbehållslöst; står upp i bänkarna och skriker:
"ROPEN SKALLA - GODHET ÅT ALLA!"
Bjerled delar ut tapperhetsmedalj efteråt och jag känner hur jag sväller av stolthet. Sväller och sväller tills jag närmar mig moralisk klimax...
Det är en ny tid nu.
Det känns i luften.
Eller som Björn Wiman skrev i DN i höstas när 400 000 miljöpartistiska väljare solidariskt öppnade sina hem för en flykting var och flykting-”krisen” därmed löstes i ett nafs:
”Jag skönjer konturerna av en ny folkrörelse.”
Indeed, Björn, indeed...
……………………………..
20.00 Föreläser för Expos personal.
Berättar om Förintelsen. De nickar - som jag upplever det - artigt, men sneglar hela tiden på sina klockor. Mona Sahlin den enda som visar verkligt intresse.
Hon kommer fram efteråt och slår armarna om mig; gråter öppet:
”Du är så modig, Henrik!”

BRAVEHEART, #SIMPLYTHEBEST

…………………………….
21.00 Hinner ÄNTLIGEN se nya Star Wars-filmen!
Får gåshud under scenen med Rymdimperiet där alla soldaterna heilar inför Kylo Ren.
I övrigt alla rätt: stark, kvinnlig huvudperson, svart sidekick, heterosexuella CIS-mannen dör… (saknade bara en tydlig transgenderkaraktär… eller är det Chewie? All this time!!?)
(...kan f.ö se mig själv i rollen som Poe Dameron…)
(...bara en tidsfråga innan Hollywood upptäcker mina rugged good looks och inser jag att jag är en natural... precis som Vinnie Jones…)

THELIFEANDTIMESOFHENRIKARNSTAD

………………………………
22.00 Patrullerar Plattan med min nya long bow.
Rasisterna flyr i panik när de ser mig. Poliserna hälsar respektfullt. Jag nickar avmätt – vet att de är rassar allihopa. En av dem har sminkat sig (faktiskt väldigt skickligt) i blackface. Ser helt äkta ut.
(mental note: kan vara Makode Linde och en av hans ”installationer - tweetar ut varning till andra goda anti-rasister” #SKÄRINTEITÅRTAN, #MAGICNEGROE)
……………………………….
23.00 Twitterbråk med Makode Linde som hävdar att han aldrig patrullerat Plattan i blackface och polisuniform, kallar mig ”sinnessjuk tomte”. Jag svarar att han borde fundera på varför han går SD:s ärenden. Mer förolämpningar: ”groteska idiot”, ”foliehatt”, ”negativ IQ”… m.m, m.m.
Jag ler enigmatiskt på min sida twittret, vänder andra kinden till.

HENRIKISTHENIGGEROFTHEWORLD, #IHAVEADREAM, #DOTHERIGHTTHING

………………………………..
23.59 Tillbaka i trädkojan. Buktar och gör regelbundna avhopp på vägen dit för att förvilla ev. förföljare.
Bäddar mysigt med sovsäck och några värmeljus. Läser klart ”Biggles och den Mystiska Ön" i skenet från ljusen. Bra dag! Fått mycket gjort. Strax under 200 tweets men klart godkänt. Rassarna tvingas tillbaka. Centimeter för centimeter.
Twittrar ut: "HENRIK DUFVA, SLÄPPER INGEN JÄVEL ÖVER BRON!!!!”.
………………………………..
00.01 Arpi replikerar och frågar om jag menar ”Öresundsbron”. Viktigpetter.
Nazist.
………………………………..
00.02 Raderar min sista tweet (även solen har sina fläckar). Somnar.
Drömmer att jag är Aragorn och att orcherna/SD kommer. Driver dem tillbaka med ett regn av pilar… kommer mjukt… kramar pilbågen...
submitted by Torsten1999 to sweden [link] [comments]


2016.02.12 11:02 Frederna Mitt Rant

Här är mitt "final rant", min förklaring och mitt avsked till Sverige.
Ha överseende dock. Jag är inte van vid att skriva. Here we go.
I måndags så parkerade vi för första gången vår bil på garageuppfarten till vårt nya hus. Vi bar in det sista i ett hus överfullt med kartonger och möbler. Nu har vi börjat möblera vårt nya hus, hälsat på alla grannar, fixat med alla papper etc som hör till en sådan här stor omställning.
Min familj kom till Sverige när jag var liten. Jag kommer inte ihåg så mycket av vår tid i vårt gamla hemland (Kroatien). Mina tidigaste minnen är av mina föräldrar som turades om att gå iväg på kvällarna för att lära sig svenska. Mina ufon till syskon som inte missade en möjlighet att göra livet surt för mig. Fast på ett sätt som gjorde att jag kände mig beskyddad. Pappa körde taxi och mamma var städerska. Jag kommer ihåg vår lägenhet, lukterna av ny mat när mamma experimenterade, mina föräldrars skratt och jag kommer ihåg min skolgång. Min vänner. Några var schyssta… några inte. Som det brukar vara när det kommer en ny till klassen. Jag kommer ihåg hur nervöst det var, jag kommer ihåg kompisarna, viljan att passa in samt hur kul jag hade med mina vänner. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med att lära mig svenska. Var inte helt… öh… motiverad i början.
Lång historia kort. Det gick bra för familjen. Pappa hittade till slut ett jobb som var en fortsättning på det han egentligen kunde. Samma sak för mamma. Jag och mina syskon gick i skolan och växte upp. Språket var inte så svårt nu så här i efterhand. Minnen av campingresor, när pappa lärde mig hur man sover själv i skogen, klättra i berg, mamma lärde mig matlagning, alla utflykter och all kärlek. Vi hade inte mycket men allt vad vi behövde.
Jag kommer ihåg min första kärlek. En svensk tjej som hette Maria som luktade viol och min mamma som hela tiden försökte få henne att äta upp sig. Som en - för min ålder - storväxt datornörd var det ett under att jag överhuvudtaget landade en tjej som henne.
Jag kommer ihåg tiden med vännerna i sommarparkerna i Malmö. Att gå igenom högstadiet och sedan gymnasietiden med all ångest och oro inför framtiden. Fler flickvänner, mindre fumlande och mer insikt om spelet mellan män och kvinnor.
Högskolan, tentorna, avhoppet, eget företag, konkursen, nytt eget företag, uppköpet, andra kärleken, följt av seperationen, första lägenheten, första bostadsrätten och till sist… den STORA kärleken. Träffade kvinnan i mitt liv som - utöver att hon är vacker och rolig - utmanade mig intellektuellt. Hon plockar smäller ned mig på jorden när jag blir för stöddig och hon lyfter upp mig när jag är svag.
Barn. Familj. Lycka. Hus. Jag kommer ihåg när jag klicheartat lyfte henne över trösklen till vårt hus. Jag kommer ihåg när vi fick för oss att vi inte kunde packa upp en enda sak förrän vi hade älskat i alla rum i vårt hus (det var egentligen ett ruckel, men det var vårt). Vi kämpade med bolån, hade våra skitår och här kom vårt första barn och förgyllde vår tillvaro.
Åren gick. Min sambo klättrade i karriären. Jag lyckades sälja mitt företag till en skön person som då blev min chef. Några år av ren lycka följde. Här kom till slut vår dotter till världen. En liten tjej med stora nyfikna ögon. Som tur är fick hon utseendet av sin mor.
Kan berätta hur mycket som helst egentligen. Men…
Något började hända i Sverige. Och det var inte lätt att prata om. De ENDA jag har kunnat prata med är de som har varit i samma situation som jag. Alla utländska vänner som jag gick i skola med har uttryckt samma sak nu när de är vuxna. Varför gör inte myndigheterna något åt invandringen? Typ “jävla svennar, varför säger de inte ifrån?!” Varför ställer Sverige inte KRAV på de som kommer? Varför är ett medborgarskap inte värt något? Vi har ALLA minnen av våra föräldrar som slet med sina jobb, slet med språket, peppade oss barn att gå till skolan, lära oss saker… BLI något. Mina svenska vänner är mer försiktiga med att uttrycka sig. Jag har lättare att försvara Sverige än mina svenska vänner. Förstår ni hur SJUKT det är för mig?! Och jag och mina vänner har ändå under livet ändå stött på rasistsvennar från mindre satellitorter. Vi förstår att dessa idioter inte representerade Sverige. Vi var arga på DEM och inte hela jävla svenska folket.
Mina föräldrar är fan vansinniga över vad som pågår i Sverige. De kämpade som galningar, de var tacksamma och de ville bli en del av Sverige samtidigt som vi - i hemmet - höll kvar de traditioner som vi tyckte om. Sverige möjliggjorde mig och mina syskon. Mina föräldrar fick se oss - i Sverige - bli högutbildade, få jobb och möjligheter som är få förunnat. Och sedan förändrades allting. Sverige började krackelera, förfalla och jag började oroa mig för framtiden. Såg mina så starka föräldrar bli äldre, orka lite mindre och sedan gick de i pension. Blev tvungna att flytta från huset eftersom de inte hade råd att bo kvar på de få slantar som låg i pensionskuvertet. Sedan blev pappa sjuk i cancer och när väntan på operationen (vården har helt fuckat ur) blev helt absurd… skramlande vi till operation utomlands nu i mars. De kommer hit till Polen efteråt. Förhoppningsvis. Om allt går bra. Jag ska då berätta om mina planer att flytta dem hit permanent.
Mina jobb har gjort att jag har rört mig i Malmö. ÖVERALLT i Malmö. Rika som fattiga områden. Och sakteligen började jag se en hel del som gjorde mig oroad. Installerade IT-system i delar av Malmö där vi fick ringa polisen för de inte gillade vår firmabil. Fick vår bil sönderslagen men “brott kunde inte styrkas” trots vittnesmål. Tror ni polisen åkte ut till oss för att kolla på bilen? Jo, tjena. Jag mötte en gammal skolkamrat som det inte gått så bra för… och blev överraskad över att hans fru hade slöja. “Det är enklast så… du förstår inte.” sa han till mig med sorg i blicken. Effekten av att inte ha råd att flytta till ett annat område. Tyvärr förstod jag inte honom. Jag har varit med om för mycket i mitt liv för att böja mig för några idioter i skägg.
Ständigt alla dessa små tecken på att något inte stod rätt till.
Sverige skiter ett stort stycke i dessa utsatta Malmöområden. DU läser inte om dem för ni hänger inte på samma ställe på nätet. De gör sig inte hörda för de läser inte media på det sätt som du och jag gör. De är fullt upptagna med vardagen. De försöker inte göra sig hörda för enligt dem “är det inte lönt för ingen bryr sig”. Istället är det diverse fjantar (typ Behrang fucking Miri - ett förstklassigt svin enligt mig) som “för deras talan” i egna “nobla syften” för att bygga sina egna karriärer. Åk ut till problemområden i Malmö och fråga de som bor där om dessa människor så kan ni få det bekräftat på två minuter. Det är två helt olika världar. De har helt andra prioriteringar än vad du och jag har. Det är inte fel… det är bara deras sätt att överleva. Samhället skiter fullständigt i dem och sådant får konsekvenser på sikt.
Så det var redan illa. Sedan började det på allvar hända saker.
I Malmö kom sedan EU-migranterna - som ockuperade mark och betedde sig som svin. De var överallt… noga fördelade de upp alla offentliga ytor mellan sig. Alla såg detta, alla visste egentligen men ingen reagerade. Malmös system krackelerade långsamt men säkert. Skäggiga vänstertomtar vurmade för EU-migranterna och tyckte att de skulle få en bit mark. Att det var Sveriges skyldighet etc. Vi som jobbar ska betala… för ANDRA länders medborgare?! Fuck no. Vänsteridioterna fick LÄNGE härja mer eller mindre oemotsagda i debatterna.
Jag såg tiggaren vid Netto bli hämtad av en fet jävel varje kväll. Innan hon hoppade in i bilen räknade han hennes stålar. Jag såg samma feta jävel köra bort svenska a-lagare vid ett flertal tillfällen. Det hela var uppenbart. Ändå gav naiva människor pengar varje dag. Det var tabu att säga något. Alla visste det som regeringens utredare (Varlfridsson?) kom fram till. Ge INTE pengar. Ska ni stötta så ge stålar till en av de organisationer arbetar i Rumänien. Medias äckeljournalister ifrågasatte fortfarande allting. Sluta ge pengar?! Nej, så omänskligt. Sinnessjukt. Och än idag så FORTSÄTTER svennarna att kasta guldtior i parasiternas muggar! WTF? Läser ni tidningar? Rör ni er ute? Förstår ni?
Sedan kom migrationsvågen. Jag har varit på de hem där man samlar flyktingfamiljer från Syrien. Inget bråk. Det är dessa flyktingar som alla svenskar TRODDE det handlade om i början.
Jag har även i kontakt med landsmän som arbetar på HVB-hem för ensamkommande flyktingungdomar. Det riktigt sjuka är - att dessa män vet exakt hur man ska uppföra sig - men det fattar inte kommunens personal. Alla berörda myndigheter daltar med dessa as istället för att sätta ned foten. De skrattar åt er. De vill ha stålar och lägenhet. Araber från dessa regioner är inget ni kommer att integrera. Ni kommer inte ha nytta av dessa idioter. Hela Europa skriker att dessa ekonomiska migranter, dessa våldtäktsbenägna jävla cilivisationshaverister ska ut från landet. Direkt. Vill inte deras länder ta dem emot så frys biståndet eller sätt dem på en flotte. Agera! Skriverier om att 80.000 ska ut. Herregud vad protester det blev från godhetslandet… detta TROTS att svensk polis inte ens klarar att kasta ut 3000 personer om ÅRET. Och nu - under 2016 - kommer antagligen den STORA vågen av migranter. Ni vet… de har telefoner och Internet… de är fullständigt medvetna om att Europa måste stänga sina gränser. Det innebär att de måste ta sig till Europa NU I ÅR om de ska ha en chans att hinna innan dörrarna stängs. 2016 kommer innebära FLER migranter till EU än 2015. Detta fullständigt uppenbara händelseförlopp ser övriga länder i Europa… utom Sverige.
Så vad läser man då i svensk media. Tja, det vet ni lika väl som jag. Idiotjournalister som spenderar spaltmeter över #inteerkvinna, genusperspektiv (skojar ni med mig? dessa araber har inte en susning - en kvinna är en fitta och en barnmaskin enligt dem) etc. Lycka till era jävla idioter. Er värld kommer snart att rasa ihop. Ni kommer bli tvungna att ta in militären innan 2016 är slut. Och medborgarna kommer vara i TOTAL CHOCK eftersom media hela tiden mörkar.
Än värre är just alla svenskar som trott på allting. Som springer omkring och älskar oss invandrare utan att göra skillnad på oss (det ÄR en jävla skillnad på oss invandrare). Dessa plåster springer runt i sina jävla alternativa kläder och är så självförverkligande goda att det fan lyser glorior över deras skallar. Jag känner för att slå varje flanellfjant med surdegsosande skägg på käften varje gång jag ser dem. Jag spottar på er.
Jag känner några invandrare som bedriver verksamhet runt Möllevångstorget i Malmö. Vissa av dem tillhör de araber som faktiskt arbetar jävligt hårt. De HATAR dessa vurmande svennar som flyttat dit för att det är så trendigt. En god vän till mig (från Irak) sa att han fullständigt avskyr hur de mer eller mindre “klappar oss på huvudet” och tycker att vi är så fantastiska. Fan, fatta mannen… de prutar inte ens på torget… de betalar EXTRA! Vem fan tror de att de är? Vem fan tror de VI är?
I mitt jobb såg jag allt bra med Malmö… men också allt dåligt. Efterhand hörde jag mer och mer från kommunanställda (där vi installerade div. system). På Socialförvaltningen. Folk grät. Vi hörde allt där vi stod och jobbade, De hade ingen kontroll. Ingen verkade vågade rapportera uppåt av rädsla av den där jävla rasiststämpeln. De VET. Alla VET. Men alla - för att gynna sig själva - är med i godhetsracet. Ni vet… “om bara alla förstår hur god JAG är” så innebär det ett steg upp. Speciellt dessa krypande slemmon till kommunanställda som varje dag ser verkligheten men som rapporterar osanningar uppåt. I rädsla för att inte få någon stämpel om obekväm, rasist eller liknande bullshit.
Skolorna i Malmö rasar i resultat. Statistiken talar sitt tydliga språk. Effekterna från migrationsvågen kommer vara brutala eftersom staten lade över ansvaret över alla migranter på kommunerna. Nu läste jag i måndags dessutom ett förslag från Matilda Brinck-Larsen att svenska barns fritidsgårdar etc ska öppnas upp så att integrationen ska gå bättre. Alltså… nu ska våra barn användas som ett verktyg i integrationsarbetet. Hon talar om mina barn som “gemensamma”? Våra barn är våra barn och tillhör INTE det här sjuka samhället.
Vardagsvåldet. Jag kan ta hand om mig själv. Tack vare en väns pappa, fick jag tidigt lära mig boxas. Jag är stor och har ingripit vid ett flertal gånger. Har markerat bland unga nästan varje vecka när jag varit ute. Ibland är det rätt grova grejor. Men när jag kommer hem till min son… min dotter … och min sambo… så vill jag inte att de ska lära behöva ta hand om sig själva i en våldssituation. Jag fixar inte oron… jag fixar inte det faktum att om något hade hänt någon av dem som hade jag dödat svinen och stolt tagit mitt straff. Gud nåde den som kommit i min väg.
MINA barn ska njuta av livet. Upptäcka saker. Kunna cykla hem på kvällen. Och jag upptäckte att JAG inte klarar av oron och mina egna mörka orostankar. Jag vill inte behöva… och kan inte… vara överallt. Så en dag sa jag till min sambo att vi måste prata om min oro. Underbar som hon är så förstod hon. Sa vad hon behövde ha uppfyllt för att vi skulle flytta. Så vi planerade resor lite varstans. Hon föll till slut pladask för Gdansk, Polen. Sedan gick allt fort. En resa till dit, hittade mark, diverse tillstånd etc. senare så var papperna klara för att bygga vårt nya hem. Detta har alltså tagit nästan två år.
Nu har jag alltså tagit min familj med mig till ett annat land. Jag har flytt ännu en gång. Som mina föräldrar en gång gjort. Jag har fått en helt ny respekt för mina föräldrar - för det är ett jävligt jobbigt beslut att flytta. Vi gör det för våra barns skull. För att jag - som förälder - ska kunna sova slappt på verandan till vindens sus utan att behöva oroa mig för att de ska komma hem hela och rena. Att min sambo ska kunna ha en kväll ute utan att jag ska behöva vänta på att höra nycklarna i låset för att kunna somna.
Två nätter har jag spenderat i vårt nya hus. Sonen jublade över sitt nya rum, dottern sprang rundor med sin nalle och hoppade över flyttlådorna, sambon svor över att vi gjort av med listan var allting är. Området är fantastiskt, grannarna är underbara och det verkar som om anledningen till vår flytt både roar och oroar dem.
Jag? Lugn. Glad över att vara här. Känner att jag äntligen kan andas. Är inte med i skiten längre. Jag är inte med och BETALAR längre. Ingen oro för att någon ska kalla mig för rasist, haverist eller allt annat. Min sambo behöver inte oroa sig för att hennes chef ska komma på att hennes man minsann rör sig på demonstrationer mot regeringen. Här kan jag vara öppen och svenska myndigheter, svensk media och svenska tjänstemän kan inte göra mig något mer. Här är bra. Ypperlig engelsk-/polsktalande skola. Bra närmiljö. Tryggt. Roligt.
Men jag är ändå sorgsen. Jag älskar Sverige. Det Sverige jag växte upp i… jag tycker om det landet väldigt mycket.
Jag känner - och detta är ingen underdrift - ett stort hat mot de ansvariga. Att ge bort Sveriges välfärd till vad? Otacksamma ekonomiska flyktingar? Till brottslingar? Folk som har “flytt” genom hur många säkra länder som helst för att parasitera på vårt system. Som tjatar om sin jävla primitiva grottreligion? Som ger sig på våra värderingar. På de svagare i samhället, våra barn och kvinnor. Och vad ska Sverige säga till alla de RIKTIGA flyktingar som nu får ta all skit för vad ekonomiska migranter ställer till med? Hur ser man en riktig flyktingfamilj i ögonen när de hamnar på en skitskola i ett utanförskapsområde där lärarna är rädda och våldet härskar? Hur förklarar man för dem att de är dömda till en annan form av misär?
Jag är skyldig Sverige en hel del. Men jag ser ingen väg att återgälda allt vad Sverige har gjort för mig. Ingen lyssnar på oss kritiker. Ingen respektabel tidning skriver om - förstår - folks oro utan att tillskriva oss obehagliga egenskaper. Främlingsfientliga, brunskjortor, ointelligenta, outbildade etc. Vad ska JAG göra?! Jag har EN fucking förtvivlad röst att lägga i ett val 2018. Det känns så långt bort. Jag tror inte Sverige klarar sig till dess utan att samhället tar sådan skada att det kommer ta generationer att reparera.
Jag tittar på alla flyttlådor här. Och jag, två meter lång och enligt mig själv en tuff jävel, sitter med en tår i ögat för alla mina vänner och deras barn, Sveriges pensionärer, tonåringar… ja - alla - som inte kan göra som vi har gjort. Det känns som om jag sviker alla. Samtidigt är jag lättad. För MIN familj är safe (inte bara fysiskt, utan skolmässigt, vård, pension etc).
Fy fan för de som gjort att jag känner så här just nu.
Fy fan för media som underlåtit att granska makten. Som suttit i knäet på politikerna. Ni kommer aldrig få tillbaks medborgarnas förtroende.
Fy fan för politikerna som har drivits av sina ideologier istället för folkets väl och ve. Ert FÖRSTA ansvar är medborgarna och landet. Ni prioriterat andra länders medborgare. Ni borde fan hängas.
Fy fan för alla ni som har sett… som har vetat… som har förstått… men som låtit er tystnad vinna. Eller hejjat på skiten i jakt på egen vinning. Förrädare är vad ni är.
FÖRSTÅ vad som händer… res er. Gör något. Jag är hemma på mindre än sex timmar om ni behöver min - om än lilla, kanske patetiska men helhjärtade - hjälp. Alternativet till aktion är att Sverige tvingas bli något helt annat och det är en förolämpning mot MINA föräldras kamp men det är framförallt ett OERHÖRT SVEK MOT ALLA de svenska generationer som byggde upp landet som gjorde det möjligt för mig och mina syskon att BLI något. Och kom inte med dravlet om att jag ska vara tacksam och erbjuda andra människor samma sak som jag fått. Det. Är. Inte. Samma. Sak. Vi har jobbat, talat språket, ALDRIG gjort brott, ALDRIG kränkt en kvinna och ALDRIG krävt något.
Jag är för evigt tacksam för allt som Sverige - och dess medborgare - har gjort möjligt för mig och min familj. Jag skiter i dessa vurmande människor som - till mitt ansikte - en gång självförintande för hela Sveriges räkning sa till mig att jag behöver inte vara tacksam. Att det är min mänskliga rättighet. Vilken jävla idiot. Jag är tacksam. Punkt. Gillar inte någon det så kan de fara åt helvete.
Ledsen om det är slarvigt skrivet, har druckit för mycket whisky och jag är för trött i hjärtat. Bara kände för att banka ned mina tankar och dela med mig. Jag avslutar med detta:
Är det någon som frågade er om hur Sverige skulle utvecklas? Känner ni att ni fick som ni ville? Är det inte konstigt att det inte fanns pengar till något INNAN migrantvågen kom till Sverige?
Ni som inte kan, inte vill eller har möjlighet att göra som jag. Res er upp. Hitta andra som tycker som ni. Ta kontroll över era liv och er tillvaro. Ingen annan kommer göra det åt er.
Sloga jači nesklad tlači.
/Darko twitter.com/daccraft
PS. Någonstans inom mig hoppas jag att jag har helt fel om allting. Att mina vänner ska mobba mig i framtiden över min fjantiga oro. Att de ska slänga foliehattar på mig varje gång vi träffas för minnet av “Darkos onödiga oro 2015/2016”. Jag hoppas verkligen att det blir så. Jag ska ha foliehatten på mig vid varje tillfälle så alla kan skratta åt mig. Det skulle vara skönt. Jag skulle glatt skratta med dem.
Källa
submitted by Frederna to sweden [link] [comments]


2015.08.24 00:19 CaptainTwirl En "andragenerationensinvandrares" (dvs. en svensks) syn på invandring, rasism, SD och assimilation.

Till alla er som hittar intresse i att läsa detta och vill föra en vettig debatt, jag tackar er.
Lite bakgrundsfakta till er som bryr sig; Jag och min familj är kurder (från södra Kurdistan, aka Irakiska delen). Mina föräldrar flydde till Iran under 70-talet, varifrån min far flyttade vidare till Moskva i dåvarande Sovjetunionen och pluggade medicin. Min mor bodde och utbildade sig i Iran samt Sverige och har examen i Vattenreningsteknologi men jobbar för det mesta som lärare för nyanlända ungdomar (Ja, ungdomar!) samt tolk. Båda pratar kurdiska, persiska samt svenska (fadern pratar också Ryska och Arabiska). Far är icke-troende och mor är muslim. De gifte sig och flyttade till Sverige tidigt under 90-talet. Själv, är jag född -95 i Sverige.
Som det står ovan, är jag född och uppvuxen i Sverige. Uppvuxen bland både kurder och svenskar, så har vi - lustigt nog - alltid lyckats flytta från diverse områden innan olika invandrarströmmar har skett och "förvandlat de områden till ghetton" (uttryckt med kassa ord). Jag är uppvuxen med svenska vänner från skolan och kurdiska vänner från sociala kretsar. P.g.a. det har jag fått lite av det goda från båda sidorna - jag ser de vackraste grejer med kulturerna från båda länder, men även det äckligaste.
Under min uppväxt har jag alltid blivit ifrågasatt vad jag är. Vänner, både "etniska svenskar" och icke-svenskar, lärare, familjer m.m. har alltid förbryllats över varför jag "pratar svenska" medans andra kurder bryter. Har blivit kallad svensk av icke-svenskar och invandrare av svenskar. Jag har aldrig kunnat "känna mig en" med respektive kretsar. Har alltid varit annorlunda än mina svenskar vänner - blonda, blåögda och extremt respektfulla. Jag stack ut från mängden under mina yngre år i låg- och mellanstadiet. Inte förrän jag började högstadiet märkte jag att jag inte tillhörde mina kurdiska eller andra "icke-svenska" vänkretsar heller. Jag sa grejer jag skäms över idag och betedde mig illa mot vissa av mina vänner.
Under högstadiet fanns det press på allt. Mina föräldrar var alltid noga med att jag var tvungen till att plugga och skaffa en bra/värdig utbildning (jag jobbar på det!). Jag var nästan en 'straight-A student'. P.g.a det blev jag lite idoliserad av mina "invandrarvänner" (de flesta var födda i Sverige). De undrade hur jag kunde få bra betyg, jfr med dem. Vi levde nästan under identiska förhållanden trots allt. Jag var inte som de, ur den synvinkel över hur jag presterade i skolan. Samtidigt var jag inte lik mina svenska vänner heller, p.g.a. hur jag såg ut och min bakgrund. Men jag älskade de jag kallade vänner ändå, ända fram tills jag fick höra av mina invandrarvänner att jag inte borde umgås med svenskar. De var rasister - speciellt eftersom SD hade börjat sin politiska kampanj. Jag fick inte vara som de eftersom jag då skulle "kyssa svennarnas röv" eller "lekte svensk". Jag skulle "vara blatte", hata svennarna - alla är ju rasister trots allt - och vara muslim. Vilket jag inte förstod mig på. Under hela min uppväxt har jag nästan aldrig brytt mig om Gud (lite p.g.a. vissa förhållanden som mobbning under låg/mellanstadiet). Jag vågade inte säga emot först, fram tills sista året. Hos mina svenska kompisar så fick jag nästan alltid höra kritik gentemot mina vänner på andra spektrumet. "De är födda i Sverige, så varför pratar de som de precis har kommit hit?" var en fråga jag hörde ofta. "Varför kan de inte vara mer som dig? Du är ju svensk!" var en annan grej. Ironiskt...
Redan då, insåg jag att en klyfta existerade. Ingen av parterna vågade blanda sig med den andra, förutom jag. Jag var ju svensk tydligen, fastän jag bara fjäskade för mina svenska vänner. En gammal klasskamrat (albansk ursprung) sa alltid att jag kommer aldrig bli bemött på samma sätt. De kommer alltid döma mig utifrån mitt namn (vilket inte ens låter som kurdiskt eller Mellanöstern-skt för att vara ärligt) och mitt utseende men aldrig utifrån mina resultat. Han hade rätt till viss del. Än idag, hör jag "komplimanger" där folk säger att jag är en "bra invandrare" som visat tecken på assimilation och integration.
Rasism är sjukt irriterande. Ett bra exempel på vad "grundlöst hat" egentligen är och vad det bidrar till. Till dig, vare sig du är blatte eller svenne, som säger att bara svenskar och SD sympatisörer är rasister så har du fel. "Tyvärr". Under mina 19 (snart 20) år har jag blivit mer utsatt för rasism och "rasifiering" (är det ens ett ord?) från invandrare än de "etniska svenskar" som jag har stött på. Om ni vill ha ett exempel; fråga en muslim eller en arab vad han eller hon tycker om Israel (eller Kurder i vissa fall) så får du ett bra svar. Alla kommer inte att ge er samma svar, men den lär inte göra er dummare. Rasism är INTE begränsning av invandrare eller att kalla någon för "terrorist" eller "negerboll". Vad fan håller ni på med, ni som har sådana åsikter? Enligt min uppfattning har väl rasism varit ett form av hat eller särbehandling mot folk från en avvikande nationalitet eller etnicitet. "Hoppas alla samer bara dör", "lita inte på kurder, de är outbildade", "romer=tiggare" är exempel på rasism.
"Vad är det med SD?". Såhär ser jag det: SD är ett politiskt parti. Deras största fråga - Invandringspolitiken. Är deras approach till invandring, assimilation och integration fel? Fan vet jag. Jag har inget exempel eller parallell att jämföra med. Aldrig har jag hört om att lösningen till en "icke-fungerande invandringspolitik" är stängningen av nationsgränser för att sedan ta hand om de som lever här. Det låter bra på papper faktiskt. Men jag vet inte om det är den rätta lösningen på problem. Jag vet inte ens om det är fel. Men anledning för varför jag inte röstar på SD är att både en del av deras politiker samt sympatisörer har uttryckt sig stötande eller främlingsfientligt, samt deras historia under 80-90-talet. Folk tror ofta att jag är socialist (p.g.a. mina tankar kring skatter osv.), men trots det så röstar jag inte heller på S eller V (for the record så röstade jag inte på något parti förra valet). Utöver ovannämnda anledningar, så tycker jag inte att SD:s politik gällande skola/utbildning, vård och jobb är hållbara.
I alla fall! Jag är inte "anti-rasist" heller. I alla fall inte i form av en SJW (googla det om förkortningen är främmande). Dagens Anti-rasist à la SJW är nästan vidriga. Har knappt stött på någon som är öppen för diskussion. Jag har ofta blivit "online-stenad" på bl.a. facebook då jag försöker förklara mina tankar kring SD. Blir bl.a. kallad mullvad, spion, falsk osv. från en mängd individer i vissa grupper.
Jag har en idé dock. Fick en "epiphany" här om dagarna till varför det har blivit så segregerad i samhället, och varfönär assimilationen/integrationen inte fungerat som det ska. Svaret är förstås rädslan för att bli kallad för rasist eller främligsfientlig. Men varifrån har det blivit så utbrett? Enligt mig, så har den svenska kulturen ett väldigt ärligt och fint sätt (historiskt!) på att lösa problem: Snabbt, kort och rättfärdigat. Vi har en ganska klar uppfattning om vad rätt och fel är (I detta fallet är rasism FEL). Hur det hänger ihop, tror jag beror på hur de olika systemen är uppbyggda i förhållande till problemlösningskulturen i Sverige.
Scenario: En (i detta fallet outbildad) kurd blir anmäld för att ha snattat (återigen, bara ett exempel/scenario). Kurden blir rasande, förtvivlad och desperat. Han bestämmer sig för att anklaga åklagaren/offret för att vara rasist och drar alla över en och samma kam för att en kurd ser ut som alla andra kurder, t.o.m. arabeturkapersevad-som-helst. Rättsväsendet kastar bort anklagelserna om snatteriet och dömer offret för att vara rasist. (VÄLDIGT VÄLDIGT enkel scenario. Det går inte till såhär direkt i verkligheten). Systemet har fallit och kurden har blivit särbehandlat på ett eller annat sätt. Samma kurd använder sig utav samma ursäkt fast under andra omständigheter (betyg från lärare, jobbet och arbetskamraterna osv.). Systemfallet smittar av sig och eventuellt så blir det en stor särbehandling av "etniska svenskar" och icke-svenskar, samtidigt som de "etniska svenskarna" oftast drar de kortare strået.
Jag kan mycket möjligt ha fel, men som en andragenerationensinvandrare (kommer aldrig sluta invandra haha) så har jag blivit uppmuntrad till att använda raskortet. Jag vägrar till att göra det. Jag vill inte att folk ska döma mig p.g.a. hur jag ser ut och därför vill jag inte heller döma folk eftersom jag ser ut som jag gör. I alla fall, så har systemet fallit redan där. Det blir extremt fel på alla möjliga håll och kanter. Jag tror om sådana fel tas hand om, kommer assimilation och integration eventuellt ske mycket lättare.
TL;DR: Andragenerationensinvandrare stör sig på invandrare men tycker inte om SD eller SJWs.
Jag vill därmed avsluta min vägg av text med följande grej: Jag stör mig på folk. Bli mindre känsliga och mer rättvisa. Logiska. Smartare. Börja utbilda er mer och inbilla er mindre!
Tack för alla er som läste detta. Hoppas ni har funnit det underhållande på något sätt. Eventuella frågor kan skrivas här eller PM:as~
EDIT: Sorry för eventuella grammatiska fel :S Uppskattar alla grammarnazis som pekar ut något!
EDIT2: Fick frågan ett tag sedan, men om ni känner för det, får ni med all glädje referera till detta inlägg! Vill bara veta till vad ni tänker använde det till :P
submitted by CaptainTwirl to sweden [link] [comments]


2015.01.20 03:22 bortkastarkonto1122 Jag tömmer mina tankar kring mitt liv här, vill gärna bara ha någon att prata med

Hej, Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig eller formattera detta, så kommer mest bara svamla mig fram kring det jag känner att jag behöver nämna antar jag.
Jag tog studenten still sommaren 2014. En gång under en lunchrast mitt sista år på gymnasiet frågade en av mina vänner mig när jag senast kände mig glad på riktigt. Jag tänkte efter lite och svarade sedan att det var nog antagligen fem år sedan eller så. Någon gång i åttan började jag helt enkelt må dåligt. Jag grät mig till sömns flera gånger i veckan, höll mig helst för mig själv trots att jag då fortfarande hade många vänner, lyssnade på min musik och så. Allt oftare kände jag mig tvingad till att låtsas vara glad för att slippa få uppmärksamhet.
Tillbaka till gymnasietiden. När jag började trean fick vi en ny lärare i engelska, som ville veta lite om oss. Hon bad oss en och en berätta högt det bästa som hänt oss det senaste året. Det enda jag kunde klämma fram var "alkohol". Jag hade ju fyllt arton och druckit mig full för första gången. Det var lite av en befrielse, som ni mycket väl kanske vet. Sinnet lättade, jag brydde mig inte mycket om någonting, skrattade genuint och lättsamt för första gången på vem vet hur länge. Jag har sedan dess även testat på hasch i hopp om att detta ska ta mig bort från verkligheten och ge mig ro i sinnet. Dock kände jag inte av något rus de två gångerna jag testade.
Tidigare inatt tittade jag på filmen Requiem for a Dream, och en tanke slog mig. Jag satt under filmen och tänkte på hur jag skulle kunna återskapa det i mitt liv. Allt blir en nedåtspiral av droger tills jag helt enkelt dör. Det är inget som låter olockande för mig. Ta droger bara för att få känna nånting.
Till en början var jag som sagt nedstämd och ledsen, hade även självmordstankar ständigt. Det har jag fortfarande, men det börjar mer och mer övergå i likgiltighet. Jag bryr mig inte om nånting. Jag säger till min underbara flickvän att jag älskar henne, men känner ingenting. Det känns som att det enda som hindrar mig från att göra nånting idiotiskt är att hon under en lång tid genomgått mycket tufft, och att jag genom självmord skulle förminska hennes lidande och vad hon går igenom.
Numera sitter jag bara framför datorn och försöker fördirva tiden med datorspel och internet. Jag bryr mig knappt ens om att duscha eller sköta annat. Jag ser lixom inte poängen. Något socialt liv ha jag knappt längre heller. Umgås regelbundet med flickvännen, men det är också allt.
Jag är medveten om att detta är något av (eller fullt ut) en uppmärksamhetspost, men det känns bra att få venta lite i alla fall.
EDIT 2 dagar senare: Än så länge har jag inte gjort någonting. Har varit med flickvännen så inte riktigt haft tid att ringa eller kontakta någon slags vårdmänniska. Känns dock lite bättre nu när jag fått det ur mig och fårr lite uppmärksamhet och goda råd och kommentarer. De räcker lång väg för mig att må lite bättre.
Om några veckor kommer jag träffa en av de få vänner jag har som befinner sig på annan plats och har gjort det en tid nu. Jag funderar på att berätta för denne, om jag nu tycker det är värt att hen ska få dela på bördan.
submitted by bortkastarkonto1122 to sweden [link] [comments]


2014.09.15 22:17 kazarnowicz Peter Sundes bror berättar om hur Sunde behandlas av kriminalvården

(Det här är skrivet på Facebook av Peter Sundes bror, som bad om hjälp med spridning. Eftersom Facebook-länkar innehåller information så antar jag att de inte får postas i /Sweden heller - men PM:a mig om du vill ha länken till Mats inlägg.)
TL;DR Peter Sundes bror har pratat med Peter, och enligt honom straffar kriminalvården honom lite extra: mat som inte täcker näringsbehoven, läkare som inte får skriva intyg på att maten inte täcker näringsbehoven trots dokumenterad näringsbrist, lagstadgade permissioner som uteblir, drogtester som inte följer reglerna - och det finns ingen kontrollinstans förutom JO som i princip är maktlös. (Notera att det är min version av TL;DR och kan vara färgad av min tolkning)
Om kriminalvården, min bror och vår fars sjukdom / sprid gärna
Jag har medvetet sagt mycket lite om det som hänt min bror, Peter Sunde, de senaste månaderna. Dels för att han kan prata för sig själv och inte har svårigheter att göra sig hörd, trots att han sitter på en säkerhetsklassad anstalt i Västervik. Men de få gånger fångar berättar om sin egen svåra situation i fängelserna lyssnas de som bekant sällan på, och det som har hänt under de senaste veckorna får så stora konsekvenser även i mitt liv att jag måste säga åtminstone något.
För några decennier sedan fanns en samsyn när det gällde det andra ledet i ordet kriminalvård. Det var på vården tonvikten skulle ligga, åtminstone i de politiska diskussionerna. Vad människan än hade gjort gynnade det inte samhället att bryta ner henne. För att minska kriminaliteten krävdes istället att den intagne erbjöds hjälp och stöd att komma ur sin kriminalitet. Verkligheten var visserligen mindre idealistisk, fängelserna hade stora brister också då. Men bristerna har blivit större genom skärpningar av straffsatser i samband med kreativa tolkningar av reglerna från de styrande i fängelserna.
Peter sitter alltså sedan i maj inlåst i Västervik. En klass 2-anstalt som aspirerar på att ha lika hög säkerhet som de mer kända klass 1-anstalterna Kumla och Hall. Det är också den anstalt som kritiserats flest gånger av JO de senaste åren. Varför han befinner sig just där är oklart. Men redan ett par dagar innan domen mot The Pirate Bay föll hade han blivit tilldelad plats på anstalten. Som offentlig person har han hamnat på en avdelning med fångar som antingen är högprofilerade eller i behov av lugn och åtskillnad från resten av de intagna. I vanliga fall söker man sig till avdelningen själv, eftersom det innebär ett minimum av aktivitet att befinna sig där. Peter har däremot inte getts något val, och han kommer inte att kunna söka sig någon annanstans heller.
När han anlände till anstalten gjorde säkerhetsavdelningen en obligatorisk klassning av honom, resultatet var föga förvånande en obefintlig risk för vare sig våldsamhet eller rymningsförsök. De andra fångarna förstår inte varför han är där, flera av vakterna skakar på huvudet och säger samma sak. På sin höjd ska han vara på en öppen anstalt, med tanke på den dom som ägt laga kraft. I liknande fall skulle det ha varit självklart med fotboja. Men av grumliga anledningar bestämde sig anstalten för att göra precis tvärtom.
*
Redan när han söker om permission första gången kommer chefen för avdelningen in på hans rum med ett leende i ansiktet och säger: ”Jag har goda nyheter till dig Peter, din ansökan avslås.” Vidare gör han klart att Peter inte ska hoppas på någon som helst permission. Inte heller på att förflyttas till en annan anstalt. Och förhoppningar om fotboja bör han slå ur hågen.
Vi pratar med varandra i telefon varje dag. Jag hör honom berätta om kollektiv bestraffning i form av obligatoriska urinprov i avskräckande syfte, trots att chefsjuristen i kriminalvården på en skriftlig fråga från Peter poängterar att urinprov endast får genomföras efter individuell prövning. Vakterna följer order, säger de. Peter ”förstår inte hur det fungerar” på anstalten. Även när han lägger fram lagboken, pekar på paragraferna eller på kriminallagens förarbete rycker de på axlarna, de följer order.
De gör som de blir tillsagda.
Det är därför som de när en fånge går in på toaletten kan vänta utanför. Det är därför som de när han kommer ut från toaletten kan säga, ”nu är det dags för urinprov”, och sedan föra honom till ett kalt rum, där han måste klä av sig alla kläder och kissa inför två vakter. Har du redan kissat? Tough luck. Då får du vänta tills du kan göra det på nytt.
Det händer fler saker. Saker som inte kan verifieras, eftersom inblicken i kriminalvården saknas. Jag hör om människor som går till tandläkaren, den som gett det lägsta budet i den offentliga upphandlingen. Hur flera av de intagna kommer tillbaka i värre skick än när de gick dit. Tandläkaren har dragit ut fel tänder, det sitter flisor kvar i tandköttet. Vakterna rycker på axlarna. Det är inte deras ansvar att se till att mannen – som förutom att han förvägras smärtstillande också blöder ner alla sina lakan – får tillgång till akut tandvård. Trots att lagen säger att akut tandvård ska ges just akut. Inte om sex dagar. Inte om en och en halv vecka. Det får man ta upp med de som bestämmer, med cheferna.
Vakterna gör bara sitt jobb. De gör som de blir tillsagda.
Jag hör hur anstalten har satt i system att börja låsa upp dörrarna klockan sju på morgonen och låsa in de intagna från kvart i sju på kvällen. Det innebär att alla sitter inlåsta längre än de tolv timmar per dygn som lagen tillåter.
Anledningen? Vakterna får inte övertid. De följer bara anstaltens regelverk. ”Du förstår inte hur det fungerar här inne.” Den som poängterar att de bryter mot lagen är en rättshaverist. Man förväntas förstå att det av praktiska skäl inte fungerar så som det sägs att det ska fungera. Därför är den timme utomhus om dagen man har rätt till lika med femtio minuter. Därför får han äta potatismos serverat med kokt potatis. Och förhoppningsvis har köket lagt undan lite extra frukt, eftersom han är vegan. De hävdar att han serveras näringsrik och bra mat. Trots det har han gått ner tretton kilo. Han har av läkaren fått konstaterat flera bristsjukdomar. Bland annat har han fått järn- och b12-brist. Problemet är bara att läkaren inte får skriva intyg längre. Det blev nämligen så krångligt när han gjorde det. Därför finns det alltså inget fel på maten. Jag hör hur de hanterar kritiken från JO. Hur de som ögontjänare ändrar rutinerna en smula tills stormen har blåst över. Vad ska de göra? JO har ändå inga muskler att sätta bakom sin kritik. Det finns ingen tillsynsmyndighet.
Därför fortsätter breven att läsas av säkerhetspersonalen utan att det framgår att posten har kontrollerats genom de obligatoriska stämplarna anstalten ska använda sig av, särskilt när de råkar komma från människor som personalen i postrummet känner igen namnen på.
”Du förstår inte hur det fungerar här inne”, säger de. Sedan får han avslag på sin nästa permissionsansökan, sedan på nästa. Det finns ingen logik, inget skäl till avslagen. Enligt reglerna ska permission ges även till den som har hög flyktbenägenhet. Det har nämligen att göra med den där vården igen, om att även fångar ska få möjlighet att träffa familj och vänner, det handar om deras psykosociala hälsa. Men nu när den ordinarie chefen har gått på semester verkar det gå lättare. Den vikarierande chefen säger att det ska gå att ordna. Det finns ju som bekant ingen risk för att Peter ska rymma. Ingen annan intagen har så låg flyktrisk som han. Inte minst med tanke på att hans far är sjuk. Inte minst med tanke på att straffet är relativt kort. Inte minst med tanke på att hans far är sjuk.
Fängelseledningen tänker annorlunda. De resonerar så här: det finns förvisso ingen rymningsrisk. Men om han rymmer. Då skulle det leda till en medial katastrof. Därför står det i avslaget att det föreligger – inte bara en stor – utan en sannolik rymningsrisk. Det är så det fungerar på anstalten.
Om det går att verifiera att det jag säger är sant? Det är tveksamt, det finns ingen insyn. Ingen möjlighet att på riktigt granska vad som händer på en svensk säkerhetsklassad anstalt. Men det finns vittnen. Och det finns advokater. Och det finns möjligheter att aldrig släppa taget eller att ge upp kampen mot ett system som så uppenbart är ägnat att bryta ner i stället för att bygga upp människor. Men utsikterna är små. Västervik har tidigare kritiserats av JO för att ändra i uppgifter, radera anteckningar, inte låta de intagna få kopior på beslut. De drar sig knappast för att neka om någon skulle få för sig att granska dem. Inte alls, svarar anstalten, vi följer reglerna. Vi erbjuder flera program för de intagna. Vi erbjuder utbildningar till exempel! Han fick låna ”Spanska för nybörjare”. Den har han nu i sitt rum.
Tiden går och vår far blir sjuk. Peter är orolig för vad som händer. Pappa är gammal och har svåra smärtor i benet. Efter lungcancern för tjugo år sedan har han bara en lunga kvar. Han har opererat hjärtat och höften. Och just den här sommaren har han rasat i vikt. Varför får Peter inte permission? För att de hämnas på honom. Det är den enda rimliga förklaringen.
Jag säger det igen: det finns inga som helst skäl, ingenting som hindrar att Peter får permission. Men det har gått prestige i det hela. Han vinner små slag om, för oss som befinner oss på utsidan, små saker. JO lägger inte ner hans anmälningar. Postavdelningen tvingas ändra sina rutiner. De intagna vägrar gå in från gården innan det har gått en timme. Han hjälper de andra med dokument och överklaganden. Han driver igenom att avdelningen ska ha ett eget exemplar av lagen tillgängligt. Han lämnar in överklaganden och ansökningar. De retar sig på honom. De säger: ”det är en möjlighet att få permission”, men det stämmer inte. Enligt lagen har intagna rättigheter. Rättigheter som inte får betraktas som belöningar för servilt uppträdande, men det är så de används. Den som kräver sina rättigheter ska straffas. ”Goda nyheter! Din ansökan avslås!”
Pappa blir sämre och hamnar på sjukhus. Det är foten, det är åderförkalkningen, det är diskbråcket, det är lungan, det är viktraset, det är smärtan och den misstänkta cancern. Sommaren 2014 ska gå till historien som en av de värsta i KSS historia. Sjukhuset är underbemannat. Sköterskor talar i media ut om hur de gråter för att de inte hinner med. Det är stor platsbrist. Och pappa flyttas mellan flera avdelningar. Peter försöker så gott han kan. Han ansöker om permission igen och igen. Och hör och häpna, till slut går ansökan nästan igenom...
Läget är allvarligt, men Peter får ingen ordinarie permission. Två vakter medföljer istället. Resan från Västervik till Skövde är lång. Han får därför bara träffa pappa tre timmar. Men visst. Det är alltid något. Han får i alla fall träffa sin sjuke far.
Men de vägrar fortfarande ge honom en ordinarie permission. Vakterna som medföljer är vänliga. De förstår, alla förstår, vem skulle inte göra det? – att det inte finns någon som helst rymningsrisk. Pappa är sjuk. Han vill träffa sin son. Peter vill träffa sin far. Och han får träffa sin far. Den här gången och ytterligare en gång.
Hur bedömer man en fånges flyktbenägenhet? Hur gör man en riskanalys? Permissionssystemet är utformat på ett sådant vis att en lyckad permission leder till nya möjligheter. Sex timmar blir småningom tjugofyra timmar. Den som får permission har också rätt att ansöka om att flyttas till en annan anstalt och ökar sina möjligheter att få fotboja. Den som inte har fått permission har mycket små möjligheter till någotdera, trots att det i frivårdens bestämmelser enbart står att den intagne ”bör” ha haft permission för att fotboja ska komma på tal. En bevakad särskild permission räknas inte i systemet som en permission. Därmed är det som att han aldrig har befunnit sig utanför fängelsemurarna. Han har fått träffa pappa. Han har rest med bevakning. Han har skött sig. Han har varit exemplarisk. Men han får ingen permission. Det finns inget nytt underlag för att bedöma om han ska få permission. Trots att den tillfällige chefen nu i samtal med advokaten säger att det inte finns några som helst hinder för Peter att få det. Men några dagar senare gör sig chefen otillgänglig. Nytt avslag. Peter skulle med största sannolikt rymma, enligt beslutet.
Kriminalvården får inte utdela ytterligare straff än det som redan utdömts i rättssalen. Men det är svårt att dra andra slutsatser än att det i Peters fall rör sig om ren bestraffning i kombination med ängslighet och feghet. Om han rymmer. Då. Då blir det ett medialt helvete för den anstalt som kritiserats flest gånger av JO. Peter berättar att de har taggtrådsstängsel med rakblad. Att de betalar stora summor varje år för detta i vite. Själva kallar de det för ”dispens”. Anstalten säger sig sätta säkerheten först. De anser sig behöva rakblad och bryter mot reglerna och betalar böterna varje år. De måste ha rakblad. Annars rymmer folk. Beviset för rakbladens effektivitet? Det relativt låga antalet rymningar. Men det händer så klart att folk rymmer ändå. På permission till exempel. Det är klart att det händer.
Pappas sjukdom förvärras. Sommaren pågår därute på Billingeslänten. Sveriges äldsta tv-mast fortsätter att skicka ut signaler, liksom Sveriges högsta tv-mast gör i närheten av Västerviksanstalten. Men snart tar sommaren slut. Och efter semestern återkommer den ordinarie chefen. Det hade nyss funnits en ljusning. Peter var på väg att få fotboja, att få permission, att beviljas förflyttning. Men med den annalkande hösten återkommer den stränga ordningen. Permission finns naturligtvis inte på kartan. Peter ska stanna där han är.
(forts. )
submitted by kazarnowicz to sweden [link] [comments]


Citat om vänskap - Här kan du läsa över 50 citat om ...